Idag har jag känt mig fri. Idag har jag känt mig nära livet. Idag har jag kunnat andas och njuta av dofter och färger. Idag har jag njutit av att laga mat hemma. Träningen var magiskt skön och jag var pigg som tusan…kände en frid på crosstrainern….kände mig inte stressad över att behöva åka hem för att göra tvångshandlingar för att stilla en ångest.
För mig var det en dag i absolut frihet! Om du inte har lidit av OCD på den grövre nivån så är det svårt att förklara lättnaden som inträffar när den lugnar ner sig såpass mycket att den inte märks av…även om jag försöker känna efter. De dagar är MAGISKA!
Vid dessa stunder så sjussas jag upp i skyarna och njuter…men är samtidigt oerhört rädd för att ramla ner igen…för jag vet att i perioder som denna, då jag har varit helt utslagen och knappt orkar någonting…då kommer den tillbaka lättare och den slår mycket hårdare.
Mitt generella mående och OCD:n frekvens och intensitet hänger ihop.
Idag på gymmet när jag såg mig i spegeln inne på toan i omklädningsrummet så såg jag hur SMAL jag har blivit om midjan jämfört med förr. Detta gav mig en känsla av att jag börjar tycka om mig lite mer. Men jag ska inte låta mig luras den här gången. Förr när jag tränade som en iller så kände jag ett välbehag efter alla träningspass…och helst efter de som gett blodsmak i munnen….men bakom den där lyckokänslan fanns det stora mörkret som jag ville bli sams med. Det var längtan efter Milla bland annat som låg där.
Så jag inbillar mig inte nu att träningen skulle kunna få bort min längtan efter Milla. Den här gången SKA Milla ta plats och i stunder då jag tvivlar på mig själv så tvingar jag Milla att stanna kvar. Eftersom jag VET i vilken kompassriktning jag VILL att mitt liv pekar åt. Jag följer kompassen likt den orienterare jag en gång var.
Nu börjar det även dra ihop sig till seminarie den 8:e och jag har materialet klart till 75%. Ska slipa på det och jag vet vad jag vill ha med extra…fasen…det kommer att bli bra!
Den energi jag har känt idag bådar gott. Jag orkade till och med öppna upp denna bok på jobbet och försökte läsa lite. Nu låter detta kanske lite nördigt…men jag GILLAR ju teknik 🙂
Det är ett stort steg för mig nu när jag känner att det lockade att läsa och att det var helt OK att läsa…ja faktiskt roligt att läsa. 8 månader har det tagit att återfå en liten liten bit av energin…den positiva energin.
EN dag i taget
EN sak i taget
Det viktigaste först
ALLTID
Detta har varit mina regler nu i 13 månader. De FUNKAR!
<3