61. Fy fan vilken jobbig dag!

Hej igen. Det börjar bli en del inlägg nu. Tror det är runt 75 nu totalt. 76 med detta.

Kontraktet när jag skulle skriva var minst ett inlägg i veckan under 3 månader. Jag har på 2 månader skrivit 76…dvs MER än ett per dag. Det har å andra sidan också funnits en uppsjö av smärtor där inne som jag har behövt skriva om. Så även idag.

Könsdysfori…att läsa om transpersoner som blir mordhotade i sin egen hemstad…att läsa om hur folk hatar och är elaka…får mig att titta på mig själv med väldigt kritiska ögon och undra om jag någonsin kan passa in. Jag vet att det alltid kommer att finnas dessa idioter där ute och de finns oavsett för vem. ALLA har alltid MINST en idiot att kämpa emot. Men jag blir lite modfälld av allt som surrar nu på nätet och på nyheterna.

OCD! Denna JÄVLA plåga som jag haft sedan jag var yngre än 10 år. Psykologen säger att denna OCD troligen är ett resultat av att jag lärde mig under uppväxten att stänga inne alla känslor och spela en roll. Det har funnits i mig så länge nu att jag inte längre kan skilja på vad som är JAG och vad som är OCD. Idag var jag fast i dessa jävla tvångshandlingar pga tvångstankar….under 6 timmar. Jag var helt slut efteråt och mådde så otroligt dåligt. Jag fann ingen annan utväg än att bege mig till gymmet och köra ett HÅRT pass. Jag lyckades köra 70 minuter på crosstrainer och svetten bara dröp om mig. men det var en underbar terapi att bara stå på maskinen…med medryckande musik i lurarna och nagla fast blicken på en prick lång bortanför gymmet…såg ut genom fönstrena och fäste blicken långt bort. Då var det som om resten av gymmet försvann. Magisk känsla när sinnet fokuserar på ingenting och kroppen jobbar på.

Depression! I och med OCD:n idag så kom lite mörker tillbaka. Jag märkte hur enkelt jag skulle kunna drämma rakt in i en vägavskiljare och krascha med bilen….men jag valde att inte göra det för jag TROR på framtiden lite mer nu. Men jag är vaksam. Skulle jag falla in i depression igen så kan mörkret komma tillbaka fortare än kvickt. Då vet jag vart jag åker! Kungälv sjukhus!

Alkoholism! Detta är väl egentligen den enda bit som jag känner är lättare att hantera. Träningen och alla mål jag har med operationer etc gör att avhållsamhet från alkoholen är rätt enkel att motivera mig till.

Så…Könsdysfori, OCD, Depression och Alkoholism. Jag tycker det räcker nu.

Jag skulle åkt till öppenpsykiatrin idag men när OCD-anfallet var över så hade jag ingen ork alls kvar i själen och kroppen. Jag lämnade återbud och tränade istället. Det var en vidrig känsla idag efter anfallet. Helvete vad tom en är på livslust efter ett sådant anfall.

Tanken är att jag ska börja jobba imorgon. Jag ska ta mig till jobbet…men kommer nog göra en KORT dag. Jag måste få vila ut. OCD:n har knäckt mig idag.

Tårar är snart på väg känner jag. En efterreaktion på dagens pest.