Mediciner …

Det är alltid roligt att få kommentarer och frågor till inläggen och jag fick en fråga till mitt förra blogginlägg som jag tänkte skriva mer om i detta inlägg.

”Hej mitt namn är Frida jag fick min diagnos bipolär typ 2 för 3 dagar sen. Har börjat med litium från dag ett. Jag känner mig låg och har ångest. De står inte att detta kan va någon biverkning så tänkte fråga dig om du kände samma sak när du började med dina tabletter om du använder någon form av litium.”

Mitt svar på detta inlägget blev:

”Jag har ätit Litium i ungefär ett halvår. Jag äter en till medicin som heter Sertralin vilket hjälper mot bland annat ångest… Jag tyckte inte Litium hjälpte mot ångest. Det bästa är att du berättar om läget för din läkare så får du den bästa hjälpen och kanske en kompletterande medicin. Men som sagt prata med en expert i ämnet!”

Jag har ätit mediciner sedan 2007 då jag fick min diagnos. De första medicinerna hette Seroquel, Zyprexa och sömntabletterna Zopiklon och Propavan. Efter ett tag byttes denna medicin ut till Lamotrigin, Abilify och sömntabletter och det jag står på idag är Litium, Sertralin och Abilify. och sömntabletter. Sömntabletterna har jag ätit vid behov under alla år. Nu äter jag dock inga för tillfället för jag sover bra och tillgodogör mig min sömn ändå.
För att lära dig mer om medicinerna läs på FASS

Nu äter jag Litium. Jag har bara ätit det i mindre än ett år tillsammans med Sertralin och Abilify. Litium är stämningsstabiliserande, Sertralin äter jag mot ångest och Abilify är psykoshämmande. Dessa mediciner fungerar bra för mig.

Mina mest kännbara biverkningar som jag fick när jag började äta mediciner är att jag har blivit trött och behövt sova lite mer samt viktuppgång. Min första läkare sa till mig att jag skulle gå upp 20 kg. Totalt sätt har jag faktiskt sedan jag började äta mediciner gått upp 30 kg. Det är den biverkan som har varit den värsta. Jag har för att råda bot på min viktuppgång fört en kostdagbok, antecknat allt jag har ätit och sedan ändrat min kost. Detta har jag börjat med rätt nyligen. Jag äter allt men jag äter mer medvetet nu och nyttigare. Jag äter mycket frukt och grönt. Jag har även börjat motionera mera, går promenader och besöker ett gym då och då.

Att gå upp i vikt kan göra att man blir väldigt ledsen och deprimerad så det har tagit hårt på min självkänsla. Jag vet att ens värde inte sitter i ens vikt men det är jobbigt att bli tyngre har jag tyckt. Men nu har jag en härligare känsla inom mig när jag har tagit tag i min kost och motion. Jag är nöjdare med tillvaron!

När det gäller sömn så är den A och O för mig som bipolär. Får jag inte sova så finns risken att jag insjuknar igen. När jag har gått in i en psykos så har jag sovit väldigt lite och väldigt dåligt innan. Jag har faktiskt haft en god sömn på senare tid och det är jag jätteglad över. En annan biverkan medicinerna ger som hör ihop med sömn är mardrömmar. Jag kan drömma de tokigaste drömmarna men jag vaknar upp och får prata till mig själv om att det bara är en dröm och ingen verklighet. Det är lite läskigt ibland med mardrömmar men man lär sig att tackla dem.

apelsin

 

Att få sin diagnos

Person hoppar från brant klippa ned i havet Bilden till detta inlägg illustrerar hur jag kände det att få min diagnos. Man hoppar ut i något främmande och okänt och man kan bara hoppas på att man kommer ner lugnt och säkert. Jag fick träffa en läkare på vuxenpsykiatriska mottagningen som ställde många frågor till mig. Jag fick frågor som….

Har du någonting i ditt liv upplevt att du inte varit ditt normala jag och…..

…. du mådde så bra eller var så överaktiv att andra inte tyckte du var dig lik, eller du var så uppåt att du ställde till med problem för dig själv?

…..du var så irriterad att du blev högljudd eller skrek åt människor, började gräla eller blev våldsam?

… du kände dig mycket mer självsäker än vanligt?

… du sov betydligt mindre än vanligt utan att det påverkade dig?

… du var mycket mer pratsam eller pratade fortare än vanligt?

… tankar rusade i huvudet eller du inte kunde hejda tankeflödet?

… du var så lättdistraherad av händelser omkring dig att du hade svårt att koncentrera dig eller vara fokuserad på en uppgift?

… du hade mycket mer energi än vanligt?

Källa: Screening för bipolaritet – MDQ

När jag svarade på frågorna så var det ett JA på alla frågor. Jag förstod med hjälp av frågorna att detta var något och jag blev presenterad för diagnosen bipolär.

Bipolär sjukdom kallas ibland även manodepressiv sjukdom och innebär att man i perioder är antingen manisk eller deprimerad. När man är manisk kan man förlora omdömet och bete sig på ett sätt som skapar problem när det gäller till exempel relationer, arbete och ekonomi. När man är deprimerad kan allt kännas svårt och man kan förlora livsglädjen. Mellan perioderna av sjukdom brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt.

Källa: Bipolär sjukdom, 1177 Vårdguiden

Det var som att få sanningen uppläst för en och härifrån startade nu en resa där jag skulle lära mig hantera denna sjukdom.

Människa på klippa tittar på utsikt

Att vara med om en psykos

psykosbild250Jag vill först tacka för alla kommentarer som har kommit in till bloggen. Det värmer verkligen att läsa att ni är intresserade att följa mitt liv och mina erfarenheter av bipolär sjukdom.

I det här inlägget tänkte jag berätta lite mer kring hur jag upplevde psykosen och jag skall även berätta lite mer om hur en av mina systrar kände kring det hela. Vi har många gånger efteråt suttit ned och pratat om vad som egentligen hände sommaren 2007. Vi har pratat om vad jag gjorde och vad jag sa under psykosen, mycket för att göra det obegripliga mer begripligt för oss själva. Än idag har jag svårt att förstå och få ihop en röd tråd, men jag skall försöka ge min bild och en anhörigs bild av en psykos. På webbplatsen 1177.se står det att läsa mer om psykoser.

Psykosen kan ge sig till känna genom att personen har vanföreställningar och hörselhallucinationer. Tecknen kan vara att personen blir inåtvänd och har en förändrad verklighetsuppfattning. En depression eller en mani kan övergå i psykos.

Min upplevelse
Jag vaknade en morgon av att jag trodde att Jesus hade kommit tillbaka för att hämta hem alla som trodde påhonom. Jag ställde mig påmin balkong och tittade ut och det var alldeles tomt därute och det var för mig ett tecken pådetta. En pastor har förklarat för mig att om man har en tro såkan det kristna symbolspråket visa sig i psykosen. Bibeln talar ju om under och tecken och om att Jesus skall komma tillbaka. Jag bodde ju själv såjag hade ingen att tala med just då, men när jag senare kom till psykiatriska mottagningen såberättade jag om detta för läkaren. Jag berättade ocksåatt jag var utvald till något speciellt. Han sa med glimten i ögat när jag sa att jag var utvald…”Men vad fantastiskt! Vi har väntat pådig i 2000 år.”

Jag hörde även knäppningar och ljud i min lägenhet och trodde att jag var avlyssnad. Jag vet att jag läste en tidning påvägen hem i bilen och jag tyckte att allt som stod i tidningen var riktat till mig. Även vägskyltar som jag hade sett flera gånger var det något speciellt med. Jag såg tecken och symboler överallt. Jag minns att när jag kom till sjukhuset såupplevde jag det som jag var inlåst där precis som dokusåpan Big Brother. Jag trodde att de filmade mig överallt, till och med påtoaletten. Jag trodde även att jag var förföljd. Det var en jobbig känsla och jag var rädd. Vem det var som följde efter mig kunde variera i mitt huvud.

Min systers upplevelse
Min syster har berättat för mig att jag vägrade släppa in mina systrar i lägenheten och de fick hota med polisen för att jag skulle låta dem komma in.

Min syster sa att hon trodde att jag gick pånågon drog. Vi bodde inte i samma stad och när hon kom för att hämta mig såsåg hon påmin kropp att jag var väldigt mager. Hon kände sig arg och frustrerad för att jag svarade uppåt väggarna när hon frågade mig något.

De tog med mig hem och innan vi kom hem besökte vi en hamburgerkedja och jag ville endast beställa en läsk. Jag sa flera gånger att det räckte med en läsk för mig men när hon beställde in mat såsåg jag den maten och kände hur hungrig jag var. I kön fram till kassan såg jag en tjej som jag trodde var artisten Amy Diamond, vilket det givetvis inte var och enligt min syster fanns det inga likheter.

Syster har berättat att jag pekade påvägskyltar och annat och hon undrade varför eftersom jag hade åkt påde här vägarna väldigt många gånger.

Mina anhöriga blev väldigt oroliga eftersom de inte kände igen mig och de kontaktade läkare som sa att de skulle åka in med mig. De tog med mig till sjukhuset och där fick jag god hjälp.

Slutsats
Det jag kan se och förståidag är att jag hade tydliga vanföreställningar och hallucinationer. Jag blev inåtvänd och min verklighetsuppfattning var ändrad. Det var utifrån psykosen jag sedan fick hjälp och mediciner och det var utifrån den jag fick reda påatt jag var bipolär.

Läs mer om psykoser.

 

 

 

 

Sommaren jag aldrig glömmer

Sommar och sjöVar börjar man berätta om sin diagnos? Jag tror att det bästa är att ta det från början… Jag fick min diagnos bipolär sjukdom typ 1, år 2007. Det är den klassiska bipolära sjukdomen då det växlar tydligt mellan stämningslägena med djup depression och klassisk mani.

Jag var 27 år och jobbade mitt första år i en högstadieskola och var överbelastad och undervisade i 7 olika ämnen. Jag var förtjust i en man som jag jobbade med och det var inte helt komplikationsfritt. När det blev sommarlov så såg jag fram emot att åka till Spanien ett par veckor, vilket jag också gjorde med min mormor. När jag kom hem så skulle jag reda ut relationen med mannen och det blev inte som jag hade tänkt mig.

Härifrån nu är minnena ganska fragmentariska. Jag slutade nästa äta, åt ett äpple på en dag, satt mycket framför internet och lämnade ut kontouppgifter på sociala medier, skrev långa texter till människor, hörde ljud knäppa i min lägenhet och jag såg till exempel. en lastbil med en reklamskylt och jag trodde att reklamen var riktad till mig. Mina systrar ringde mig och förstod att något var fel med mig. De beslöt sig för att komma och hämta mig. När de ringde på så fick de hota med polisen för att jag skulle öppna dörren. De tog med mig hem och vi umgicks. De märkte av att jag inte var som vanligt som när vi spelade kort, så kastade jag ut spelkorten på bordet. När mormor frågade mig vilket datum det var sa jag att det kunde vara alltifrån 14 juli till 22 juli.

På kvällen bestämde de sig för att ringa läkare och ett gemensamt beslut togs på att jag skulle bli inkörd till psykakuten. Där blev jag inlagd i 2 veckor på låst avdelning. Jag fick inte gå ut utan var nästan enbart på mitt rum och i matsalen. Jag fick mediciner som gjorde att jag kunde sova bra på nätterna och andra mediciner som gjorde att jag kom ned i varv. Jag fick sitta i flera möten med läkare som satt med var sitt kollegieblock framför sig. Vad jag sa då minns jag inte….men jag hade tydligen talat om att jag var utvald. Detta har mamma berättat i efterhand.

Jag fick lämna det här stället och kom hem till vår sommarstuga. Jag hade med mig mediciner och förstod att jag skulle äta de för att må bättre. Mer än så hade jag inte riktigt förstått. Jag blev kallad till ett möte och där talade läkaren om för mig att jag var bipolär. Vi gick tillsammans igenom en checklista med påståenden om bipolär sjukdom typ 1 och jag höll med om alla påståenden. Det kändes som det var en väldigt bra beskrivning på vem jag var.

Läs mer om bipolär sjukdom

Hej!

Den här bloggen kommer handla om mitt liv med diagnosen bipolär sjukdom typ 1. Jag kommer ta avstamp i både det som jag ser som friskt och det jag ser som sjukt i mitt liv. Som person är jag levnadsglad, skämtsam – försöker se det lustiga i saker och ting, djup, omvårdande, kreativ, social och pratsam men samtidigt behöver jag tid för mig själv…

Jag jobbar som gymnasielärare i svenska och religion och trivs väldigt bra med det. Just nu är jag föräldraledig med min son på 1 år. Jag kommer ta upp ämnen som psykoser, mani och depression, det inre och det yttre livet och biverkningar.

Du är välkommen att dela med dig av dina funderingar/erfarenheter och ställ gärna frågor i kommentarsfältet