Nu i melodifestivaltider blir det självklart så att vi sitter bänkade framför teven på lördagarna. Barnen älskar verkligen mello och jag kan inte direkt säga att jag ogillar det. Den här veckan åkte vi till min syster för att titta tillsammans med henne och hennes familj vilket vi uppskattar väldigt mycket. Både min syster och hennes man är alltid väldigt insatta i vilka deltagare som ska vara med och hur de är rankade. Själv har jag oftast ingen koll på.
Så i alla fall vi åkte dit och åt en fantastiskt god middag, pratade massor och sedan dukades snacksen fram och teven sattes på och vi satt och bedömde låtar, dansade (barnen) och skrattade. Tanken var att vi skulle åka hem efteråt. Så blev det inte för det hade fått för sig att börja snöa. Snö är ju inte så farligt men vi bor i Göteborg och snö här brukar betyda halka. Så vi stannade. Och pratet blev långt in på natten.
Vi sover ofta över hos min syster. Hon har ett stort hus och vi kan vara stora sällskap men jag brukar vara mer förberedd. Det var jag inte denna gången. Jag skulle ju hem på kvällen. Och eftersom jag skulle det hade jag inga mediciner med mig. Ingen medicin på kvällen betyder katastrof på morgonen.
Värken började redan under kvällen och när jag sedan vaknade på morgonen kunde jag inte röra mig. Ont precis överallt. Så där så jag till och med hade ont i tänderna. I emaljen. Har du haft det någon gång? Det är ett tecken på rejäl smärta i min värld. Hemskt. Jag tog mig upp till slut och satte mig vid matbordet och där satt jag. Min syster satte hårsnodden i håret för att lyfta armarna var det inte tal om och jag åt min frukost med vänster arm. Min högra arm fungerar inte så bra i vanliga fall så nu var den inte mycket att ha alls.
Sakta men säkert släppte i alla fall stelheten. Framåt ett-tiden kunde jag röra på mig. Med smärta förvisso men jag kunde resa mig upp och jag kunde klä på mig. Så vi packade ihop oss och åkte hem. Jag stålsatte mig och körde bilen hem. Min man kör inte bil för tillfället så det var tvunget att jag kunde köra oss hem. Jag såg till att placera händerna på ratten och få den att svänga dit bilen behövde gå. Det är magiskt hur mycket man kan göra med envishet och extremt mycket vilja.
Lärdom: Ha alltid med medicin i plånboken.
