2. Tidig barndom

Låt oss hoppa tillbaka från nutid…ca 40 år…och då hamnar vi där jag är ca 4-5 år.

Notera de underbara 70-talsfärgerna på både kläder och tapet 🙂  …och så jag som liten knatte

Vid den här tidpunkten var jag (vad jag kan minnas) en rätt lycklig liten knatte. Minns hur jag älskade att bygga trädkojor och gräva gropar i marken, leka med att bygga sandslott etc.

Mina föräldrar var väldigt kärleksfulla och ville mitt bästa i alla lägen. Men även med den bästa avsikten och viljan så kan det ändå bli fel hur olika reaktioner från föräldrarna tolkas av ett barn.

Jag har mer känslominnen än intellektuella minnen från den här tiden och det jag minns är att jag rätt tidigt var rädd för att göra fel. Rädd för att få skulden. Detta upplevde jag som en inre jobbig press då det medförde att jag per automatik började bry mig väldigt mycket om det jag gjorde var rätt eller fel…om jag kunde skada. Detta blev till en börda.

Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit…ca 3-4 år…och minns hur jag hellre ville ligga ensam i sängen på kvällarna och lyssna på en LP-skiva med Televinken som godnattsaga. Jag hade en liten grammofonspelare med rött plasthölje…ståendes på den lilla byrån vid min säng. Jag föredrog ensamheten…redan då började jag dra mig undan av någon anledning. Men Televinkenskivorna….vissa var riktigt läskiga. Som den där han var ute och flög på en dammsugare. Den var kuslig.

Jag minns att det fanns en granntjej på gatan nedanför. Jag tyckte hon var fin och lite mystisk.  När jag umgicks med henne så kände jag skumma känslor…lite som att jag ville vara under hennes hud. Liksom BLI henne. Jag trodde jag var kär i henne….vilket jag kanske också var.

På den tiden hade jag fantasier om att bli uppslukad av en kvinna…att liksom ätas upp i min helhet och att jag försvinner in i henne. Jag tyckte att dessa tankar och känslor var väldigt trevliga men konstiga.

Hemma så var det andra känslor som kom fram. Där kände jag ett behov av att stänga in mig på mitt rum. Utanför dörren så var det något som var ansträngande. Vet inte vad…men något i alla relationer där inne i huset. Något innuti mig reagerade på detta och jag upplevde ansträngning….en själslig jobbighet.

Ungefär vid den här tidpunkten började även mina ticks. Jag kände ett behov av att utföra olika handlingar för att normalisera någon form av inre balans. Jag var tvungen att sträcka på vissa muskler, tex nackmusklerna extra hårt…tills det kändes på ”rätt” sätt. Då kunde jag sluta. För några minuter. Jag gick även runt och neg, hoade och gjorde ljud…som retade GALLFEBER på min storasyrra hahaha. Men jag tappade räkningen på alla olika tics jag hade.

Jag minns även att jag behövde titta rakt in I solen utan skydd…tills det gjprde ont på rätt sätt. Inte så hälsosamt!

Men här började något att sippra ut i en form som jag egentligen inte ville ha…och i så här tidig ålder hade jag hur mycket ork som helst. Det var liksom hanterbart.

Dessutom började min oro för första gången i livet starta….oron för att kunna råka illa ut på olika sätt…tex sjukdomar, skuld för att ha gjort fel på något sätt…kan nog uttryckas som ångest.

Detta visade sig att komma att bli ett mentalt helvete och fängelse i årtionden framöver.

Jag undrar än idag vad som startade allt detta….medfött? Att jag stängde inne en längtan i mig? Att jag har ännu en diagnos som jag inte är medveten om? Har idag Könsdysfori, OCD och Depression. Kanske kan lägga till nykter alkoholist idag….flest diagnoser när en dör vinner HAHAHAHA (ironi).

Oavsett vilket så var detta starten på ett helvete som väldigt få visste om. Knappt ens mina föräldrar. Vid 5-6 års ålder startade skiten.