Kategori: Hälsa

… innan jag slutar blogga här på 1177.se.

Så var jag då klar med mitt bloggande här… skulle ni av någon outgrundlig anledning vilja fortsätta att läsa vad jag skriver är ni mer än välkomna till min vanliga blogg… vagava.blogg.se …. annars så tackar jag för mig och går vidare i livet på livets villkor utan er.

Möjligtvis så skulle jag väl vilja dela med mig av några råd till er som vill testa att leva ett drogfritt liv… och mitt råd är därför att gör det… haka på… livet som drogfri har så himla mycket mer att ge om man jämför med hur det är i missbruket… tro mig när jag säger att ALLT precis ALLT kommer att bli bättre än vad ni någonsin vågat drömma om.

Någon kanske undrar hur man bär sig åt rent praktiskt… och då kan jag trösta er med att det är förbluffande enkelt… man slutar helt enkelt med att peta i sig någon drog… det är allt… för om man inte dricker sprit så blir man inte full… och om man inte petar i sig knark så blir man inte heller påtänd.

Det är den enkla sanningen.

Därmed hälsar jag er ett gott nytt år… för det ska jag ha… och med det så säger jag hejdå från Boracay på Filippinerna

kram peter

Du som läser detta kanske funderar lite på att testa det här med att leva drogfritt… anledningarna kan vara många… de vanligaste brukar stavas konsekvenser… vi har helt enkelt fuckat upp våra liv med drogerna… alla har tröttnat på oss och våra förklaringar till varför det ser ut som det gör I våra liv.

Eller så är du bara nyfiken på hur ett drogfritt liv kan se ut… oavsett vilken anledningen än är så kommer här några tips om vad som funkat för mig… över en lång tid.

Var nyfiken… vad händer med din kropp och själ när du lägger drogerna på hyllan… bakfyllan och avtändningen kommer att försvinna och du kommer att bli varse att en hel del i ditt liv kommer att se annorlunda ut… på många sätt… att vara nyfiken är också att gå emot vissa rädslor som vi löste med hjälp av droger tidigare… i början kan det handla om att gå till affären och köpa cigg… senare att ta en kopp kaffe på det lokala fiket… för att till slut åka jorden runt alldeles ensam… allt är faktiskt inom räckhåll… du kommer att kunna göra precis vad du vill med ditt liv… men om vi inte lär oss att gå emot våra rädslor så händer det inte så mycket och då är det lätt att återfalla i ett aktivt missbruk.

Gemenskap… hitta dig några likasinnade som förstår vad du går igenom… här får du råd hur du kan bära dig åt när det gungar… själv valde jag att gå på NA och AA-möte… lite senare så startade jag och en kompis VågaVa (en förening som finns för både missbrukaren och den anhörige)… med drogfria vänner så är det oerhört mycket enklare att hålla sig drogfri.

Ha kul… det ska vara skoj att leva drogfritt… inte för att livet är en dans på rosor hela tiden men det gäller att göra det bästa av situationen i varje läge… gör ditt bästa för att leva i lösningen istället för problemet.

Tacksamhet… hitta tre saker som du kan känna tacksamhet över varje kväll då du går och lägger dig.

Plocka inte upp den där första… du kan inte tillfriskna på dagen och dricka en öl på kvällen för att sen fortsätta att tillfriskna dan efter… det är nollgräns som gäller… punkt slut.

Detta är några av sakerna som jag gjort för att få det liv jag har idag… naturligtvis har det funnits dagar då jag tänkt skita i allt… men… jag har inte plockat upp den där första och vuxit varje gång jag tagit mig igenom en svårighet… och jag är tacksam över att ha vänner som stöttat mig när jag behövt det… precis som jag har kunnat finnas där som stöd till någon annan… mitt liv är för det mesta roligt att leva och mina rädslor ser jag idag som tillgångar att fortsätta utvecklad som människa… jag kan utan att ljuga berätta för dig att jag fått ett liv bättre än vad jag någonsin vågat drömma om.

Så fan häng på… ställ dig denna lilla fråga… vad har jag att förlora på att testa att leva ett drogfritt liv?

Jag är idag en fri människa… långt ifrån den besatta slav jag var i mitt missbruk.

Fri att få göra precis vad jag vill när jag vill… jag tror inte att det är många andra än vi missbrukare som lyckats ta oss ur missbruket som. verkligen kan förstå vad det är jag pratar om… detta är en frihet som många kanske kan ta för givet… men att kunna vara bland folk utan att känna sig som ett ufo… eller att känna sig både vacker och värdefull dagen efter kvällen före… det är frihet för mig.

idag så fixar jag att förverkliga mina drömmar och kan skriva ett blogginlägg från en vit strand I ett främmande land… befriad från ångest och bakfylla… helt nyktert… det hade varit omöjligt när jag var aktiv i mitt missbruk… det är också frihet för mig.

Att ha kunnat betala alla mina räkningar och ändå få pengar över till min resa är också frihet.

Men mest av allt så är friheten att kunna ta fullt ansvar för mitt liv utan att belasta mina nära och kära nog fan en av de största belöningarna… den friheten ger mig möjligheten att se på mig själv med respekt… det är fan stort.

Bara för att jag har levt drogfri i 19 år så innebär det inte att jag är helt befriad från drogsug… det märkte jag av nu på min första dag på Filippinerna… från ingenstans så blev jag lite sugen på att dricka alkohol.

Nu är det  ingenting som stör mig egentligen för ett drogsug kan komma och gå… och lika snabbt som tanken slog mig så berättade jag det för min fru och då försvann det lika snabbt… drogsug är inget som jag behöver vara rädd för… huvudsaken är att jag inte tar den där första.

Annars så är det skönt att vara i värmen och njuta av livet just nu…

 Eftersom jag nu lever ett drogfritt liv fyllt av möjligheter så är det nu dax för mig att ge mig av på en liten resa… och det är väl bara för er att hänga med… om ni vill.

Imorgon så åker jag och min fru till Köpenhamn för vidare transport till Filippinerna… där vi tänker spendera både jul och nyår… att jag överhuvudtaget kommer iväg på de här resorna nu för tiden beror enbart på att jag är drogfri… i mitt missbruk så planerades det visserligen väldigt många resor men jag kom sällan iväg på dem… och de gångerna jag kom iväg så fattade jag knappt att jag varit borta när jag kom hem igen… fyllan är ju densamma vart jag än befinner mig i världen.

Idag så åker jag inte heller från någonting utan istället till någonting… vilket också är en stor skillnad mot förr.

Jag tycker att det är utvecklande för mig som person och människa att förverkliga drömmar och upptäcka nya världar i min drogfrihet… och eftersom jag är medlem i en världsomfattande gemenskap så har jag alltid goda möjligheter att göra detta… för vad jag nu än befinner mig i välden så är fortfarande viktigt för mig att ta det viktigaste först… vilket naturligtvis är min drogfrihet… och att gå på mina möten i främmande länder ger mig så oerhört mycket mer än ”bara” drogfriheten… på dem har jag lärt känna många människor och fått fina vänner runt hela jordklotet… en gåva värd sin vikt i guld.

Tycker samtidigt att det ska bli himla skönt med lite semester från mitt jobb på VågaVa… det har varit minst sagt intensivt de sista veckorna med mycket föreläsningar över hela landet och jag känner att jag behöver lite ledigt… även om jag har världens bästa jobb… och kontrasten mot ett snöigt och otroligt vackert Mora där jag befann mig igår är inte att leka med när jag nu packar ner cyklop och snorkel för att bege mig ner till värmen… vit kall snö mot vita varma sandstränder.

Att leva drogfritt är så himla mycket mer än ”bara” drogfriheten… det är grunden jag byggt mitt liv på… ett fantastiskt liv fyllt av… liv.

 Som ju de flera förstår så skulle jag ju inte kunna fortsätta mitt val att leva drogfritt om det inte tjänade ett syfte… att ”bara” vara drogfri räcker inte för mig.

När jag och min polare Leffe startade vår förening VågaVa så var det under parollen att det ska vara skoj att vara drogfri… såklart… och med den utmaningen skred vi till verket… det första vi fick plocka bort var våra egna fördomar… för någonstans i bakhuvudet så ekade rösten att livet utan droger var tråkigt… att det roligaste vi hade att vänta oss var typ att sitta i en öken och suga på stenar… ack vad fel vi hade.

För sanningen är ju i princip precis tvärtom… till skillnad mot förr i tiden så händer det ju grejer på riktigt nu för tiden… visst hade vi massor av planer när vi var aktiva men det stannade ju oftast vid just… planer… och alla våra drömmar förblev… drömmar… det kändes lite som att sitta fast i ett ekorrhjul… man kom ingenstans… samma, samma om och om igen… fixa stålar, fixa droger och droga sig 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan… hann liksom inte med att förverkliga alla dessa drömmar… blev bara det vanliga… sen… imorgon… ska bara… tacka fan för att vi tvivlade på att ett liv utan droger kunde vara något för oss.

Många är de sidovinster som trillat in under resans gång… vissa tar jag tyvärr ibland för givet… som att ha en fungerande ekonomi för första gången i mitt liv… eller körkortet, taket över huvudet, en fungerande relation, ett jobb jag trivs med, mat i kylskåpet och massor av sånt som många av oss tar för givet men som inte funkar när man lever i ett aktivt missbruk.

Och det finns så mycket mer… alla dessa drömmar som jag drömt om att förverkliga är idag ett faktum… som att jag kan resa vart jag vill när jag vill… snacket om att dra iväg till Nepal är idag något som jag faktiskt gjort (vet inte hur länge jag spånade på just den resan i det aktiva utan att komma dit) och om några dagar åker jag till Philippinerna i en månad för att njuta av sol och bad.

En sak som är häftigt med mina resor nu för tiden är att jag tillhör en världsomfattande gemenskap och har möjligheten att träffa människor som visar mig ställen som jag aldrig upptäckt om jag varit där som ”vanlig” turist… bara det en sidovinst av rang.

Lärde mig att åka bräda när jag var 50 år och avsätter en vecka om året tillsammans med mina vänner i fjällen för det… och har hur skoj som helst… de gånger jag kom iväg på en semester förr i tiden så kom jag knappt ihåg var vi varit någonstans… och egentligen så hade jag nog lika gärna kunnat åkt till Säffle och supit skallen i småbitar som till något varmt ställe i solen… upplevelsen var så att säga något… grumlig… med minnesluckor och ångest som resesällskap.

Jag skulle kunna räkna upp hur många sidovinster som helst… vad jag menar är att ett drogfritt liv är ett liv fyllt av möjligheter… ingenting är längre omöjligt… drömmar blir verklighet.

 Jag är alkoholist och narkoman men vill ändå påstå att drogerna inte är, och aldrig har varit mitt problem… visst mitt drogande har gett mig massor av konsekvenser jag mer än gärna skulle velat slippa… men… mitt egentliga problem är något helt annat.

Jag kan förstå varför jag gillade att droga mig från allra första början… all min rädsla som försvann, självförtroendet jag kände och massor av för mig positiva upplevelser… för mig var drogerna medicinen som gjorde mitt annars ohanterliga känsloliv… hanterbart.

Vad jag inte riktigt räknade med var väl alla dessa ”biverkningar” som min ”medicin” förde med sig… kort sagt så gick ju precis allting åt helvete med tiden… vi kunde verkligen snacka om en kortsiktig lösning på mitt problem… och ska sanningen fram så fungerade det väldigt dåligt att behandla symtomen istället för problemet… att lägga locket på ett ohanterligt känsloliv höjer varken självkänslan eller tar bort rädslan… tvärtom faktiskt… ”dagen efter” blev bara mer och mer ångestfylld… och till slut så pallade jag ju inte ens att gå till affären och handla mjölk utan att droga mig.

När jag valde att bli drogfri så kom alla mina problem upp till ytan… många var de gånger då jag tänkte skita i allt och återgå till dimman… inte fan kändes mitt liv bättre för att jag var drogfri, tvärtom… nu kom alla känslor på en och samma gång… skuld och skam… det var en minst sagt smärtfylld process… men… helt ärligt… jag skulle inte vilja vara utan den upplevelsen idag… för som jag växte som människa när jag tog mig igenom allt detta… idag blir jag glad när jag ser mig själv i spegeln… fylld av tillförsikt inför vad livet har att bjuda mig… inte längre rädd för allt och alla… och min självkänsla växer mer och mer för varje dag som går.

En sak vet jag med säkerhet… och det är att ALLT… precis ALLT blir bättre när man väljer att leva ett drogfritt liv.

Kanske låter jag som en nyfrälst lirare… men va fan… det kan jag leva med.

  Är det någonting som jag lärt mig under resans gång så är det att ensam inte är stark… att en ensam beroende är i dåligt sällskap… för mellan mina öron bor min sjukdom… och den är onekligen väldigt stark och listig eftersom den har förmågan att lura mig på många olika sätt… som att t.e.x. tro att jag klarar av detta… själv.

Mellan mina öron så har jag förmågan att inbilla mig själv att jag fixar ett glas vin till maten… och det hade kanske funkat en gång eller två… men förr eller senare så hade min missbrukarpersonlighet tagit kommandot… och då hade jag blivit för full… letat reda på en gammal kran… köpt droger… och så hade karusellen varit i gång… fixa pengar, droger och knarka… 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan… och jag skulle bli lika förvånad som sist… eftersom det ju skulle bli annorlunda denna gång.

Mitt bästa vapen mot min sjukdom är vi… för vi är en kraft som är starkare än jag själv… om jag tillsammans med mina vänner tillämpar vissa principer som ärlighet, öppet sinnelag och villighet så har jag vunnit mycket… att ensam skulle vara stark är något som ett gammalt fyllo hittat på.

Frågar jag mina vänner om de håller med om att jag skulle fixa att dricka ett glas vin till maten så hade jag förmodligen mötts av ett förstående och igenkännande skratt… och ganska omedelbums insett att det kanske inte var en så himla bra idé.

Vill jag fortsätta att leva drogfritt så behöver jag… oss… för det är tillsammans som vi gör det omöjliga möjligt.

 Jag gillar uttrycket… inte själva grejen… men uttrycket beskriver så himla väl hur det står till lite här och var inte minst när det gäller missbruksvård… enligt min ringa åsikt.

Forskare och andra lärda vill naturligtvis hitta effektiva och funktionella metoder som funkar för att få människor som knarkar och super att sluta med det… nu är det kanske inte så himla enkelt som att det skulle finnas en universell metod som fungerar på alla… här tror nämligen jag lite mer på begreppet mångfald… vi människor är förvisso kanska lika rent genetiskt… men… även helt unika varelser… vad som passar mig kanske inte passar min granne.

Det finns en uppsjö olika metoder att välja mellan… och jag personligen tycker att en metod som funkar för en individ är en bra metod… oavsett vad någon annan har för åsikt… skulle du vilja bli drogfri genom att slå en sten i huvet på dig själv så önskar jag dig lycka till… huvudsaken är ju att det funkar för dig… så för fan… gör det enkelt.

Bland oss som valt och fixat att leva drogfria liv finns det oerhört mycket kunskap om vad som kan fungera… det kan ingen säga någonting mot eftersom vi själva är levande bevis för den saken… om du har en önskan att leva ett drogfritt liv så det är bara att välja och vraka bland denna kunskap… för mig var det enkelt… jag säger inte lätt, utan enkelt… jag tog rygg på andra som levde drogfria liv och gjorde likadant som de hade gjort… och idag är jag en av dem som på ett mycket enkelt sätt kan föra denna kunskap vidare… för helt sant är ju att om du väljer att göra precis som jag gjort… då kan jag garantera dig åtminstone minst 19 drogfria år… det är dagens sanning.

 Visst har jag blivit en bättre människa sedan jag la drogerna på hyllan… det är ju inte så konstigt eftersom det inte längre händer så himla mycket konstiga grejer i mitt liv längre… för så är det ju… det händer mycket konstiga grejer när man är full och påtänd… konstigt vore det ju annars.

Att vara en bättre upplaga av sig själv som drogfri innebär för den sakens skull inte att jag är helt nöjd med mig själv alla dagar i veckan… bättre betyder inte perfekt på något sätt… och det är jag glad för… att vara mänsklig i en mänsklig värld är ju inget annat än… mänskligt… jag är varken bättre eller sämre än någon annan… och faktiskt så känns det okej att vara ”normal”… vad det nu är egentligen… det är något som jag funderat ganska mycket över.

Men att alltid veta vad jag gjort dagen efter kvällen före får mig att må betydligt bättre än förr i tiden då minnesluckorna stod som spön i backen… jag ryser bara av tanken hur det såg ut… denna ständiga ångest av att inte minnas vad som hade hänt… fy fan.

Idag så kan jag i alla fall lita på mig själv och har utvecklat en förmåga att ta ansvar för mina egna handlingar… visst händer det lite då och då att jag handlar en aning förhastat och ogenomtänkt… och mer än en gång har jag fått göra om och göra rätt… tänka sig att jag en gång i tiden inte riktigt kunde förstå att ansvar skapade friheten att göra i princip vad som helst med mitt liv… jag trodde ju på fullt allvar att ansvar var den totala motsatsen till frihet.

När jag pratar om att jag blivit en bättre människa så innebär det för mig att jag nu för tiden kan se mig själv i spegeln och tycka om det jag ser…