Det blev inte som jag hade tänkt men det har varit intressant.
Nu är min tid som bloggare här slut och jag får dela med mig av mitt liv på annat håll är just här. Min tanke från början var att dela med mig av så mycket mer än vad jag gjort. Mitt liv är det inte alltid jag som styr till fullo. Inflammationer och smärtor väljer ibland att ta över och jag får foga mig.
Denna gången var det händerna som bestämde sig för att krångla. Det gör de fortfarande och för att skriva behöver jag mina händer. Jag har fått prioritera det skrivande jag gör i mitt arbete och det är mycket av den varan för min del.
Jag är verkligen ledsen att ni inte fick ta del av mer men jag hoppas att det jag har delat med mig av har gett er lite inblick. Men framför allt att något varit till hjälp. Själv fortsätter jag min resa för den är en del av mitt liv.
Det sista jag vill säga är att kronisk sjukdom är tufft. Det är tufft att ha ont och det är jobbigt att inte veta från den ena dagen till den andra hur man ska må. Det tar på krafterna. Men det finns så mycket som är bra också och livet går att anpassa utan att minska ner det allt för mycket. Jag känner mig inte missnöjd även om jag ibland känner mig begränsad. Jag har bestämt mig för att mitt liv inte ska levas från sängen. Smärtorna finns där, begränsningarna lika så men jag kör på i min takt.
Om du önskar se hur jag har det så leta upp mig i cyberspace. Jag är lätt att hitta.
Hej då, tack och på återseende!
Dorotea