Troligen en TIA!

WP_20150622_14_03_59_Pro

 

Nu tänkte jag nämna lite kring en händelse som skedde en tisdags morgon i april år 2007. Jag hade precis lämnat min son på dagis och skulle cykla hemåt. Jag gjorde ett snabbt kast med huvudet och vinkade till min son. Då jag återigen tittade rakt fram var det helt svart för mitt vänstra öga. Jag tänkte att det var ett blodtrycksfall och satte mig på ett staket, jag minns att jag höll för ett öga i taget för att se om det verkligen var så att jag inte såg något på det ena ögat. Så var det och jag bestämde mig för att gå ett par meter tillbaka in på vårdcentralen. Jag hade även en domningskänsla kring munnen och märkligt nog på min vänstra ansiktshalva som lite går emot mina ögonsymptom på samma sida. Jag talade om för sekreteraren att jag hade en pågående TIA attack och jag fick en läkartid 2 timmar senare. Jag var än en gång utanför en vårdcentral och dessutom på en tisdag.

De 2 timmarna hemma blev väldigt jobbiga då jag var ensam hemma och hade en del samtal att ringa. Jag hade en del funderingar kring om det skulle uppstå fler TIA eller ännu värre om det var förvarning på en riktig stroke.Jag var tacksam att jag hade hunnit att lämna min 4-åring på dagis, för i de lägena är det mer än nog att ta hand om sig själv. När jag sedan gick tillbaka till vårdcentralen så fick jag direkt en remiss till neurologen, där jag blev kvar i en vecka. Jag lämnade sjukhuset med 2 extra mediciner och lite frågetecken på vad som hade hänt. Det som tydde på att det kunde varit en TIA var att de såg en liten sårbildning i ett av halskärlen, det var möjligt att en liten partikel hade släppt iväg där. En annan trolig orsak var att det skulle ha varit en tillfällig blindhet eller båda delarna. Jag vet att jag tänkte att det inte är helt enkelt att veta vad man söker vård för eller vart man ska vända sig. Är numera medicinskt avslutad hos neurologen, men ska höra av mig om jag får symtom. När jag låg inne på neurologen var jag hela tiden äldst i den sal som jag låg i, då var jag ändå bara 36 år. Det var skrämmande att det var så många unga människor där. I mitt fall vet jag inte helt klart vad som löste ut det hela men tror själv att det till stor del berodde på att min pappa dog mycket hastigt 4 månader tidigare. Och det var en tid i dimma, möjligt att sådant här händer när kroppen är så sänkt.

Min pappa avled sen kväll i november och jag hade ett planerat läkarbesök hos min hjärtläkare dagen därpå, tidigt på morgonen. Jag kommer ihåg hur viktigt jag tyckte det var att gå dit och få bekräftat att allt var bra med mig. Jag satt där med tårar i ögonen för att sedan åka en våning ner för att ta farväl av min pappa.

En mycket speciell dag som jag alltid kommer att minnas!

Väl mött / Ingrid

Mer att läsa här:

Alf fick en stroke – 1177.se

Stroke-slaganfall 1177.se

Åderförfettning-åderförkalkning 1177.se

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *