I fredags kastade jag mig ut i den vilda kollektivtrafiken. Jag och dottern skulle ta oss till Göteborg och Lilleby. Jag skäms lite för att jag har varit dålig på att åka kollektivt, för mig är det en fråga om otrygghet. Jag hittar ju inte ens dörren på bussen. Alla stämpelapparater och konstigheter med plusknappar gör att jag får skälvan innan jag kommer utanför dörren hemma. Men nu har Karlsson bestämt sig för att bli modig. Det har blivit allt fler ställen där man kan få ledsagarservice, detta gör att man får hjälp vid byten. Nu gäller det bara att lita på att det fungerar så att man inte blir stående som ett vilsekommet nöt vi någon busshållplats.
Nåväl, på plats i Göteborg träffade jag ett antal likasinnade blindstyren, och vi bildade en förening med förkortningen SMS: Sällskapet seglare med synnedsättning. Vi ska försöka underlätta för synskadade att segla och delta i båtliv. På söndagen tog Torslanda sjöscoutkår hand om oss och sjösatte bokstavligt vår förening. Vi hade en härlig dag med fin segling i deras jiggar. Nu ser jag fram emot fler blöta aktiviteter till sjöss.
Jag kan hälsa från före detta ledarhunden Nilsson. Han har det riktigt bra, han har tagits ur tjänst och flyttat HEM till den fodervärdsfamilj där han vuxit upp som valp. Ett riktigt sagoslut som värmde mitt hjärta. Jag vill passa på att tacka de familjer som ställer upp som fodervärdar till våra ledarhundsvalpar. Ert jobb är guld värt.
Väl mött snart igen.
