45. Detta kommer göra ont :-(

Jag kan inte bära det inom mig mer. Det gör så ont!

Jag älskar dig så himla mycket! Du är mitt allt! Men det är jobbigt.

Jag minns hur jag var rädd för dina reaktioner när jag var litet barn. Jag minns den dagen då jag och en kompis…vad kan vi ha varit…3-4 år? Jag minns hur vi av ren nyfikenhet petade på samlingen av grenar som var uppe i en hörna på carporten. Ner ramlade ett fågelbo och det sprang ut flera fågelungar.

Jag fick panik och blev så rädd. Inte för vad vi hade gjort utan för vad din reaktion skulle vara. VARFÖR springer ett litet barn och gömmer sig under sängen av rädsla? Rädsla för reaktioner. Men du reagerade lugnt och fint och pratade med mig i lugn ton. Men varför var jag rädd?

Jag minns hur jag och en kompis var hemma hos oss och ni hade hyrt en VHS-rulle med James Bond. Vi såg på filmen och så visste vi att Rosa Pantern kom på TV1 eller TV2….15 minuter tecknad film. Vi kan inte varit mer än 11-12 år. Vi ville så gärna se Rosa Pantern…för på den tiden fanns inte inspelning eller digital-TV som idag. Jag minns hur otroligt butter du blev när vi pausade filmen och jag fick sådana enorma skuldkänslor. Det gjorde ont.

Jag minns när jag var 18-19 år och jag hade träffat mitt livs första kärlek och hade kommit bort från träningen en del…och hade ett behov av att äta…tröstäta. Jag minns hur du vid ett tillfälle påpekade för mig ”du börjar gå upp i vikt!”

Den gjorde så ont! Jag kände mig så misslyckad. I ren ILSKA så gav jag mig FAN på att gå ner i vikt…och lyckades…och jag kom in i en träningsform utan dess like och gjorde milen till slut på 34 minuter och 44 sekunder….och hade ändå mer kvar att ge. Men det gjorde ont.

Jag minns hur vi under en period hade så svårt att prata med varandra…och jag minns hur en av er kom fram till mig i mitt rum och vädjade till mig att börja prata med den andre. Jag som ung tonåring upplevde detta som oerhört jobbigt. Att jag skulle behöva ta vuxenrollen i detta….men jag gjorde det.

Jag minns hur ni inte inte trodde på mig att jag skulle klara av el-linjen på gymnasiet. Ni sade inget men vetskapen att ni tvivlade på mig….den gör ont.

Jag minns hur du när jag och mitt X skulle renovera om ett badrum på träbjälklag till ett helkaklat badrum, tvivlade starkt och ifrågasatte vårt åtagande. Vi klarade det jäkligt bra och det blev superfint! Men du trodde inte på mig och min förmåga 🙁

Jag minns hur du sade till mig, när jag berättade om min önskan om att vara tjej, och jag kom klädd i en röd lång somrig kjol, enfärgad. Jag minns hur du frågade mig om varför jag inte bara kan ha röda byxor. Du tvivlade igen.

Genom hela livet har jag presterat, presterat, presterat för att få din kärlek.

Jag har tidigare hört dig säga…när jag var Micke… ”Vilken stilig herre!”

Men när jag blev Milla så har jag aldrig hört dig säga att jag är fin….förrän nu på senare tid…när jag har lyft fram hur dåligt jag har mått under så lång tid. Först nu….

Mitt hjärta är fullt av sorg. Jag ÄLSKAR ER! Jag ÄLSKAR DIG! Jag börjar nu känna att något är på väg att ändras i vår relation. Vi kommer närmare varandra. Om du VISSTE hur många gånger jag har gråtit över att inte ha kunnat nå fram till dig…på det sättet som JAG behöver.

Mamma, pappa….jag ÄLSKAR er!

Er Milla, Er Dotter <3

2 svar på ”45. Detta kommer göra ont :-(”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.