Precis innan jobbstart började vi med ett avstämningsmöte. Jag, min chef, HR-chef, läkare och Försäkringskassan var med. När läkaren sa att hennes bedömning var att jag nog inte skulle komma upp i heltid igen. Direkt utan att fundera säger min chef: ”När får jag säga upp henne då, hos oss arbetar vi bara heltid?!”
Jag började arbetsträna på 25 procent och kostade då företaget inget. Den första tiden var jag extremt trött. Jag var alltid ledig på onsdagar för att dela upp veckan. Kunde snart arbeta 25 procent, sedan öka till 50 procent arbete. Jag tycker att det mesta fungerade bra, jag klarade inte alla mina gamla arbetsuppgifter men mycket klarade jag bra.
Chefen och jag kom aldrig bra överens igen, han ville aldrig att jag skulle komma tillbaka och efter ett tag gick han i pension. Vi fortsatte med avstämningsmöten och stämningen blev sämre och sämre men jag kämpade på. Jag åkte på en ny rehabresa till Treklöverhemmet och jag opererade mitt svaga ben som hade fått förkortade muskler. I maj 2016 kom beskedet att företaget kallade till förhandling och ville säga upp mig på grund av arbetsbrist då det inte fanns någon tjänst i företaget på halvtid och mer klarade jag inte att jobba.
Kom till jobbet den 31/5, skrev på avtalet och gjorde min sista arbetsdag. Inte ett värdigt sätt att avsluta en anställning på 16 år.