Var är ni?

Jag har nu kört i ett tokintensivt tempo för att dra resan jag gjort genom livet för att landa i nutid. Jag kommer nu dra ner på tempor en del i skrivandet. Det är ju en del att läsa för dig som kanske precis har snubblat in här på denna sidan.

Jag är öppen för frågor. Det är väldigt tyst på kommentarerna. Var inte rädda för att fråga, starta diskussioner, ifrågasätta…ja vad som helst. Det känns just nu lite som en monolog.

Eller är allt solklart det som jag skrivit om? Alla vråer och skrymslen behandlade och paketerade?

Men klart…vill eller vågar du inte fråga så är det så.

Kram