Tack för mig!

Sommargrönska

Nu är det på nytt dags att tacka för mig. Det är nästan exakt ett år sedan som jag skrev mitt sista inlägg. Då handlade det om min långa resa efter min aortadissektion (brusten kroppspulsåder) den här gången har de här månaderna handlat om sorg. En liten del av all den sorg som finns, ämnet är otroligt brett. Tror att jag har lyckats att få med några viktiga punkter. Det känns något lättare nu även om döden är ett tungt kapitel i sig. Jag har stött på många olika frågor och funderingar. En del finns det svar på,andra inte.

Jag vill skicka ett stort tack till vårdguiden att jag har kunnat skriva här och ett extra stort tack till Jan.Kallenberg som gett mig den möjligheten.

 

Jag kommer att fortsätta till viss del på min privata blogg, där lägger jag även in en hel del bilder som jag har använt i denna blogg.

 

Må så gott och ta hand varandra

 

Länk till min privata blogg!

 

 

Jag tittar på ett ljus

 

 

 

Barn och sorg!

2 vovvar i vitsipporna

Åter till sorg eller rättare sagt chock reaktion så minns jag en gång när vår undulat hastigt dog. Vi  var alla hemma hos oss och vår undulat flög fritt och plötsligt så slogs dörren igen och fågeln kom olyckligt emellan. Vi begravde honom i trädgården och de 4 barnen hade helt olika reaktioner. En blev helt stum och det satt i ett tag den dan. Tjejen som var yngst bara skrattade, en skrek och en grät. Det var lustigt vilka olika reaktioner de fick och där stod jag och höll i begravningen, ganska sansad vill jag minnas. Han fick den sista vilan bredvid våran Tarantella spindel Gosan.
Det är ändå ett bra ett exempel på hur olika vi alla reagerar vid svåra stunder och att framför allt hos barn sker det så väldigt spontant.

Grå katt

 

När någon i familjen dör- Vad händer med barnen. Vårdguiden 1177.se Västra Götaland

Att möta barn som behöver stöd

Sorg när någon har dött, 1177.se

Sorg, Umo.se

 

Grå katt

Alla djuren i inlägget lever. Högst upp har vi hundarna Atlas och Majken. Katterna heter Alvin och Kaspian.

 

Att sörja ett djur!

Svartvit hund bland vitsippor

Om sorg kan man nog skriva hur långt som helst, med flera olika inriktningar. Jag har närmast berört det som har varit mig närmast det vill säga min pappas och systers dödsfall. Jag har också mist ett flertal husdjur genom åren och det kan många gånger vara lika jobbigt för de som drabbas. Det är endast den som har mist ett djur som kan avgöra om sorgen känns lätt eller svår. De är inte ovanligt att man hör att det bara var en hund, ord som kan såra en som kanske just har mist sin bästa livskamrat. Jag har tidigare skrivit om min rehabilitering i form av skogspromenader, där har jag också nämnt hur tungt det var att åka och avliva min hund Linsy som nästan blev 17 år. Men samtidigt vilken lättnad det blev efteråt då detta var något som upptog stor energi och tankeverksamhet hos mig.

Skogspromenader-Blogg 1177.se Vårdguiden Västra Götaland

Bilderna är på min nuvarande hund Vilda som är 12 år och börjar närma sig en högaktningsfull ålder.

svartvit hund i vitsippeskog

 

 

 

Vikten av att skriva ett testamente!

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.

Alf Henriksson

Brygga vid havet.

Att skriva ett testamente kan vara väldigt avgörande vid ett dödsfall. Mycket konflikter kan uppstå bland de efterlevande när man har olika uppfattning om saker och ting. Då kan den minsta lilla sak bli väldigt stor. Jag själv bevittnade ett testamente häromdagen med syfte att intyga att den person det gällde var vid sina sinnnens fulla bruk, att hen var med på vad det gällde kring testamentet. Det ska vara två ojäviga som bevittnar underskriften av den som testamenterar. Ett testamente är guld värt vid en boupptäckning men likaså viktigt att man får säga sin del av hur man önskar att begravningen ska vara, var man vill begravas och hur man ska gå tillväga. Det kan stå med om man vill ha en gravsten, om man vill vara i en minneslund eller är det kanske havet som lockar. Vill man kremeras eller vill man vara hel i en kista. Ja det finns väldigt mycket olika funderingar men ju mer man kommer på ju enklare blir det för våra efterlevande. Det kan också uppstå problem och frågor om man inte skrivit med vem eller vilka man vill ha bredvid sig på viloplatsen.
En bouppteckning kan vara allt från hur krånglig som helst till att flyta på ganska smidigt. Är man lite insatt så beställer man hem de blanketter man behöver från skatteverket. Det krävs inget juridiskt ombud men finns att tillgå om det behövs.

När min pappa gick bort så lät vi allt få vara i orört bo eftersom vår mamma är kvar som efterlevande. I min systers fall så klarade vi av att sköta allt själva. Det tog ca ett halvår till dess att allt var klart kring hennes bouppteckning.

Mer att läsa här:

Bouppteckning- Efterlevnadsguiden.se

Vem ärver- Efterlevnadsguiden.se

Sköta ett dödsbo- efterlevnadsguiden.se

 

Sandstrand vid havet.

Några viktiga tankar!

Himmel och hav

Nu börjar mina månader att ticka på och jag skriver några inlägg till. Även om det är ett tungt ämne att skriva om så vill jag ändå säga att det har lättat mycket för mig att vända ut och in på stenarna, har mött frågeställningar som fått mig att tänka till en extra gång. De har bevisat att sorgen är så olika för oss alla, det finns inget eller ingen som kan säga vad som är rätt eller fel. De här månaderna har fått mig att ta itu lite kring hur jag själv vill ha det när den dagen kommer, sådant man inte gärna funderar på i onödan men som kan bli guld värt för våra efterlevande. Sådant  som man drar på in i det sista. Under de här månaderna har jag  anmält mig till donationsregistret,diskuterat frågan öppet och vet var mina närmaste anhöriga står i den frågan.

Jag har inte skrivit testamente men har en liten plan på hur det ska se ut. Har förstått att det är viktigt att ha nerskrivet någonstans att någon går in och avslutar Facebook och andra sociala medier.
Jag har stött på flera grupper som betyder oerhört mycket för många sörjande en plats att dela den gemensamma sorgen på. Inte alltid lika lätt att finna samma respons ute i samhället med alla de krav som ställs på oss, sörja, glömma och fortsätta som vanligt.
Det blir aldrig som vanligt igen när man mist någon man saknar av hela sitt hjärta. Kanske jag behöver en tanke, en fråga om 5-10 år om hur jag mår, om jag tänker mycket på de jag mist. Då får man även en bekräftelse på att någon annan också tänker på och saknar dem. Det värmer också ett sorgset hjärta.

Brygga vid havet!

 

Jag är där, jag går med dig genom mörker och hällande regn. Genom höstens tröga grind genom vårens varma vind till det sista havet, min vän.

Till det sista havet – Lars Winnerbäck.

 

Läs mer här om efterlevnadsguiden.

Startsida efterlevnadsguiden.se

Sociala medier- Efterlevnadsguiden.se

Checklista-Efterlevnadsguiden.se

 

 

 

En minnesvärd resa till Jönköping!

Sofiakyrkan i Jönköping

I slutet av augusti åkte jag med min syster Ewa till Jönköping. Vi åkte dit för att besöka en kvinna som Ewa har känt sedan hon var barn. Vi träffade en släkting till kvinnan i Alingsås som berättade för oss att hon var mycket sjuk med svår lunginflammation och cancer tillväxt i lungorna. Vi hoppades bara att vi skulle hinna dit och bilderna vi målade upp var allt annat än positiva. Väl på plats så frågade vi personalen som talade om för oss att hon satt och åt lunch. Åh va skönt tänkte vi; hon sitter uppe och dessutom äter. Och lyckan hos denna kvinnan gick inte att ta miste på då hon såg Ewa som har varit hennes sommarflicka under många år. Ett möte som rörde oss alla tre. Det var gripande att se de träffas. Att hon dessutom bodde på avdelning Björken tyckte jag var lite extra speciellt, då jag ägnat mycket tid till att fota björkar den sommaren.

Fint ljusrosa äldreboende
Ömsom vin ömsom vatten både med vädret och kvinnan vi besökte. Vilken drastisk vändning allting kan få. Hon var i stort sett sängliggande de 2 följande dagarna med syrgas, men helt plötsligt så skulle hon åka iväg till ögonläkaren för att ställa om sina glasögon. Hoppet är det sista som överger människan!
Vid ett av besöken blev jag sittandes utanför hennes rum bredvid en syrgasmaskin som var uppkopplad till henne. Minnena av det ljudet får mig att tänka på det sista dagarna i min syster Helens liv, ett mekaniskt ljud som ser till att lungorna får det livsnödvändiga syret.
Men vi blev glada att det var bättre med henne än det vi först trodde. Hon var sig lik sen jag såg henne senast, för all del åldrats en del men var i sina sinnes fulla bruk.
Det känns så skönt att vi kom iväg på vår 4 dagars tripp för att hälsa på henne. Speciellt för Ewa som har tillbringat så många somrar med henne. När vi var där så dök det upp så mycket minnen för de båda, då tänkte jag vad roligt det skulle vara att skriva ner allt. Vi kom i alla fall fram till att vi framöver ska besöka trakterna Ewa var på som barn. Vi fick reda på att hennes man som ung arbetade på tändsticksfabriken och där gjorde vi ett besök.

Tändsticksaskar
I oktober månad somnade Ewas ”sommarmamma” in, hon blev 93 år en högaktningsfull ålder. Vi båda tycker det känns så bra att vi tog oss till Jönköping de dagarna, en god gärning med ömsesidigt utbyte.

Mer att läsa här:

Palliativ vård- Vård i livets slutskede. Vårdguiden 1177.se

Tema senior – Vårdguiden 1177.se

Tema cancer -Vårdguiden 1177.se

 

Stort kors på Skogskyrkogården i Jönköping