48. Vägen tillbaka

När jag lämnade sjukhuset och den psykiatriska akutavdelningen i början av maj så var jag så otroligt trött och skör. Ungefär som en figur i aska och att det räcker med en vindpust för att den ska rasa samman i en hög.

Jag var nu ensam hemma, och jag kände mig överväldigad av uppgiften att försöka börja komma igång. HUR ska jag orka laga mat? Städa? Ta hand om hemmet OCH mig? Klara av att jobba?

Jag slog av tankarna och började återigen ta ett steg i taget, ett till, ännu ett…om inte hjärnan orkar ta mig någonstans så får fötterna ta kommandot…och skallen måste ju då följa med per automatik. Lite svårt att lämna kvar huvudet på backen och fortsätta leva 😉

Och där hemma väntade tvångstankarna. Jag fastnade direkt i skiten när jag kom hem. Var fast i säkert 4-5 timmar…och detta var något som jag absolut INTE behövde just nu.

Men jag redde ut stormen och tog mig framåt. Den här receptbelagda  medicinen har räddat min nattsömn många nätter nu efter jag blev utskriven. Sover så oroligt.

Men jag fick se lite positiva tecken på min hy…den hittills enda ljusbehandlingen jag hade varit på före jag hamnade på sjukhuset, började redan ge resultat. Fläckvis skäggväxt när bilden togs. Men nu var det ett tag sedan och skägget börjar leta sig tillbaka igen. Varje hårsäck har ju en 5-6 olika växtcykler och för att få bort allt så får en göra flera behandlingar över en längre tid.

IPL, Intensive Pulsating Light, består av vitt ljus med väldigt mycket energi. Denna energi är tänkt att plockas upp av pigmenten i hårstråna och utveckla värme. Värmen ska sedan ta kål på hårsäcken. Det fungerar bäst på ljus hy och mörka hårstrån. Jag kan lova att det gör ONT! Speciellt när sköterskan brassar på och vilar max 1 sekund mellan varje skott. En upplevelse som en vaknar till av 🙂

Men dagarna var tunga. Jag hade nu 3 piller som jag skulle ta varje morgon på obestämd tid. De två långsmala är för depression och tvångstankar och den runda är testosteronstopparen.

Sen har jag Atarax och Theralen för att lugna mig när oron skenar. Det tar TID att få komma till vårdinstans för OCD.

Utöver detta så är det även östrogenplåstrena.

Många mediciner blir det att hålla reda på. Nu ligger jag ju dock i lä för det finns ju de som behöver ta tiotals med piller varje dag. Är jätteglad att jag inte är i den sitsen.

Men så fick jag lite ny fart och ville börja bygga upp en ny datorhörna hemma. Fixa med mer skrivbordsyta och annat kul. Det höll igång mig ett antal veckor.

…och så blev det dags för bröllop!!!

Det där bröllopet där Red Devils MC var med. Detta skrev jag ju om i ett tidigare inlägg…men det var jätteskönt att komma bort och få sova på hotell i 2 nätter med god frukost.

På vägen hem på söndagen så passerade jag helvetesstället i Slagsta. Jag ville passa på att köpa med mig mat hem som jag kunde äta när jag kommit hem.

Thaistället var öppet och hon som jobbade där sist när jag bodde där intill, var där. Hon kände först inte igen mig. Hon såg en kvinna! När vi sist sågs så var jag betydligt mer ”ruffig”. Hon sken upp när hon könde igen mig. Det var ett trevligt möte…och jag måste säga att det köket är nog det bästa jag hittills har testat vad gäller Thaimat 🙂

En kväll när jag satt och tittade på TV så såg jag hur många insekter det flög in i mitt vardagsrum och mitt sovrum. Tänkte att så här kan jag ju inte ha det.

Ett nytt projekrt! YES!

Jag drog till byggvaruhus och tittade runt och fann myggnät i rullgardinsystem och även en dörr som en kunde snickra ihop.

Jag köpte på mig detta och skred till verket.

Dörren blev riktigt bra 🙂

…och både köket och sovrummet fick sig ett…

…så nu kan jag ha tvärdrag och svalt utan att det kommer in en massa insekter. Fiffigt!

Jag har dock märkt att flugorna som är inomhus ogärna flyger ut när jag väl öppnar för dem. De sitter på insidan av nätet och svalkar sig men de flyr in i rummet när jag öppnar. Hmmm…dumma flugor!

Jag vet inte hur…men detta att fixa och dona…det liksom sitter bara i händerna. Det bara flyter på…med en gång. Är hur tacksam som helst över denna gåva.

Det tog ca 6 veckor från det att jag kom ut från sjukhuset innan jag ens klarade av att GÅ till gymmet. Det var något där som stressade mig så efter sjukhuset. Jag inväntade medvetet den dag då jag inom mig skulle känna att NU vill jag träna. Så jag väntade. Och dagen kom! Men när jag väl kom igång så var jag hur mycket ur form som helst.

”jaha…bara att börja om ännu en gång då!” tänkte jag och körde på.

Nu är jag uppe i ca 45 minuter på Crosstrainer…och 82 minuter ligger framför mig. Det tar tid att bygga tillbaka kondition. Men jag ligger i! Nu på fredag (3/8) ska jag till Endokrinläkaren på Sahlgrenska och jag tror det blir någon form av bedömning eller iallafall prat om det…inför operationer.

Jag gör allt i min makt och vad jag orkar med för att vara i så god form som möjligt inför detta möte. Men om jag jämför de här två bilderna med varandra så ser jag ju vad snart 13 månader i nykterhet och disciplin på träning i den mån jag orkat med…har gjort. Är supernöjd 🙂

Den svettiga  är från Juli 2018 och den med diadem är från Juli 2017. Ett år mellan bilderna.

Men jag har haft det tufft efter sjukhuset. Så sent om i denna veckan så längtade jag tillbaka till sjukhuset för jag har verkligen försökt att möta mörkret i mig utan att ge vika. Har gråtit en hel del. Men säg den återhämtning som är enkel.

Underbara vänner till mig har skickat blommogram och en bukett fick jag vid en fika plus det underbara läppglanset…guuud vilken mysig färg 🙂

Ni anar inte hur mycket de här gåvorna värmer mig. Jag blir så rörd.

…så nu är vi på den 29:e juli 2018. Jag har haft en 8 timmar med tvångstankar och tvångshandlingar idag…är helt död. Ska snart äta mitt första mål mat för dagen och klockan är nu 22.30. Har tränat idag men på fastande mage och det var väl inte det bästa…men jag var tvungen för att skingra tankarna.

Så nu är det en dag i taget. Om lite mer än en vecka ska jag föreläsa den 8/8 (min födelsedag och allt) på Mark Pride. Det ser jag fram emot. Om ännu en vecka från det så ska jag hålla ett föredrag på jobbet inför hela HR, vilket blir otroligt spännande. Det blir även deltagande i Europride här i Göteborg. Ska föreläsa där med.

….en sak som slår mig…det är att jag inte har varit sjukskriven en endaste dag efter jag kom ut från sjukhuset. Läkaren sade till mig att jag ska höra av mig om det inte fungerar, så sjukskriver han mig. Det var jag som ville testa utan sjukskrivning. Det har varit en pärs…men jag får se om det håller…tar en dag i taget. Trodde aldrig att det skulle vara SÅ tufft att komma tillbaka efter en sådan här krasch.

Men det är mycket kul på G nu med så jag hoppas få energi av det och inte lägga mer energi än vad jag HAR på det.

Så det kommer att komma mycket mer framöver om vad som händer 🙂

Kram på er så länge <3