Hej
Vill önska er alla en glad midsommar….eller…glad…känns så laddat. Jag vill önska er alla en midsommarhelg där ni finner sinnesro och harmoni i den tillvaro och situation ni just nu är i.
Kanske du sörjer? Har fått ett hemskt besked om en sjukdom? Blivit nybliven förälder? ja…vilken livssituation som helst du är i så hoppas och önskar jag att Din dag idag blir precis så som du hoppas på.
KRAAAAM till dig från mig.
Jag minns tillbaka idag. För exakt ett år sedan så vaknade jag med den sedvanliga bakfyllan, ångesten och bara LED över att detta var en dag då alla skulle fira och vara glada…och jag orkade inte gå till en fest pga en viss person. För mycket känslor i att möta denna person…så jag avstod.
Med systemet stängt så kunde jag inte åka och handla nytt utan jag fick möta den där otroliga smärtan som jag hade inom mig. Kunde inte fly.
Så jag valde att åka in till jobbet och försöka jobba. Tog med mig ärtsoppa på burk och lite kaffe och godis.
När jag kom fram till parkeringen så klev jag ur bilen och tårarna bara forsade fram. Trycket i bröstet var enormt! Smärtan vidrig. Jag grät ocvh grät där på parkeringen.
Efter ett tag torkade jag tårarna och gick innanför grindarna och släpade mig fram genom korridorerna och ut till den plats som vi använder oss av för att göra olika tester på företaget.
Där försökte jag överleva dagen. Slog på datorn…nya tårar kom…gick ut och skrek ut min smärta. Grät och grät. Kan inte NÅGON krama mig??? Smärtan var så vidrig.
Var kvar där tills kvällen.
Somnade helt tom och livet var absolut fullständigt MENINGSLÖST.
Sedan om en vecka från denna tidpunkt kom en dag som skulle komma att förändra min tillvaro helt och hållet. En god vän till mig på jobbet var jätteorolig för mig och sade till chefen att ringa mig. Du vet vem du är! TACK! Jag ÄLSKAR dig! Du är en ängel!
Chefen ringde på morgonen den 29:e juni. Jag var återigen bakfull. Han frågade hur jag mår. Jag hade nämligen för några minuter sedan lämnat återbud igen och sade att jag behöver vara ledig idag…igen. Jag svarade med den vanliga lögnaktiga frasen: ”Jag mår bättre idag…känner att jag är på G…kommer in imorgon” …detta var en torsdag.
Sen sade chefen ”Du, men hur MÅR du egentligen? Jag tror inte på dig när du säger att du mår bättre….du är frånvarande mer och mer, gör kortare dagar, kommer sent….hur MÅR du?”
Där och då bröt jag ihop och började storgråta i telefonen när jag satt där på sängkanten i min ynklighet och sade ”Jag mår skitdåligt! Jag behöver hjälp…”
Det chefen sade då efter detta var det som fick mig att VÅGA bli räddad!
”BRA! NU tror jag på dig! Men du…nu tar vi det härifrån, här och nu! Orkar du komma in idag? Jag kan försöka fixa en tid på företagshälsovården.”
De orden var för mig detsamma som att chefen satte sig ner på huk och tog min hand där jag nu låg…nere i rännan. Han MÖTTE mig.
Den dagen blev startpunkten för ett av de tuffaste åren som jag någonsin upplevt! Men även det mest läkande!
- Vård för alkoholismen
- Start av hormonbehandling
- Djup depression
- Självmordsförsök
- Inläggning på psyk
- Återerövring av livet
Men detta kommer jag till längre fram i denna blogg. Är ju kvar i högstadiet just nu.
KRAAAAAM
//Milla