Ångest – vad kan man göra åt det?

Jag är så tacksam för alla som läser min blogg och det gör mig riktigt glad när ni också väljer att kommentera mina inlägg. Tack! Skriv gärna fler kommentarer om det är något ni vill att jag tar upp eller avhandlar i bloggen så ska jag göra mitt bästa för att möta era behov. Jag har fått en kommentar som jag väljer att göra ett blogginlägg om och så här lyder kommentaren:
MIN ÅNGEST TAR INTE SLUT. hAR FÅTT SOBRIL MOT DEN MEN DET HJÄLPER INTE RIKTIGT. vAD GÖR JAG ÅT DET? HAR DU TIPS?

Ja av den här kommentaren får jag inte reda på så mycket mer än att personen äter Sobril och har ångest men det hjälper inte. Jag skulle vilja börja med och fråga…Hur länge har du ätit medicinen? Jag vet att det kan ta ett tag innan mediciner ger effekt, speciellt antidepressiva mediciner. Jag har själv upplevt ångest och äter Sertralin mot det. Jag tycker att min medicin fungerade direkt så användningen av den har bara flutit på.

Jag skulle vilja råda dig att bolla med en läkare om medicinen inte fungerar…Har du rätt dos? Är det rätt medicin för dig? En läkare har ju mer kunskap om mediciner än vad jag har. Jag får läsa mig till allt i FASS och det rekommenderar jag dig/er att göra. Det står utförligt och bra om mediciner och det kan stå information som man har nytta av.

Nu vidare till rubriken…Om man har ångest…vad kan man göra åt det förutom att äta mediciner?Jag kan börja med att ge er lite tips.
Det finns en pod som heter Ångestpodden och avsnitten handlar om allt mellan himmel och jord.
Avsnitt 35 handlar om Bipolärsjukdom med Rebecca Anserud som också har skrivit en bok om att vara bipolär.

När jag får ångest så försöker jag sova en stund, göra avslappningsövningar, springa en runda, gå en promenad, eller bara vänta ut känslan. Det är riktigt jobbigt med ångest…Jag vet det men det finns verktyg som gör att ångesten dämpas.

På 1177  Vårdguiden står det att läsa en hel del om ångest. Jag kopierade något som jag har lärt mig och som uttrycks bra på 1177 Vårdguiden. Nedanstående stycken kommer från sidan om ångest.

Att hantera ångest i stunden
Ångesten kommer och går, och precis som alla upplevelser går den över av sig själv efter en stund. Många som har ångest vill snabbt bli av med obehagskänslorna. Men om du stannar kvar i känslan kommer du att märka att ångesten slutar att öka, och till med minskar efter en stund. När du får ångest kan du pröva att göra så här:

  • Sätt dig på en stol och tryck ner fötterna i golvet eller marken och känn efter hur det känns.
  • Beskriv för dig själv vad som händer just nu och tillåt dina tankar att vara som de är.
  • Andas lugnt. Lägg en hand på magen och känn andningen.
  • Fortsätt eller börja om med det du tänkte göra från början, innan du fick ångest.

Vila, rörelse och återhämtning
Försök att vila och få tillräckligt mycket sömn. Om du har svårt att sova är det bra om du ändå kan försöka ta små vilopauser. Det motverkar både stress och sårbarhet för ångest.

Rör på dig, till exempel genom att träna, promenera eller dansa. Gärna så att din puls ökar, och att du blir lite varm och svettig. Den fysiska ansträngningen hjälper kroppen att producera ämnen som får dig att må bättre. Träning gör det lättare att slappna av och sova bra.

Går det att minska stressen?
Om du är stressad, fundera på hur du skulle kunna minska stressen. Kan du sänka kraven på dig själv? Testa att göra avslappningsövningar. Sådana hittar du som appar eller på nätet.

Om du röker, snusar, dricker alkohol eller dricker mycket kaffe, pröva att minska på det eller sluta helt. Nikotin och koffein är ämnen som kan öka ångesten och ge sämre sömn. Försök även att minska på sådan mat och dryck som innehåller snabba kolhydrater som socker, vitt bröd och läsk.

 

Hoppas detta blogginlägg hjälpte lite och lindrade ångestkänslorna!

 

Ett samtal med min mamma

Bebisfötter med strumporJag har funderat på om mina föräldrar märkte att jag hade en diagnos när jag var liten så jag tog mig ett samtal med min mamma.

Mamma berättar att det som stack ut var att jag ofta rymde när jag var liten. Jag var hos kompisar till sent på natten utan att säga var jag var och detta gjorde mina föräldrar väldigt oroliga. Jag sa aldrig till vart jag gick och mina föräldrar visste inte hur länge jag skulle vara borta.

Jag hade en kreativ sida då jag hittade på sagor som jag läste för min lillasyster.

Jag hade alltid rena kläder på mig till skolan men när jag kom hem var de jätteskitiga. Jag hade spelat fotboll och bandy på rasterna.

Jag städade väldigt sällan mitt rum och hade inget ordningssinne. Jag slängde mina grejer på golvet och min storasyster fick hjälpa till och städa upp.

När jag var tonåring så gick jag in för det ”religiösa livet”. Läkaren sa till min mamma att när jag fick mediciner så skulle jag sluta med det. Det är intressant för det blev som läkaren hade sagt och mamma trodde knappt sina ögon. Jesus, Gud och Bibeln hade varit så viktigt för mig under alla år och efter jag fick mediciner så spelade det inte huvudrollen i mitt liv längre.

Mamma säger att psykosen var min kropps sätt att säga ifrån. En del andra människor blir utbrända och min kropp ”spårade” ur när påfrestningarna blev för höga.

Hur är en bipolär person? Ja det är en bra fråga egentligen. Vem är jag med mediciner? Vem är jag utan mediciner? Det är frågor som jag brukar ställa mig!

Jag hade en hel del beteenden som jag kände igen hos mig själv när jag gjorde screeningen 2007 för bipolaritet vilket jag skrev om i ett annat blogginlägg. Nu har jag kommit fram till att det viktigaste är att jag mår bra idag och kan leva ett bra och balanserat liv.

Samtal är viktigt

En del av mitt tillfrisknande har legat i att prata med någon inom Vuxenpsykiatrin. Jag har bott på 2 ställen sedan jag fick min diagnos och därför bytt samtalsperson några gånger. Att ha någon att prata med sin diagnos är väldigt viktigt. Genom samtalen så har vi bollat ämnen som varit jobbiga att bära på själv bland annat minnen från psykosen och saker som har påverkat mig negativt. Detta har vi gjort för att jag skall kunna titta på mitt liv och ändra på de saker som får mig att må dåligt.

Något som jag minns vi pratade mycket om är sömn. Sömn är väldigt viktigt för mig som är bipolär. Jag har fått berätta hur mycket jag sovit i veckan som gått och så har vi tittat på effekten av god sömn. Jag kommer längre fram beskriva min andra psykos och när jag var inlagd för den så hade en sjuksköterska en ”sömnskola” för oss.
Läs mer om hur sömn bäddar för en god hälsa här.

När man går i samtal med någon så tittar man också på om det finns några faktorer som får en att må bra…Det kan vara gå promenader, simma, måla, läsa böcker och så vidare. Det är viktigt att få balans i livet och kunna balansera upp det gör man på ett bra sätt med hjälp av någon. Samtalspersonen märker också om man mår sämre eller bättre, om man är deprimerad eller manisk.

Jag har läst på 1177.se om olika samtalsstöd och det finns en sida där det står mer om samtalsterapi.

Carolina ligger på sängen och läser

Det har inte varit negativt att byta samtalsperson eftersom jag då kan börja på ny kula och prata om det som då är väsentligast.

Lagom är bäst …

Avslappnad Carolina i utegymNär jag började bli frisk från att ha legat inlagd så fick jag börja träna på ett nytt sätt. Jag har alltid gillat att ta ut mig till 100 procent och köra järnet…men nu fick jag restriktioner att bara träna till 80 procent av max. Så skulle jag springa så skulle jag ligga på 80 procent och alltså inte köra helt slut på mig själv. Jag gissar att jag fick det rådet för att jag inte skulle bli manisk.

Jag fick börja att gå på sjukgymnastik. Jag satt och pratade med sjukgymnasten och sa att jag inte kände mig spänd i kroppen men när hon kände på mina axlar så var jag jättespänd. Jag fick tillsammans med henne träna olika övningar där jag fick känna på olika underlag och vara barfota. Jag fick lära mig att känna hur det kändes att stå stadigt mot jorden, vara jordad. Jag uppskattade min sjukgymnast mycket för hon lärde mig att ”vara i kroppen” istället för att vara i huvudet.

Jag fick börja med att gå i Pilates, 1 gång i veckan. Vi blev tilldelade varsin tunnare madrass och filt och kudde som vi låg på. Vi fick göra massor av långsamma rörelser och aktivera kroppen i ett långsamt tempo, ett tempo som jag inte var van vid. Det var skönt att ligga på en madrass och samtidigt höra sjukgymnastens lugna röst. Rörelserna var väldigt lugna och jag kände mig väldigt harmonisk av det sättet att träna kroppen. Jag har läst en del artiklar om just Yoga och bipolaritet och att man rekommenderar människor att träna detta, meditation och lugna rörelser. Jag tror själv detta är väldigt viktigt då man kommer ner i varv och kan börja känna inåt och vara i sig själv istället för att samla på sig massor av intryck.

Nu förtiden går jag mest promenader och lyssnar på någon pod. Jag tycker att det får mig ner i varv och gör att jag inte tar ut mig till max… Till dig som är bipolär vill jag ge rådet att inte ta ut dig till max utan välja att prestera på 80 procent…för det rådet har hjälpt mig att tänka sundare kring träning.

Läs mer om motion och rörelse.