Solen skiner idag och det är städdag i området. Mannen och sonen är ute och sopar. Det är inte jag.
Jag sov när de gick ut trots att jag tycker om att gå upp på morgonen men det senaste störs jag så väldigt av min vänsterhand så jag sover väldigt illa. Det blev ingen lång sovmorgon för jag blev rejält skrämd av JAS-planen som plötsligt flög över vårt hus. Hjälp så högt de låter. Jag blev livrädd men lugnade mig rätt snabbt när jag kom på att jag ju läst att de skulle flyga över idag.
Just nu måste jag säga att fokus rätt mycktiet är på det som gör ont. Dev är svårt att tänka bort det. I alla fall när jag inte kan sova. Hela vänsterhanden gör ont nu. Inflammationen har även satt sig i en tumled så ja, den handen är rätt körd. Och så bråkar höger armbåge men det gör en ju alltid men det blir extra tydligt när ingen arm/hand riktigt fungerar. Kortisonspruta brukar ta men det verkar inte hjälpa så jag får gå tillbaka och se vad vi ska hitta på denna gången.
Men envis som jag är grejar jag på ganska som vanligt. I veckan har jag storstädat nedervåningen, tagit mig upp till min pappa som bor på tredje våningen utan hiss, jag har fyllt år och lagat festmiddag och skrivit en massa på datorn vilket min vänsterhand inte gillar och så har jag gjort allt det där vanliga man gör en helt vanlig dag. Ingen promenad dock. Kanske idag. Solen skiner så gott.
Jag har mer flitigt använt mina handledsskydd denna veckan och det gör i alla fall lite skillnad. Och jag har faktiskt kommit ihåg att kyla händerna. Kors i taket. Ingen handträning dock.
Usch, vilket opeppande inlägg det här blev men det är så här det är. Kanske blir morgondagen mer exalterande. Vem vet?