Vårat möte med prästen!

Björk kvistar mot himlen.

Efter att vi hade träffat begravningsbyrån så bokades en tid till prästen som skulle hålla i akten. Där i kyrkan gick vi genom hur upplägget skulle vara vid begravningen det vill säga hur begravningsprogrammet ska se ut.
Hur många psalmer man vill ha med?
Om man vill ha psalmer med?
Vi valde att ha med två välkända klassiska psalmer.
Vad vill man ha för ingångs/ utgångsmusik ?
Vi tog både ingångs och utgångsmusik som spelades på orgel.
Har man personlig musik som man vill ha med?
Hur vill man framföra det, cd, spotyfi eller en solist som sjunger?
Vi valde 3 låtar som Helen tyckte om de spelades på spotyfi.
Man lämnar också några ord om den avlidne som prästen kommer att berätta från. Den listan blev rätt så lång då vi är många syskon.
Minnen, vem var personen hur har hen levt sitt liv.
Prästen berättar vad hen kommer att säga på ett ungefär i talet om den döde.
Prästen går genom välsignelsen.
Man bestämmer hur avskedet ska se ut?  Om man vill ha musik under avskedet eller ej, vi valde ett tyst avsked. Man väljer även hur man går fram. Vi var så många syskon och alla har egna små familjer så det blev familjevis. Sedan övriga släkt och vänner.

Man formar helt enkelt hur programmet ska se ut för begravningsakten, det blir ett underlag för programbladet.
Vi valde att ha ett personligt programblad med en bild som jag hade tagit och en bild på vår syster som hon själv hade målat. Det finns också många fina förtryckta fina motiv.

 

 

”Den allra sista gången”
Men glädjen har alltid ett sista leende.
Någonstans dröjer det kvar.
Någon förvarar det
Djupt i sin saknad.

Viola Renvall

Trädalle` i grönska.

 

 

 

Annons i tidningen!

Lusthus i trädgård i vita färger

Man skulle kunna tycka att det inte är så märkvärdigt eller svårt att få ut en annons i tidningen att någon avlidit. Men även den biten är rätt så stor, det är ganska mycket som man ska tänka på. Även om man överlåter själva insättandet av annonsen till begravningsbyrån så är det en del egna beslut att ta. Man ska med annonsen ge information om hur upplägget ser ut, man ger information om tid och plats. Det ska vara bestämt innan annonsen skrivs.
Man lämnar information om eventuell minnesstund efteråt eller att akten avslutas i kyrkan, kapellet eller annan plats.  Ska även tydligt stå med kontaktuppgifter till begravningsbyrån eller annan ansvarig för den eventuella träffen efteråt och var blommor kan skickas.
Det kan även stå med, istället för blommor tänk på …. fonden eller annan välgörenhet.
Om det är speciell klädsel eller valfri klädsel.
Det bör också framgå i annonsen hur den avlidne har lämnat oss. Hastigt lämnat oss i stor sorg och saknad. Har efter lång tids sjukdom stilla somnat in.
Så vill man i de flesta fall även ha med en fin dikt. Förslag finns hos begravningsbyrån, men det kan också vara så att man vill ha med något personligt som man själv har skrivit. Det gäller även med bilden. Vill man ha en bild som berättar något om den döde? Det finns många yrkes/ hobby relaterade bilder att välja på. Man kanske vill ha en personlig bild på den avlidne, husdjur med mera.
Man kan enligt lag inte neka någon att komma på en begravning. I en del fall så står det att begravningen har ägt rum i stillhet, inom den närmsta kretsen.

 

Engång blir allting stilla,
engång får allting ro
Ej något skall förvilla,
min själ på kvällens bro.
Pär Lagerkvist

Vita liljor

 

Gott Nytt År!

Soluppgång över havet.

 

JAG VILL ÖNSKA ER ALLA ETT RIKTIGT FINT SLUT PÅ ÅRET

OCH

ETT  GOTT NYTT ÅR!

 

En extra tanke till er som saknar någon som inte finns med oss idag.

 

Jag lånar Sylvia`s fina ord från kommentaren i föregående inlägg.

 

”I sorgens mörker lyser minnenas ljus”

 

Vid behov att prata med någon.

Hjälplinjen – Västra Götaland 1177.se

Hjärta med soluppgång

 

 

 

Det svåra avskedet!

Blått glittrande hav.

Det hemska besked som man inte vill höra och som läkaren fick förklara upprepade gånger för oss. Frågan malde och upprepades många gånger. Menar du att det inte finns något mer hopp, att man inget mer kan göra? Läkarens tydliga svar gång på gång var. Din dotter, er syster Helen kommer inte att överleva natten. Ett fruktansvärt besked att få.
Man känner sig mållös, hjälplös och kraftlös. Det finns verkligen ingenting man kan göra för att undgå den ondskefulla döden. Man kan bara önska och hoppas att det vänder, att det hela är en dröm som snart väcker upp en.
Efter lång väntan på sjukhuset så var min syster iordninggjord för vårt farväl, vi som var där stannade till i dörröppningen. Hon var hemskt vit i ansiktet så vit att vi var säkra på att de hade kalkat henne med något. Men det visade sig att de inte hade gjort något utan att det var en reaktion på döden med all blodförlust.
Fruktansvärt!
Jag blev rädd för mig själv och satte mig bredvid henne och blundade.
Kände att jag var tvungen att stegvis ta in det som hände i rummet. När man blundar så blir fokus ganska starkt på allt annat runtomkring. Jag hörde stegen, snyftningarna, andetagen runt om mig, mina kraftiga pulsslag och jag hörde tystnaden.

Där satt jag bredvid skalet fasaden av min syster likt en ram runt en tavla men utan motiv. Om döden är vacker? Nej den är plågsamt iskall men så definitiv, likt ett kvitto på livet.

Det här blir en summering av vad jag tror är de tre värsta dygnen i mitt liv. Det var tungt när min far gick bort för 10 år sedan men då hamnade vi direkt vid avskedet på sjukhuset, allt gick väldigt fort. Men det var säkert lika tungt och jobbigt fast jag har förträngt det.
Även då jag själv låg på sjukhus och läkarna sa inför en undersökning att det var det sista de kunde göra. Det skapade en viss känsla av dödsångest och oro.
Det sista vi kan göra…
Gemensamt kan vi nog tycka att det skulle varit fint om vi fick reda på att Helen var så hemskt vit i förhand, det hade känts bättre. Jag hade tom tanken att vad skönt att hon inte har hunnit förändras så mycket. Men det blev tvärtom.

 

Respiratorbehandling- Vårdguiden 1177.se Västra Götaland

 

Så hårt spänns ingen båge

som Livets båge spänns

och när den en gång brister

har allting nått sin gräns

Pär Lagerkvist

vit lilja

 

 

Tiden i dimma!

En flygande mås!

Det var en tid i vacuum ett tag efter att min syster hade dött, kändes lite som att jag gick omkring i en låtsasvärld. Om nätterna drömde jag mardrömmar att hon hade dött och blev lättad då det bara var en dröm. Då fick jag tänka nästa tanke och sakta insåg jag att sanningen smög fram och pusselbitarna föll på plats.
Nu kan jag förstå att jag följde ett slags sorgeschema på hur det kunde vara.
Några dagar efter att min syster hade somnat in så behövde jag lämna hemmets väggar. Jag bestämde träff med min syster Ewa vi åkte och hälsade på vår bror i hans sommartorp.
Vi hann inte mycket mer än att grilla och precis äta färdigt, när jag såg att Ewa inte var sig lik.
Hon gick och satte sig i sin bil och jag förstod att det inte stod rätt till. Hon förklarade då att hon fick stanna ett par gånger på väg dit, hon kallsvettades, kände sig yr och mådde illa. Några dagar tidigare var hon hos sin läkare pga. sitt höga blodtryck. Jag bestämde då att köra henne till Alingsås sjukhus. Knappt halvvägs fick jag stanna vid Brobacka korsning och ringa efter ambulans, ännu en till gång efter en kvart, kom fram till att det var 45 min från det att jag ringde till att vi var på sjukhuset. Sen så körde de dessutom lagligt fort utan blåljus och sirener, mycket frustrerande. Hade jag kört direkt så hade jag varit snabbare på plats. Men å andra sidan så fick hon vård direkt när hon kom med ambulans hade hon kommit med mig i bil så hade det blivit nummerlapp och problem att få in henne på akuten. Hon hade ett jättehögt blodtryck i ambulansen. Hon blev noggrant undersökt och spekulationerna lutade åt att det skulle kunna varit en stroke. Jag minns hur mina tankar snurrade och det enda jag tänkte var att jag inte ville mista en syster till. Det blev tack och lov inte så och detta var början på hennes långa resa som följdes av flera sjukhusbesök innan hon fick sin diagnos ångest.
Idag har jag med två reportage det ena handlar om Ewa och det andra handlar om mig.

Ångest-Ewas berättelse 1177.se / Västra Götaland

Sorgen måste få ta sin tid- Ingrids berättelse 1177.se Västra Götaland

Gröna trädkronor mot himlen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är mycket med det praktiska!

Grön parkbänk stenfontän och rosa blommor

 

Mitt i all kaos som uppstår då någon lämnar oss måste man agera och ta många olika beslut. Det är bland annat frågan om donation som jag har nämnt i tidigare inlägg. Man tänker inte heller helt klart och det är väldigt bra om man inte är ensam när man får dödsbud från läkaren. Det kan lätt uppstå missuppfattningar, då vi kan tolka informationen på olika sätt. Efter avsked så bör man så fort som möjligt kontakta en begravningsbyrå (om man vill anlita en sådan)
De är behjälpliga med allt som har med det praktiska att göra men man kan även göra en hel del själv om man väljer det.

Vad man ändå kan ha med sig i tankarna då man går dit är om man vill att den avlidne ska få sin sista vila i kista, i urna eller spridas i lunden. Finns även andra alternativ bland annat havet som kräver en del extra tillstånd. Vill man vill ha en namnad sten eller kanske ingen sten alls? Urvalen är många och prisklasserna likaså.
Har den avlidne ekonomi som täcker upp? Om inte vad finns det för hjälp att få och vad gäller då.
Om man vill ha annons i tidningen så hjälper de till att forma den. Man kan få hjälp att beställa blommor via begravningsbyrån men även det går ju självklart att ordna med själv.
Tips på psalmer och övrig musik i kyrkan om det är platsen som man väljer att vara i.
Väljer man kyrkan så får man också träffa prästen för att tillsammans planera begravningsakten.
Det här är några av de frågor som kan dyka upp och inte att glömma att det inte finns någon skriven mall på hur det ska se ut, en begravning är mycket individuell och hänger på hur den avlidne levt och haft det i sitt liv. Man vill uppnå en minnesvärd stund.
Må så gott / Ingrid

Mer att läsa här:

Efterlevnadsguiden.se

Dödsfall – Vårdguiden Västra Götaland 1177.se

Stentrappa i grönska

 

 

Livet ger och livet tar!

Träd med klätterväxter

 

 

Jag har träffat en tjej som i år fick ny lever och nya lungor.  Hon har cystisk fibros (se bifogad länk nedan)
Jag förstår att det är en sjukdom med rätt så komplex spridning i hela kroppen, att lungorna blir de som påverkas allvarligt.
Hon tycker det är väldigt viktigt att prata om donation med sina nära och kära just för att beslutet ska vara enkelt att ta om det blir aktuellt. Att göra allt man kan för att underlätta för sina anhöriga mitt i chock och sorg.
Hon tycker också  att det ska bli fler donatorer. Att fler ska få möjlighet till lite mer liv men det hänger ju på flera faktorer.

Hon tänker även att sjukvårdspersonal måste bli bättre på att identifiera potentiella donatorer och utbildas i att informera och samtala med anhöriga på rätt sätt. Regelverket kring donation måste tydliggöras för att läkare ska kunna känna trygghet i de åtgärder som får vidtas för att möjliggöra donation.

Att få beskedet att transplantation är enda möjligheten för att överleva är tufft. Hon har vetat hela sitt liv att hon så småningom skulle behöva transplanteras då hon föddes med Cystisk fibros som är en kronisk progressiv sjukdom, men det är ju ändå ett tungt besked när det väl kommer. Eftersom både hennes lever och lungor var dåliga så togs beslutet att hon skulle sättas upp på väntelista för båda organen. Att vänta på att genomgå en så stor och riskfylld operation som dessutom är beroende av att det finns organ som passar just för henne är svårt. Då hon inte förväntades överleva längre än max 2 år utan transplantation var ju inte oddsen så goda då det finns få donatorer och väntan kan bli lång, för många blir den för lång. Men efter 1 år på väntelistan så kom till sist samtalet. Ett samtal man aldrig är redo för.
Att säga adjö till anhöriga eftersom det finns en stor risk att man inte överlever men samtidigt få den enda chansen att leva. Hon överlevde.
Hon lever idag tack vare någon som valde att donera eller vars anhöriga fattade det beslutet. Hon hoppas få många bonusår med hjälp av denna fantastiska gåva men tar en dag i taget då riskerna är många med infektioner och avstötningar.
Hon frågade även mig hur jag skulle ställa mig till ett tackbrev från den som fått min systers lungor. Jag sa att jag skulle ta det som en tacksam bekräftelse på att någon är vid liv på grund av våra val.
Hon känner sig otroligt tacksam att få möjlighet att leva lite längre, få mer tid med familj och vänner.
Sedan mitt föregående inlägg så har jag nu registrerat mig på donationsregistret, något jag funderat på i många år och som bara tog några minuter av mitt liv att genomföra. Känner mig nöjd med det beslutet.

Mer att läsa här.

Cystisk fibros- Vårdguiden Västra Götaland 1177.se

Ett livsviktigt beslut- Källa Sahlgrenska Sjukhuset

Att få ett nytt hjärta- Pias berättelse Vårdguiden Västra Götaland 1177.se

 

Likt de små fågelungarna så tar livet nya små vägar.

Gås familj på simtur

 

 

Donationsfrågan!

IMG_1692

 

Ibland ställs vi inför svåra val och måste ta beslut som vi kanske inte helt känner oss säkra på. För att underlätta för våra anhöriga så är det bra att vi själva tar de besluten under tiden vi fortfarande är vid liv. Vi syskon var eniga om vårt beslut och det är viktigt att det är så. Ett val som måste kännas rätt.

 
Det är svårt att tala om donation med all rätt. Det känns nästintill osmakligt för man vet inte hur mottagaren reagerar. Så mycket enklare hade det varit att säga: det var min systers önskan att donera sina organ. Det är jobbigt med tvivelaktiga tankar, man vill ha klarspråk för att gå vidare.

Vi var inte helt säkra på vilka organ som var aktuella och förstod att det inte är helt okomplicerat, mycket som ska klaffa in mellan donator och mottagare.
Glädjande att en man i hennes ålder idag mår bra med hennes lungor och de var i ett fint skick. Så hon andas vidare….. någonstans i Sverige.

 
Lite imponerande då de söker matchning till organen. De söker först i närområdet i detta fall i Västra Götaland regionen, sen kollar de vidare i hela Sverige, sen i Norden och även ut i Europa. Tydligen ett stort samarbete länder emellan. Tydligen lång väntetid på lungor. Många som avlider innan det hittas någon donator. I stort sett alltid så blir det träff i Sverige, men det innebär också att organen alltid får en mottagare någonstans.

 

Jag får en viss tankeställare kring frågan om jag själv var i behov av ett livsuppehållande organ. För mig känns det då också rätt att ge.
De som jag har talat med nu säger att det är fint och de flesta är för donation.
Jag tänker under dessa månader som jag bloggar försöka ta itu med allt det där som man alltid skjuter upp. Det är bland annat att registrera mig på donations registret.

 

Mer att läsa här.

Donationsregistret Socialstyrelsen

MOD – Mer Organ Donation!

Organdonation – 1177.se Vårdguiden!

 

IMG_1247

 

De hemska dagarna!

Minneslunden på Kvibergs kyrkogård

 

I slutet av maj månad fick jag ett samtal att man funnit min syster medvetslös liggandes på golvet. Fick även veta att hon hade förts till sjukhus, Jag lämnade mitt arbete och åkte i riktning mot Sahlgrenska Sjukhuset. Väl utanför porten fick jag nya besked att min syster ligger på hjärtintensiven  Östra Sjukhuset, en avdelning som jag själv har tillbringat en hel sommar på.

Behöver nog inte förklara att dessa två händelser tillsammans skapade stor oro i min kropp. Jag stod i korridoren med så mycket minnen. Fick reda på att min syster har förts vidare till intensivvårdsavdelningen och jag tog mig dit.

Det var hemskt att se henne ligga där, uppkopplad till alla dessa livsuppehållande maskinerna.

Tankarna for verkligen runt i huvudet där fanns många frågor men inga svar.

Vad har hänt?

Vad händer?

Känslor blandade med stor ovisshet och rädsla. Är hon medvetslös?

Är hon i koma?

Vad är skillnaden?

Kommer hon någonsin att vakna upp?

Det var frågor som vi fick svar på. Min syster somnade in tidig söndag morgon, tre dygn efter att hon kom in till sjukhuset. Hon avled i en stor hjärninfarkt som orsakats av aortadissektion. Hon hann precis fylla 50 år.

Trädalle`på kyrkogården

 

Här skiljs våra vägar i livet

men du lät mig tidigt förstå

I stjärnorna står det skrivet

tillsammans för alltid ändå

När natten så stilla sig sänker

finns tystnadens tomhet hos mig

Och likt den klaraste stjärna som blänker

så stark är min kärlek till dig

Lasse Berghagen

 

 

LÄKER TIDEN ALLA SÅR?

Ett höstträd med några röda blad. I bakgrunden syns St:Olofs Kapell - Kviberg
De förluster som står mig närmast är min syster och min pappas bortgång. Det är på dagen 10 år sedan min pappa kom hem efter att ha umgåtts med några goda vänner. Han kom hem efter en rask promenad över bergen, talade om för min mamma att han inte kände sig så bra. Hon gick för att hämta vatten och när hon kom tillbaka låg han okontaktbar på sängen. Hon hade telefonkontakt med sjukvårdspersonal och försökte så gott det gick med återupplivning. Ambulans anlände och han fördes till sjukhus och dödförklarades efter ett tag. Jag har tänkt en del på hur stort trauma det måste ha varit för min mamma att vara ensam vid en så stor hemsk händelse. Morgonen därpå hade jag en läkartid hos min hjärtläkare. Jag minns mycket väl hur viktigt jag tyckte det var för min egna hälsas skull att gå dit. Det var ett ledsamt läkarbesök innan det var dags att ta farväl av min pappa. Idag har jag varit vid graven och tänt ljus och det gick inte att ta miste på att mina syskon varit där före mig. Det har även varit två täta helger med både allhelgona afton och fars dag. Gravarna överlag såg väldigt ompysslade ut och det var riktigt vackert i minneslunden där min syster ligger.
Gravljus i minneslunden

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm

En droppe som faller i tidernas ström

Den skimrar i regnbågens färg en minut

Brister och faller och drömmen är slut

Nils Ferlin

 

 

 

 

Höstträd