Du ursäktar dig till mig och jag ursäktar mig till dem

För inte så länge sedan gick jag med i två grupper på Facebook för personer med olika reumatiska sjukdomar och igår när jag satt på bussen in till stan kom jag tänka på människorna. Personer som har det mycket värre än vad jag har det. De har varit riktigt sjuka i många med fler år än vad jag har.

Jag har ju alltid haft ont men det är framför allt de senaste tre åren som det på riktigt börjat begränsa mig. Det är först nu som jag ser mig själv som sjuk. Det gjorde jag inte riktigt innan. Då hade jag ont men det mesta var som det skulle så att säga.

Jag möts ofta av att människor jag pratar med ursäktar sig för att de klagar över att de har ont någonstans eller att de legat hemma och varit sjuka i förkylning längre än vanligt. De ursäktar sig eftersom jag ju har det så mycket värre. Och jag förundras över detta fenomen. Ja, jag kanske har det värre men det du går igenom är jobbigt för dig. Ibland tror jag nog att det är värre för dig för du är inte van vid att ha ont. För dig är det nytt och det är väl klart att det är jobbigt. Vem tycker om att vara begränsad? Vem tycker om att ha ont?

Det är okej att gnälla av sig ibland och det är okej att tala om hur jobbigt det har varit. Du behöver aldrig ursäkta dig inför mig. Jag vet precis hur tufft det kan vara och du får också lov att ha dåliga dagar i ditt liv. Och faktiskt är jag väldigt glad för att det bara var i några dagar för jag skulle aldrig önska någon annan att ha så ont som jag har varje dag.

Jag jämför mig med de andra i de här grupperna på Facebook och jag känner att jag vill be om ursäkt för att jag klagar. Mitt liv är enkelt. Ironiskt, eller hur?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *