Vi

  Är det någonting som jag lärt mig under resans gång så är det att ensam inte är stark… att en ensam beroende är i dåligt sällskap… för mellan mina öron bor min sjukdom… och den är onekligen väldigt stark och listig eftersom den har förmågan att lura mig på många olika sätt… som att t.e.x. tro att jag klarar av detta… själv.

Mellan mina öron så har jag förmågan att inbilla mig själv att jag fixar ett glas vin till maten… och det hade kanske funkat en gång eller två… men förr eller senare så hade min missbrukarpersonlighet tagit kommandot… och då hade jag blivit för full… letat reda på en gammal kran… köpt droger… och så hade karusellen varit i gång… fixa pengar, droger och knarka… 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan… och jag skulle bli lika förvånad som sist… eftersom det ju skulle bli annorlunda denna gång.

Mitt bästa vapen mot min sjukdom är vi… för vi är en kraft som är starkare än jag själv… om jag tillsammans med mina vänner tillämpar vissa principer som ärlighet, öppet sinnelag och villighet så har jag vunnit mycket… att ensam skulle vara stark är något som ett gammalt fyllo hittat på.

Frågar jag mina vänner om de håller med om att jag skulle fixa att dricka ett glas vin till maten så hade jag förmodligen mötts av ett förstående och igenkännande skratt… och ganska omedelbums insett att det kanske inte var en så himla bra idé.

Vill jag fortsätta att leva drogfritt så behöver jag… oss… för det är tillsammans som vi gör det omöjliga möjligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *