Jag tillhör en skara människor som gör sitt bästa med att leva en dag i taget… det var någonting som jag lärde mig under min första tid som drogfri… ja, helt ärligt så var ibland en hel dag alldeles för lång tid och då kunde jag ta en timme i taget… eller fem minuter när det var som värst… på den tiden så var mina drogsug någonting som kunde skrämma skiten ur mig… trots att jag hade bestämt mig för att nu fick det vara nog.
Idag så är det inte mina drogsug som får mig att ta en dag i taget… det har blivit ett sätt att leva för mig… för visst är livet på livets villkor stundom en plågsam historia och då finner jag tröst i att leva en dag i taget… att jag faktiskt fixar det mesta som jag kan råka ut för under en dag… framtiden vet jag inte så mycket om och gårdagen är ju redan förbi… det enda som finns är idag.
Klart att jag kan planera min framtid och tänka på vad som hänt… men genom att leva ”bara för idag” så blir mitt liv hanterbart… och… inte bara det… utan även fyllt av alla dessa möjligheter som hela tiden finns runt omkring oss här och nu… för när jag accepterar nuet precis som det är… så kommer den till mig… möjligheten att göra vad jag vill med mitt liv.