En lugn vecka

Jag är i grunden en positiv person. Min farmor berättade en historia som jag burit med mig genom åren. Två käringar köpte sig varsin spickeskinka, de hängde upp dom på vinden. Den ena käringen gick upp och tittade på sin skinka och tänkte: ”Den biten börjar se dålig ut. Bäst jag äter upp den”. Den andra käringen tittade på sin: ”Den biten ser god ut. Den måste jag smaka på!” Detta upprepades var dag. Till slut var bägge skinkorna uppätna. Den ena av käringarna hade bara ätit dålig skinka och den andre hade bara ätit god skinka.
Men detta till trots drabbas jag ibland av sorg och eftertanke. Jag har ett ansvar gentemot min dotter Emma, som ärvt min synskada, att visa att livet som blind inte är dåligt, bara opraktiskt. Men också att det är tillåtet att känna sorg.

När jag känner mig dämpad läser jag gärna en bok. Nu kommer vi till en positiv sak med att inte se. Vi har tillgång till punktskrift och talboksbiblioteket. Där finns 100 000 titlar att välja mellan. Med dagens teknik är inte böckerna längre bort än min smartphone. Jag har just läst ut Vävarnas barn av Per Anders Fogelström, den passade min sinnesstämning denna vecka.

Jag har även i lugn takt laddat husvagnen så snart bär det iväg mot Falkenberg och Vallarna där en syntolkad föreställning av ”Bröllop i kikaren” väntar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *