Att vara med om en psykos

psykosbild250Jag vill först tacka för alla kommentarer som har kommit in till bloggen. Det värmer verkligen att läsa att ni är intresserade att följa mitt liv och mina erfarenheter av bipolär sjukdom.

I det här inlägget tänkte jag berätta lite mer kring hur jag upplevde psykosen och jag skall även berätta lite mer om hur en av mina systrar kände kring det hela. Vi har många gånger efteråt suttit ned och pratat om vad som egentligen hände sommaren 2007. Vi har pratat om vad jag gjorde och vad jag sa under psykosen, mycket för att göra det obegripliga mer begripligt för oss själva. Än idag har jag svårt att förstå och få ihop en röd tråd, men jag skall försöka ge min bild och en anhörigs bild av en psykos. På webbplatsen 1177.se står det att läsa mer om psykoser.

Psykosen kan ge sig till känna genom att personen har vanföreställningar och hörselhallucinationer. Tecknen kan vara att personen blir inåtvänd och har en förändrad verklighetsuppfattning. En depression eller en mani kan övergå i psykos.

Min upplevelse
Jag vaknade en morgon av att jag trodde att Jesus hade kommit tillbaka för att hämta hem alla som trodde påhonom. Jag ställde mig påmin balkong och tittade ut och det var alldeles tomt därute och det var för mig ett tecken pådetta. En pastor har förklarat för mig att om man har en tro såkan det kristna symbolspråket visa sig i psykosen. Bibeln talar ju om under och tecken och om att Jesus skall komma tillbaka. Jag bodde ju själv såjag hade ingen att tala med just då, men när jag senare kom till psykiatriska mottagningen såberättade jag om detta för läkaren. Jag berättade ocksåatt jag var utvald till något speciellt. Han sa med glimten i ögat när jag sa att jag var utvald…”Men vad fantastiskt! Vi har väntat pådig i 2000 år.”

Jag hörde även knäppningar och ljud i min lägenhet och trodde att jag var avlyssnad. Jag vet att jag läste en tidning påvägen hem i bilen och jag tyckte att allt som stod i tidningen var riktat till mig. Även vägskyltar som jag hade sett flera gånger var det något speciellt med. Jag såg tecken och symboler överallt. Jag minns att när jag kom till sjukhuset såupplevde jag det som jag var inlåst där precis som dokusåpan Big Brother. Jag trodde att de filmade mig överallt, till och med påtoaletten. Jag trodde även att jag var förföljd. Det var en jobbig känsla och jag var rädd. Vem det var som följde efter mig kunde variera i mitt huvud.

Min systers upplevelse
Min syster har berättat för mig att jag vägrade släppa in mina systrar i lägenheten och de fick hota med polisen för att jag skulle låta dem komma in.

Min syster sa att hon trodde att jag gick pånågon drog. Vi bodde inte i samma stad och när hon kom för att hämta mig såsåg hon påmin kropp att jag var väldigt mager. Hon kände sig arg och frustrerad för att jag svarade uppåt väggarna när hon frågade mig något.

De tog med mig hem och innan vi kom hem besökte vi en hamburgerkedja och jag ville endast beställa en läsk. Jag sa flera gånger att det räckte med en läsk för mig men när hon beställde in mat såsåg jag den maten och kände hur hungrig jag var. I kön fram till kassan såg jag en tjej som jag trodde var artisten Amy Diamond, vilket det givetvis inte var och enligt min syster fanns det inga likheter.

Syster har berättat att jag pekade påvägskyltar och annat och hon undrade varför eftersom jag hade åkt påde här vägarna väldigt många gånger.

Mina anhöriga blev väldigt oroliga eftersom de inte kände igen mig och de kontaktade läkare som sa att de skulle åka in med mig. De tog med mig till sjukhuset och där fick jag god hjälp.

Slutsats
Det jag kan se och förståidag är att jag hade tydliga vanföreställningar och hallucinationer. Jag blev inåtvänd och min verklighetsuppfattning var ändrad. Det var utifrån psykosen jag sedan fick hjälp och mediciner och det var utifrån den jag fick reda påatt jag var bipolär.

Läs mer om psykoser.

 

 

 

 

Ett svar på ”Att vara med om en psykos”

  1. Carro du är en fantastisk syster! Är så glad att jag har dig. Du är grym på alla sätt! Modig och stark. Det bästa med dig är att du är en genuint snäll människa. Mycket humor och mycket värme! Du vet att vi alltid finns och stöttar dig i detta. Så bra att du bloggar om detta, det är intressant att läsa hur du upplever och upplevt psykosen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *