Fick inte fortsätta mitt arbete

Precis innan jobbstart började vi med ett avstämningsmöte. Jag, min chef, HR-chef, läkare och Försäkringskassan var med. När läkaren sa att hennes bedömning var att jag nog inte skulle komma upp i heltid igen. Direkt utan att fundera säger min chef: ”När får jag säga upp henne då, hos oss arbetar vi bara heltid?!”

Jag började arbetsträna på 25 procent och kostade då företaget inget. Den första tiden var jag extremt trött. Jag var alltid ledig på onsdagar för att dela upp veckan. Kunde snart arbeta 25 procent, sedan öka till 50 procent arbete. Jag tycker att det mesta fungerade bra, jag klarade inte alla mina gamla arbetsuppgifter men mycket klarade jag bra.

Chefen och jag kom aldrig bra överens igen, han ville aldrig att jag skulle komma tillbaka och efter ett tag gick han i pension. Vi fortsatte med avstämningsmöten och stämningen blev sämre och sämre men jag kämpade på. Jag åkte på en ny rehabresa till Treklöverhemmet och jag opererade mitt svaga ben som hade fått förkortade muskler. I maj 2016 kom beskedet att företaget kallade till förhandling och ville säga upp mig på grund av arbetsbrist då det inte fanns någon tjänst i företaget på halvtid och mer klarade jag inte att jobba.

Kom till jobbet den 31/5, skrev på avtalet och gjorde min sista arbetsdag. Inte ett värdigt sätt att avsluta en anställning på 16 år.

Satsning på rehabilitering

Kämpade på med rehab och framstegen kom relativt snabbt i början och störst framsteg med benet och gången. Till julen 2013 kunde jag lägga bort käppen. Armen var urkopplad och mest i vägen. Fick vara ett år på Närhälsans rehab Eriksberg. I slutet på denna period fick jag tipset att söka rehabresa. Jag valde att söka till Treklöverhemmet i Ljungskile, lagom avstånd hem och min sjukgymnast visste att de var bra där. Västra götalandsregionen godkände min ansökan och jag fick åka dit. Tre veckors intensivrehab plus en extra vecka för gott uppförande och goda träningsresultat. Började under våren/sommaren prata med läkare, Försäkringskassa och arbetsgivare om att gå tillbaka till arbetet.
Planen blev att börja arbetsträna efter sommaren.

Fokus på det jag faktiskt kunde

I slutet på februari fick jag äntligen flytta hem igen. Hade inte riktigt tänkt att denna resa skulle innebära nästan tre månader på sjukhus och avsaknaden av kontakt med vänstra kroppshalvan men en tumör fattigare.

Till en början använde jag rullstolen på nedre plan och käpp på övre där hela familjen har sina sovrum.

Jag fick nu åka iväg och träna på en rehabmottagning i Eriksberg. Som himmelriket jämfört med sjukhusmiljön jag kom från. Nybyggt, trevligt och från gymmet hade man utsikt över vattnet. På sjukhuset var det mest fokus på vad jag inte kunde och hitta ”fel och brister” Nu var det fokus på det jag kunde och vad vi kunde jobba med. Blev ganska snabbt bättre på att gå med en käpp som hjälp.

För transporter hade jag fått färdtjänst som jag använde till och från träningen. Ett par gånger i veckan åkte jag iväg, hade gärna tränat mer om jag hade orkat men den hjärntrötthet jag drabbats av gjorde det omöjligt. Det var också svårt att få ihop familjelivet vilket gjorde att jag aldrig kunde träna på måndagar. Efter en helg med alla familjemedlemmar hemma fick måndagar bli en vilodag.

Mer på 1177.se

Dolda funktionsnedsättningar efter stroke