En timme tidig

Här sitter jag i väntrummet på reumatologen en hel timme för tidigt. Det var ingen idé att åka hem efter att jag hade kört dottern till skolan så jag bestämde mig för att sitta och jobba i väntrummet i en timme. Det går alldeles utmärkt.

Jag hoppas på att jag ska få kortisonsprutor i min vänsterhand och en i min högra armbåge. Vill också få veta vad som krävs för att få sprutor i ryggen. Det har jag inte fått tidigare men läkaren under rehabiliteringen tyckte det kunde vara en bra idé.

Detta är mitt första läkarbesök efter rehabiliteringsveckorna så det ska bli intressant vad som faktiskt står i journalen och vad de väljer att agera på lokalt. Jag hoppas att de gör som rehabläkaren skrivit. Vore bra.

Jag cyklade en gång till i söndags. Det gick rätt bra men det är inte skönt. Idag tror jag inte det blir någon cykling då man inte ska anstränga de leder som man får sprutor i. Och ja det kan verka underligt att inte cykla när det är i handen jag ska få sprutor men den används också. Den belastas mot styret.

Det var en kort uppdatering. Nu tillbaka till arbete.

Solen gör mig glad

Det här med solen alltså. Jag blir så glad när den äntligen börjar värma och det går att sitta ute igen. Det är nu min favoritsäsong börjar. Altanhängssäsongen!

Gårdagens väder gör att det är lätt att stanna upp och njuta. Sitta i utesoffan med en mugg te eller en kall smoothie och bara prata och lyssna till barnen som hoppar studsmatta. En sådan dag hade jag igår. Ljuvligt verkligen!

När man som jag inte alltid har möjlighet att göra allt som jag vill så blir de här stunderna extra speciella och jag ser verkligen till att inte låta dem gå mig förbi. I år har jag inte kunnat ta mig till vitsippsskogen vilket känns väldigt trist men jag har kört förbi hav av vitsippor och fått en liten lyckokänsla i alla fall. Det lilla är många gånger gott nog.

Jag tror att det är så lätt att fastna vid det man inte kan göra istället för allt som fortfarande är möjligt. Jag har dagar som jag deppar över att inte kunna med för det mesta gör det bästa av situationen.

Även idag skiner solen så mina pauser kommer jag ta ute på altanen med en kopp te och en glad hund till sällskap. Även han älskar solen och kan tillbringa timmar på altanen. Det finns en anledning till att jag kallar vår familj för altanfamiljen. Sommartid är det som ett rum till.

Det här med mat

Det finns många teorier om vad som är bra att äta och inte som reumatiker och mitt bästa råd är: testa dig fram. Det som fungerar för mig kanske inte alls fungerar för dig och tvärtom.

När man är kroniskt sjuk får man allt som oftast en massa råd om hur man ska göra för att må bättre. Ni ska bara veta hur många som anser att de sitter på ett mirakelmedel. Reumatiska sjukdomar är kroniska och kronisk betyder att den inte kommer att försvinna. Med andra ord det finns ingen mirakelkur. Och om du tror dig ha en så snälla berätta inte för mig. Jag är urless på att människor som inte lever med smärta och värk ska tala om för mig vad som hjälper. En läkare ja. En annan med kronisk värk absolut men inte en fullt frisk person som säljer en dryck eller en kräm. Ni menar väl jag vet men jag kan min sjukdom och min kropp.

Men med det sagt så menar jag inte att det inte går att påverka utöver de mediciner som finns att tillstå. Mat kan absolut påverka och att röra på sig är inte fel. I båda fallen gäller det att komma på vad som passar just dig och vad din sjukdom tillåter.

Men maten var det jag skulle prata om. Nu när jag gått in i ett nytt skov som verkar vara aggresivt så känner jag att det är dags att ta tag i vad jag stoppar i munnen. Jag vet från tidigare experiment vad som fungerar på mig. Jag vet att rött kött ger mer värk och jag vet att jag påverkas av mjölprodukter. Om det är gluten eller något annat låter jag vara osagt. Jag påverkas inte mycket av mjölkprodukter men ska inte överdriva mängderna.

Jag planerar att satsa på det man kallar för medelhavskost framöver minus det röda köttet. Jag vet att jag mår bättre av den maten och det är gott. I helgen ska jag sätta mig och kolla igenom lite kokböcker och se till att ha rätt mat hemma.

Det är så här det är

Solen skiner idag och det är städdag i området. Mannen och sonen är ute och sopar. Det är inte jag.

Jag sov när de gick ut trots att jag tycker om att gå upp på morgonen men det senaste störs jag så väldigt av min vänsterhand så jag sover väldigt illa. Det blev ingen lång sovmorgon för jag blev rejält skrämd av JAS-planen som plötsligt flög över vårt hus. Hjälp så högt de låter. Jag blev livrädd men lugnade mig rätt snabbt när jag kom på att jag ju läst att de skulle flyga över idag.

Just nu måste jag säga att fokus rätt mycktiet är på det som gör ont. Dev är svårt att tänka bort det. I alla fall när jag inte kan sova. Hela vänsterhanden gör ont nu. Inflammationen har även satt sig i en tumled så ja, den handen är rätt körd. Och så bråkar höger armbåge men det gör en ju alltid men det blir extra tydligt när ingen arm/hand riktigt fungerar. Kortisonspruta brukar ta men det verkar inte hjälpa så jag får gå tillbaka och se vad vi ska hitta på denna gången.

Men envis som jag är grejar jag på ganska som vanligt. I veckan har jag storstädat nedervåningen, tagit mig upp till min pappa som bor på tredje våningen utan hiss, jag har fyllt år och lagat festmiddag och skrivit en massa på datorn vilket min vänsterhand inte gillar och så har jag gjort allt det där vanliga man gör en helt vanlig dag. Ingen promenad dock. Kanske idag. Solen skiner så gott.

Jag har mer flitigt använt mina handledsskydd denna veckan och det gör i alla fall lite skillnad. Och jag har faktiskt kommit ihåg att kyla händerna. Kors i taket. Ingen handträning dock.

IMG_1640

Usch, vilket opeppande inlägg det här blev men det är så här det är. Kanske blir morgondagen mer exalterande. Vem vet?

Jag ger mig inte i första taget

Påsken kom och gick och det var hur trevligt som helst. Vi hann med mycket pyssel under lovet och umgicks med alla vi önskade få träffa. Väldigt bra.

Någon promenad blev det inte. Inte för mig i alla fall. Alla andra promenderade över till min faster på middag på lördagen men jag fick snällt ta bilen. Fyra kilometer kändes inte som något jag skulle ge mig på. Istället fick jag en stund för mig själv. Man får vara glad för det lilla.

Denna veckan bjuder på en hel del jobb och som vanligt hoppas jag kunna gå ut och gå så jag tänker fortsätta att tjata om det. För jag ger mig inte i första taget. Har jag gett mig attan på något så har jag så även om det tar längre tid än jag tänkt så försöker jag.

Jag fyller år denna veckan och då tänker jag att det kan vara lämpligt att hitta på något extra. Vad får vädret avgöra.

Här är bilder på de deformerade trådägg som jag utlovade:

IMG_1210 IMG_1226

Påskledig med barnen

Barnen är hemma från skolan denna veckan eftersom det är påsklov. Mina barn är vana vid att jag inte alltid är så rörlig på förmiddagen och att det kan ta tid innan jag blir vad vi kallar för trevlig. Vakna tidigt tycker jag om men inte kroppen. Vi är inte i synk.

Vi började lovet med en lugn måndag. En bara vara dag där alla sitter med sitt. Barnen brukar vilja ha det så. Dagens aktivitet blev att göra pynt till påskriset. Vi försökte oss på att göra ägg av vattenballonger, broderigarn och tapetlim. Det var en riktigt trevlig stund. Resultatet är lite tveksamt men det är inte alltid det viktiga.

Imorgon hoppas jag på sol igen för då ska vi ta en kortare promenad till skogen för att ta hem grenar så vi kan hänga de deformerade äggen. Om promenaden blir av så hoppas jag kunna filma en promenadvlogg men jag lovar inget. Kroppen har inte helt varit på min sida det senaste men jag har hopp.

Vi ska såklart måla ägg någon gång under veckan och så ska vi iväg på påskmiddag hos min syster så förutom att jag har lite arbete jag behöver göra så känns det som en lagom betungande vecka.

Jag hoppas jag återkommer med en promenadvlogg och bilder på vårt påskpynt.

 

Träningskläderna är på

Jag har tagit på mig träningskläder idag. Mina knallrosa tajts och en passande tröja till. Att de är på innebär inte att jag kommer att träna idag. Nope. Idag är det tvättdag och tajtsen är rena.

Att de är rena är bra för mig just idag eftersom jag uppskattar att ha kläder på mig men det betyder ju också att jag inte gör det jag borde. TRÄNA! Tydligen är det för svårt fast jag vet att det är lätt. Allt ligger framme för mig att ta tag i. Enkelt. Hantlar, boxningshandskar, gummiband och träningsmatta. Allt är framme. Det är bara att böja sig ner och ta upp.

Jag är trött på mig själv. Jag älskar ju att träna. Jag är lycklig när jag tränar och jag mår bra av det men ändå gör jag det inte. Snälla hjärna kan du sluta vara så jobbig mot mig och bara skicka tydliga och enkla signaler till mig?

Säg: Res dig upp och träna nu.

Inte: Du borde träna nu eftersom du har massor med tid för att göra det men det är ju såklart jobbigt och du kommer få ont och kanske är det egentligen viktigare att fylla i en deklaration eller skicka iväg ett mejl just nu.

Ska det verkligen vara så svårt?

Varning för gnäll

Jag gnäller inte speciellt ofta när det kommer till att ha ont men idag känner jag mig gnällig. Min vänsterhand är inget att ha. Den fungerar knappt.

  • Jag kan inte hålla något med den vilket ju kanske går att leva med men alltså hur lätt är det att komma ihåg att jag inte ska ta något med den handen.
  • Jag kan inte skriva med den. På datorn alltså för med penna skriver jag med höger hand. Detta inlägg är således skrivet med enbart höger hand. Ett stort handikapp för mig som har skrivande som yrke.
  • Jag kan inte göra någon form av vridning med handen. Minsta lilla gör ont.
  • Jag insåg att hålla i ratten när jag kör bil inte heller gick så väldigt bra. Jag behöver båda händerna när jag kör. Känns säkrast så. Mycket frustrerande.
  • Den pulserar hela nätterna och jag vaknar när jag råkar röra på den.

Det får bli ett drop-inbesök hos reumatologen för en kortisonspruta. Så här kan jag inte ha det faktiskt.

Hoppas du mår bättre.

Det dåliga immunförsvaret

Som reumatiker tar man rätt mycket medicin för att minska inflammationer och smärta och så gör även jag. Dessa mediciner gör att immunförsvaret sänks och det är lättare att åka på förkylningar och annat trist som flyger runt. Framför allt vintertid.

Jag har alltid haft väldigt bra immunförsvar och är en av de få som inte smittas när andra är kräksjuka. Det är jag glad för. Och trots dessa mediciner jag tar så har jag fortsatt att hålla mig borta från att vara sjuk. Förra vintern låg min familj i influensa två gånger och jag kände ingentng. I år har de gått runt och snörvlat från och till flera gånger coh jag har klarat mig. MEN igår fick jag ont i halsen. Ingen skön känsla alls. Som knivar. Och idag kom febern.

Denna fantastiska vårdag har jag legat i sängen och sovit hela dagen. Väldigt skönt men trist. Jag har ont lite överallt i kroppen vilket kan bero på två saker:

1. Förkylningen

2. Att jag är på väg in i ett skov

Jag väljer att tro att det är förkylningen. Det är ingen idé att ta ut något i förskott för det gör ändå ingen nytta. Det blir bra tråkigt att leva då.

Vårsolen, en öm tå och positivism

Idag är det vårdagsjämningen vilket ju betyder att dagarna blir längre än nätterna. Jag är ingen vintermänniska. Jag har ju ondare vintertid så jag blir helt klart lycklig när vårsolen når fram.

Jag ser med andra ord fram emot att sitta ute på min älskade altan och jobba istället för inomhus. Jag är där ute så mycket jag bara kan under sommarhalvåret. Jag blir glad av barnens ljud när de hoppas studsmatta och från bollsparkandet ute på stora gräsmattan.

Jag hoppas att promenaderna snart ska bli av som jag har tänkt mig men jag har fått ont i min ena stortå så jag har svårt att gå i skor längre stunder. Typiskt, men det är så verkligheten ser ut så jag fokuserar på inomhusträning med framför allt gummiband. Det går också.

När man är sjuk blir det inte alltid som man har tänkt sig och visst kan det vara väldigt frustrerande men jag har valt att se det som en utmaning. En utmaning i idérikedom. Det är svårt att vara positiv ibland men jag lyckas för det mesta och det är jag glad för. Jag hade gått under annars tror jag.

Nu ser jag fram emot ljuset och att tröttheten ska försvinna. Och att tån ska må bättre så jag kan spela in nästa del av promenadvloggen.