Dagarna går i ett och det kan ju tyckas att det aldrig finns tid för att reflektera. I alla fall är mina dagar rätt så fulla och framför allt just denna veckan. Jag har massor med möten inbokade och från torsdag till sen lördag är jag i Stockholm. Större delen av tiden på konferens.
Hade det nite varit för att jag har ont och morgonen är värst så kanske jag inte hade funnit den viktiga tiden att gå inåt och tänka till om de viktiga sakerna. Jag råkar i och för sig vara rätt duktig på att ta mig tid men morgonen blir liksom gratis på något sätt. Jag kan inte gå ur sängen direkt utan jag behöver tala om för kroppen att nu är det dags. Stretcha lite lätt och få de onda lederna att övertygas om att de ska användas även idag. Den stunden är min reflektionstid kring det där praktiska som behöver fungera varje dag. Planering av jobb och annat det gör jag när jag gått upp.
Tankar en vanlig morgon:
- Kommer jag vara tvungen att borsta tänderna med vänster hand idag? Suck, det som är så svårt.
- Vad ska jag ha för skor på mig på konferensen? Jag kommer ju inte sitta still hela tiden. Hmm, inte finskor den här gången heller alltså.
- Undra om någon kan hämta mig vid tåget i Stockholm så jag slipper gå de långa sträckorna mellan buss, tunnelbana och tåg eller vad det nu är jag behöver för att ta mig dit jag ska?
- Fixar jag en promenad idag tro? Vad ska jag träna?
- Vad är jag sugen på till frukost? Äsch, det blir det vanliga.
- Är det idag jag börjar äta som jag ska tro?
- Fungerar händerna idag? Hur ont har jag i knät?
Lite så här går det i huvudet på morgonen. Detta hjälper mig att få allt på plats och gör att det sedan fungerar rätt så bra ändå. Har jag väldigt ont redan när jag ligger där då försöker jag stretcha lite extra och så ser jag till att verkligen få in ett träningspass under dagen. För ja, det är viktigast de dagarna. Cirkulationen behöver komma igång och så blir jag helt enkelt glad av att träna.
Jag rekommenderar att ha en sådan reflektionsstund. Tänka igenom vad som fungerar och hitta alternativ för det som känns jobbigt. Och ja, jag vet att vissa dagar och till och med veckor fungerar nästan ingenting men att hitta det som faktiskt går att göra hjälper. Det hjälper sinnet och själen.
PS. Det är ett nytt skov jag är inne i. Tyvärr i händerna och den där dumma tån. DS