Publicerat

Påskledig med barnen

Barnen är hemma från skolan denna veckan eftersom det är påsklov. Mina barn är vana vid att jag inte alltid är så rörlig på förmiddagen och att det kan ta tid innan jag blir vad vi kallar för trevlig. Vakna tidigt tycker jag om men inte kroppen. Vi är inte i synk.

Vi började lovet med en lugn måndag. En bara vara dag där alla sitter med sitt. Barnen brukar vilja ha det så. Dagens aktivitet blev att göra pynt till påskriset. Vi försökte oss på att göra ägg av vattenballonger, broderigarn och tapetlim. Det var en riktigt trevlig stund. Resultatet är lite tveksamt men det är inte alltid det viktiga.

Imorgon hoppas jag på sol igen för då ska vi ta en kortare promenad till skogen för att ta hem grenar så vi kan hänga de deformerade äggen. Om promenaden blir av så hoppas jag kunna filma en promenadvlogg men jag lovar inget. Kroppen har inte helt varit på min sida det senaste men jag har hopp.

Vi ska såklart måla ägg någon gång under veckan och så ska vi iväg på påskmiddag hos min syster så förutom att jag har lite arbete jag behöver göra så känns det som en lagom betungande vecka.

Jag hoppas jag återkommer med en promenadvlogg och bilder på vårt påskpynt.

 

Publicerat

Träningskläderna är på

Jag har tagit på mig träningskläder idag. Mina knallrosa tajts och en passande tröja till. Att de är på innebär inte att jag kommer att träna idag. Nope. Idag är det tvättdag och tajtsen är rena.

Att de är rena är bra för mig just idag eftersom jag uppskattar att ha kläder på mig men det betyder ju också att jag inte gör det jag borde. TRÄNA! Tydligen är det för svårt fast jag vet att det är lätt. Allt ligger framme för mig att ta tag i. Enkelt. Hantlar, boxningshandskar, gummiband och träningsmatta. Allt är framme. Det är bara att böja sig ner och ta upp.

Jag är trött på mig själv. Jag älskar ju att träna. Jag är lycklig när jag tränar och jag mår bra av det men ändå gör jag det inte. Snälla hjärna kan du sluta vara så jobbig mot mig och bara skicka tydliga och enkla signaler till mig?

Säg: Res dig upp och träna nu.

Inte: Du borde träna nu eftersom du har massor med tid för att göra det men det är ju såklart jobbigt och du kommer få ont och kanske är det egentligen viktigare att fylla i en deklaration eller skicka iväg ett mejl just nu.

Ska det verkligen vara så svårt?

Publicerat

Det är bra trots allt

Innan jag gick in i mitt skov för dyga tre år sedan nu var jag vad jag brukar kalla en tränande person. Jag tränande två gånger om dagen, var vältränad och kunde gå långt. Jag sov på nätterna eftersom jag inte hade värk och jag tog nästan inga mediciner.

Jag kan sakna den person jag var då. Längta till gymmet och de tunga vikterna. Jag var nog mer sprudlande glad då även om jag fortfarande är en glad person. Jag satt alltid på golvet när jag umgicks. I skräddare. Nu tar jag mig inte upp från golvet om jag skulle få för mig att sätta mig där.

Men, jag umgås massor med mina vänner. Vi har middagar, vi sitter i varandras soffor och pratar i timmar och vi åker på sommarsemester ihop. Jag jobbar med det jag älskar att göra och det går bra. Jag gör saker som jag inte hade gett mig själv möjligheten till om inte allt stannade upp lite.

Jag går inte långa promenader och jag lyfter inte tungt men jag har ett rikt liv. Ett mycket rikt liv och det är lätt att stirra sig blind på det man inte har när det som finns är bra. Det är bra även med all värk och allt stillasittande. Det är bra.

Och ja, även detta är skrivet med enbart högerhanden.

Publicerat

Varning för gnäll

Jag gnäller inte speciellt ofta när det kommer till att ha ont men idag känner jag mig gnällig. Min vänsterhand är inget att ha. Den fungerar knappt.

  • Jag kan inte hålla något med den vilket ju kanske går att leva med men alltså hur lätt är det att komma ihåg att jag inte ska ta något med den handen.
  • Jag kan inte skriva med den. På datorn alltså för med penna skriver jag med höger hand. Detta inlägg är således skrivet med enbart höger hand. Ett stort handikapp för mig som har skrivande som yrke.
  • Jag kan inte göra någon form av vridning med handen. Minsta lilla gör ont.
  • Jag insåg att hålla i ratten när jag kör bil inte heller gick så väldigt bra. Jag behöver båda händerna när jag kör. Känns säkrast så. Mycket frustrerande.
  • Den pulserar hela nätterna och jag vaknar när jag råkar röra på den.

Det får bli ett drop-inbesök hos reumatologen för en kortisonspruta. Så här kan jag inte ha det faktiskt.

Hoppas du mår bättre.

Publicerat

Du ursäktar dig till mig och jag ursäktar mig till dem

För inte så länge sedan gick jag med i två grupper på Facebook för personer med olika reumatiska sjukdomar och igår när jag satt på bussen in till stan kom jag tänka på människorna. Personer som har det mycket värre än vad jag har det. De har varit riktigt sjuka i många med fler år än vad jag har.

Jag har ju alltid haft ont men det är framför allt de senaste tre åren som det på riktigt börjat begränsa mig. Det är först nu som jag ser mig själv som sjuk. Det gjorde jag inte riktigt innan. Då hade jag ont men det mesta var som det skulle så att säga.

Jag möts ofta av att människor jag pratar med ursäktar sig för att de klagar över att de har ont någonstans eller att de legat hemma och varit sjuka i förkylning längre än vanligt. De ursäktar sig eftersom jag ju har det så mycket värre. Och jag förundras över detta fenomen. Ja, jag kanske har det värre men det du går igenom är jobbigt för dig. Ibland tror jag nog att det är värre för dig för du är inte van vid att ha ont. För dig är det nytt och det är väl klart att det är jobbigt. Vem tycker om att vara begränsad? Vem tycker om att ha ont?

Det är okej att gnälla av sig ibland och det är okej att tala om hur jobbigt det har varit. Du behöver aldrig ursäkta dig inför mig. Jag vet precis hur tufft det kan vara och du får också lov att ha dåliga dagar i ditt liv. Och faktiskt är jag väldigt glad för att det bara var i några dagar för jag skulle aldrig önska någon annan att ha så ont som jag har varje dag.

Jag jämför mig med de andra i de här grupperna på Facebook och jag känner att jag vill be om ursäkt för att jag klagar. Mitt liv är enkelt. Ironiskt, eller hur?

Publicerat

En reflektionsstund varje morgon

Dagarna går i ett och det kan ju tyckas att det aldrig finns tid för att reflektera. I alla fall är mina dagar rätt så fulla och framför allt just denna veckan. Jag har massor med möten inbokade och från torsdag till sen lördag är jag i Stockholm. Större delen av tiden på konferens.

Hade det nite varit för att jag har ont och morgonen är värst så kanske jag inte hade funnit den viktiga tiden att gå inåt och tänka till om de viktiga sakerna. Jag råkar i och för sig vara rätt duktig på att ta mig tid men morgonen blir liksom gratis på något sätt. Jag kan inte gå ur sängen direkt utan jag behöver tala om för kroppen att nu är det dags. Stretcha lite lätt och få de onda lederna att övertygas om att de ska användas även idag. Den stunden är min reflektionstid kring det där praktiska som behöver fungera varje dag. Planering av jobb och annat det gör jag när jag gått upp.

Tankar en vanlig morgon:

  • Kommer jag vara tvungen att borsta tänderna med vänster hand idag? Suck, det som är så svårt.
  • Vad ska jag ha för skor på mig på konferensen? Jag kommer ju inte sitta still hela tiden. Hmm, inte finskor den här gången heller alltså.
  • Undra om någon kan hämta mig vid tåget i Stockholm så jag slipper gå de långa sträckorna mellan buss, tunnelbana och tåg eller vad det nu är jag behöver för att ta mig dit jag ska?
  • Fixar jag en promenad idag tro? Vad ska jag träna?
  • Vad är jag sugen på till frukost? Äsch, det blir det vanliga.
  • Är det idag jag börjar äta som jag ska tro?
  • Fungerar händerna idag? Hur ont har jag i knät?

Lite så här går det i huvudet på morgonen. Detta hjälper mig att få allt på plats och gör att det sedan fungerar rätt så bra ändå. Har jag väldigt ont redan när jag ligger där då försöker jag stretcha lite extra och så ser jag till att verkligen få in ett träningspass under dagen. För ja, det är viktigast de dagarna. Cirkulationen behöver komma igång och så blir jag helt enkelt glad av att träna.

Jag rekommenderar att ha en sådan reflektionsstund. Tänka igenom vad som fungerar och hitta alternativ för det som känns jobbigt. Och ja, jag vet att vissa dagar och till och med veckor fungerar nästan ingenting men att hitta det som faktiskt går att göra hjälper. Det hjälper sinnet och själen.

PS. Det är ett nytt skov jag är inne i. Tyvärr i händerna och den där dumma tån. DS

 

Publicerat

Det dåliga immunförsvaret

Som reumatiker tar man rätt mycket medicin för att minska inflammationer och smärta och så gör även jag. Dessa mediciner gör att immunförsvaret sänks och det är lättare att åka på förkylningar och annat trist som flyger runt. Framför allt vintertid.

Jag har alltid haft väldigt bra immunförsvar och är en av de få som inte smittas när andra är kräksjuka. Det är jag glad för. Och trots dessa mediciner jag tar så har jag fortsatt att hålla mig borta från att vara sjuk. Förra vintern låg min familj i influensa två gånger och jag kände ingentng. I år har de gått runt och snörvlat från och till flera gånger coh jag har klarat mig. MEN igår fick jag ont i halsen. Ingen skön känsla alls. Som knivar. Och idag kom febern.

Denna fantastiska vårdag har jag legat i sängen och sovit hela dagen. Väldigt skönt men trist. Jag har ont lite överallt i kroppen vilket kan bero på två saker:

1. Förkylningen

2. Att jag är på väg in i ett skov

Jag väljer att tro att det är förkylningen. Det är ingen idé att ta ut något i förskott för det gör ändå ingen nytta. Det blir bra tråkigt att leva då.

Publicerat

Vårsolen, en öm tå och positivism

Idag är det vårdagsjämningen vilket ju betyder att dagarna blir längre än nätterna. Jag är ingen vintermänniska. Jag har ju ondare vintertid så jag blir helt klart lycklig när vårsolen når fram.

Jag ser med andra ord fram emot att sitta ute på min älskade altan och jobba istället för inomhus. Jag är där ute så mycket jag bara kan under sommarhalvåret. Jag blir glad av barnens ljud när de hoppas studsmatta och från bollsparkandet ute på stora gräsmattan.

Jag hoppas att promenaderna snart ska bli av som jag har tänkt mig men jag har fått ont i min ena stortå så jag har svårt att gå i skor längre stunder. Typiskt, men det är så verkligheten ser ut så jag fokuserar på inomhusträning med framför allt gummiband. Det går också.

När man är sjuk blir det inte alltid som man har tänkt sig och visst kan det vara väldigt frustrerande men jag har valt att se det som en utmaning. En utmaning i idérikedom. Det är svårt att vara positiv ibland men jag lyckas för det mesta och det är jag glad för. Jag hade gått under annars tror jag.

Nu ser jag fram emot ljuset och att tröttheten ska försvinna. Och att tån ska må bättre så jag kan spela in nästa del av promenadvloggen.

Publicerat

Dagar med hål i händerna

Helgen bjöd på fantastiskt väder vilket var helt underbart men kroppen den bjöd på svullna händer. Händer som inte duger mycket till utan mer hänger där och är i vägen. Allt jag gör blir fel och jag tappar saker hela tiden.

Jag ogillar skarpt ”hål i händerna dagar”. Inte bara för att händerna är odugliga utan för att de värker extra mycket då. Jag blir irriterad och lite deppig. Som tur är händer det inte varje dag och sedan jag var iväg på rehabiliteringen har jag bättre metoder för att hantera det hela.

Under rehabiliteringen ingick det handträning i schemat tre gånger i veckan. Det innebar att vi gjorde ett träningsprogram för bättre rörlighet i händerna. Jag var väldigt skeptisk till detta i början kan jag säga. Jag har väl fungerande händer i jämförelse med många andra så jag kunde inte riktigt förstå vad det skulle ge för resultat men jag gick dit såklart. Jag ville veta vilken effekt det kunde ge och oj vilken skillnad det blev.

IMG_9683 (1)

För det första fattade jag att det är kyla mina händer jag behöver göra. Tänk att jag inte hade klurat ut det själv. Jag fick många sådana aha-upplevelser under mina tre veckor. Flera gånger kände jag mig riktigt dum över att jag inte kommit på det själv men det är så det är när man går i sin egen bubbla och gör som man alltid har gjort.

IMG_9685

Medan jag satt och fick kylbehandling fick alla andra värmebehandling. Lite ojuste kan man tycka men det var faktiskt riktigt skönt och det gav fantastiskt bra effekt. Mina händer blev mindre och värken försvann.

IMG_9692

Det andra jag lärde mig var olika övningar för att öka cirkulationen i händerna och öka styrkan. Övningarna gjordes med lera så vi satt alla där och rullade köttbullar, knådade deg och tog ut vår aggression på en degklump. Det kändes som att vara tillbaka på dagis men det var kul.

När de tre veckorna var över och arbetsterapeuten gjorde nya mätningar hade handen krymp flera millimeter i omfång och jag hade blivit starkare i framför allt vänsterhanden. Hurra!

Publicerat

Första delen av Promenadvloggen

Jag lovade ju, i förra inlägget, att visa att jag har tränat och det har jag. Jag har varit ute på promenad. Vädret har varit helt fantastiskt den här helgen så det var inte direkt svårt att blir motiverad.

Jag har spelat in den första vloggen som kommer vara en del av den här bloggen. Det är ett sätt att få med er läsare på mitt promenadprojekt som går ut på att bli bättre på att gå och till slut klara av att gå 40 minuter utan att stanna. Jag berättar om det mer i detalj i vloggen här nedan.

Välkommen till Promenadvloggen!

https://youtu.be/2I9OnU2BGj4