Det här med mat

Det finns många teorier om vad som är bra att äta och inte som reumatiker och mitt bästa råd är: testa dig fram. Det som fungerar för mig kanske inte alls fungerar för dig och tvärtom.

När man är kroniskt sjuk får man allt som oftast en massa råd om hur man ska göra för att må bättre. Ni ska bara veta hur många som anser att de sitter på ett mirakelmedel. Reumatiska sjukdomar är kroniska och kronisk betyder att den inte kommer att försvinna. Med andra ord det finns ingen mirakelkur. Och om du tror dig ha en så snälla berätta inte för mig. Jag är urless på att människor som inte lever med smärta och värk ska tala om för mig vad som hjälper. En läkare ja. En annan med kronisk värk absolut men inte en fullt frisk person som säljer en dryck eller en kräm. Ni menar väl jag vet men jag kan min sjukdom och min kropp.

Men med det sagt så menar jag inte att det inte går att påverka utöver de mediciner som finns att tillstå. Mat kan absolut påverka och att röra på sig är inte fel. I båda fallen gäller det att komma på vad som passar just dig och vad din sjukdom tillåter.

Men maten var det jag skulle prata om. Nu när jag gått in i ett nytt skov som verkar vara aggresivt så känner jag att det är dags att ta tag i vad jag stoppar i munnen. Jag vet från tidigare experiment vad som fungerar på mig. Jag vet att rött kött ger mer värk och jag vet att jag påverkas av mjölprodukter. Om det är gluten eller något annat låter jag vara osagt. Jag påverkas inte mycket av mjölkprodukter men ska inte överdriva mängderna.

Jag planerar att satsa på det man kallar för medelhavskost framöver minus det röda köttet. Jag vet att jag mår bättre av den maten och det är gott. I helgen ska jag sätta mig och kolla igenom lite kokböcker och se till att ha rätt mat hemma.

Det är så här det är

Solen skiner idag och det är städdag i området. Mannen och sonen är ute och sopar. Det är inte jag.

Jag sov när de gick ut trots att jag tycker om att gå upp på morgonen men det senaste störs jag så väldigt av min vänsterhand så jag sover väldigt illa. Det blev ingen lång sovmorgon för jag blev rejält skrämd av JAS-planen som plötsligt flög över vårt hus. Hjälp så högt de låter. Jag blev livrädd men lugnade mig rätt snabbt när jag kom på att jag ju läst att de skulle flyga över idag.

Just nu måste jag säga att fokus rätt mycktiet är på det som gör ont. Dev är svårt att tänka bort det. I alla fall när jag inte kan sova. Hela vänsterhanden gör ont nu. Inflammationen har även satt sig i en tumled så ja, den handen är rätt körd. Och så bråkar höger armbåge men det gör en ju alltid men det blir extra tydligt när ingen arm/hand riktigt fungerar. Kortisonspruta brukar ta men det verkar inte hjälpa så jag får gå tillbaka och se vad vi ska hitta på denna gången.

Men envis som jag är grejar jag på ganska som vanligt. I veckan har jag storstädat nedervåningen, tagit mig upp till min pappa som bor på tredje våningen utan hiss, jag har fyllt år och lagat festmiddag och skrivit en massa på datorn vilket min vänsterhand inte gillar och så har jag gjort allt det där vanliga man gör en helt vanlig dag. Ingen promenad dock. Kanske idag. Solen skiner så gott.

Jag har mer flitigt använt mina handledsskydd denna veckan och det gör i alla fall lite skillnad. Och jag har faktiskt kommit ihåg att kyla händerna. Kors i taket. Ingen handträning dock.

IMG_1640

Usch, vilket opeppande inlägg det här blev men det är så här det är. Kanske blir morgondagen mer exalterande. Vem vet?

Jag ger mig inte i första taget

Påsken kom och gick och det var hur trevligt som helst. Vi hann med mycket pyssel under lovet och umgicks med alla vi önskade få träffa. Väldigt bra.

Någon promenad blev det inte. Inte för mig i alla fall. Alla andra promenderade över till min faster på middag på lördagen men jag fick snällt ta bilen. Fyra kilometer kändes inte som något jag skulle ge mig på. Istället fick jag en stund för mig själv. Man får vara glad för det lilla.

Denna veckan bjuder på en hel del jobb och som vanligt hoppas jag kunna gå ut och gå så jag tänker fortsätta att tjata om det. För jag ger mig inte i första taget. Har jag gett mig attan på något så har jag så även om det tar längre tid än jag tänkt så försöker jag.

Jag fyller år denna veckan och då tänker jag att det kan vara lämpligt att hitta på något extra. Vad får vädret avgöra.

Här är bilder på de deformerade trådägg som jag utlovade:

IMG_1210 IMG_1226

Påskledig med barnen

Barnen är hemma från skolan denna veckan eftersom det är påsklov. Mina barn är vana vid att jag inte alltid är så rörlig på förmiddagen och att det kan ta tid innan jag blir vad vi kallar för trevlig. Vakna tidigt tycker jag om men inte kroppen. Vi är inte i synk.

Vi började lovet med en lugn måndag. En bara vara dag där alla sitter med sitt. Barnen brukar vilja ha det så. Dagens aktivitet blev att göra pynt till påskriset. Vi försökte oss på att göra ägg av vattenballonger, broderigarn och tapetlim. Det var en riktigt trevlig stund. Resultatet är lite tveksamt men det är inte alltid det viktiga.

Imorgon hoppas jag på sol igen för då ska vi ta en kortare promenad till skogen för att ta hem grenar så vi kan hänga de deformerade äggen. Om promenaden blir av så hoppas jag kunna filma en promenadvlogg men jag lovar inget. Kroppen har inte helt varit på min sida det senaste men jag har hopp.

Vi ska såklart måla ägg någon gång under veckan och så ska vi iväg på påskmiddag hos min syster så förutom att jag har lite arbete jag behöver göra så känns det som en lagom betungande vecka.

Jag hoppas jag återkommer med en promenadvlogg och bilder på vårt påskpynt.

 

Träningskläderna är på

Jag har tagit på mig träningskläder idag. Mina knallrosa tajts och en passande tröja till. Att de är på innebär inte att jag kommer att träna idag. Nope. Idag är det tvättdag och tajtsen är rena.

Att de är rena är bra för mig just idag eftersom jag uppskattar att ha kläder på mig men det betyder ju också att jag inte gör det jag borde. TRÄNA! Tydligen är det för svårt fast jag vet att det är lätt. Allt ligger framme för mig att ta tag i. Enkelt. Hantlar, boxningshandskar, gummiband och träningsmatta. Allt är framme. Det är bara att böja sig ner och ta upp.

Jag är trött på mig själv. Jag älskar ju att träna. Jag är lycklig när jag tränar och jag mår bra av det men ändå gör jag det inte. Snälla hjärna kan du sluta vara så jobbig mot mig och bara skicka tydliga och enkla signaler till mig?

Säg: Res dig upp och träna nu.

Inte: Du borde träna nu eftersom du har massor med tid för att göra det men det är ju såklart jobbigt och du kommer få ont och kanske är det egentligen viktigare att fylla i en deklaration eller skicka iväg ett mejl just nu.

Ska det verkligen vara så svårt?

Det är bra trots allt

Innan jag gick in i mitt skov för dyga tre år sedan nu var jag vad jag brukar kalla en tränande person. Jag tränande två gånger om dagen, var vältränad och kunde gå långt. Jag sov på nätterna eftersom jag inte hade värk och jag tog nästan inga mediciner.

Jag kan sakna den person jag var då. Längta till gymmet och de tunga vikterna. Jag var nog mer sprudlande glad då även om jag fortfarande är en glad person. Jag satt alltid på golvet när jag umgicks. I skräddare. Nu tar jag mig inte upp från golvet om jag skulle få för mig att sätta mig där.

Men, jag umgås massor med mina vänner. Vi har middagar, vi sitter i varandras soffor och pratar i timmar och vi åker på sommarsemester ihop. Jag jobbar med det jag älskar att göra och det går bra. Jag gör saker som jag inte hade gett mig själv möjligheten till om inte allt stannade upp lite.

Jag går inte långa promenader och jag lyfter inte tungt men jag har ett rikt liv. Ett mycket rikt liv och det är lätt att stirra sig blind på det man inte har när det som finns är bra. Det är bra även med all värk och allt stillasittande. Det är bra.

Och ja, även detta är skrivet med enbart högerhanden.

Varning för gnäll

Jag gnäller inte speciellt ofta när det kommer till att ha ont men idag känner jag mig gnällig. Min vänsterhand är inget att ha. Den fungerar knappt.

  • Jag kan inte hålla något med den vilket ju kanske går att leva med men alltså hur lätt är det att komma ihåg att jag inte ska ta något med den handen.
  • Jag kan inte skriva med den. På datorn alltså för med penna skriver jag med höger hand. Detta inlägg är således skrivet med enbart höger hand. Ett stort handikapp för mig som har skrivande som yrke.
  • Jag kan inte göra någon form av vridning med handen. Minsta lilla gör ont.
  • Jag insåg att hålla i ratten när jag kör bil inte heller gick så väldigt bra. Jag behöver båda händerna när jag kör. Känns säkrast så. Mycket frustrerande.
  • Den pulserar hela nätterna och jag vaknar när jag råkar röra på den.

Det får bli ett drop-inbesök hos reumatologen för en kortisonspruta. Så här kan jag inte ha det faktiskt.

Hoppas du mår bättre.