Fokus på det jag faktiskt kunde

I slutet på februari fick jag äntligen flytta hem igen. Hade inte riktigt tänkt att denna resa skulle innebära nästan tre månader på sjukhus och avsaknaden av kontakt med vänstra kroppshalvan men en tumör fattigare.

Till en början använde jag rullstolen på nedre plan och käpp på övre där hela familjen har sina sovrum.

Jag fick nu åka iväg och träna på en rehabmottagning i Eriksberg. Som himmelriket jämfört med sjukhusmiljön jag kom från. Nybyggt, trevligt och från gymmet hade man utsikt över vattnet. På sjukhuset var det mest fokus på vad jag inte kunde och hitta ”fel och brister” Nu var det fokus på det jag kunde och vad vi kunde jobba med. Blev ganska snabbt bättre på att gå med en käpp som hjälp.

För transporter hade jag fått färdtjänst som jag använde till och från träningen. Ett par gånger i veckan åkte jag iväg, hade gärna tränat mer om jag hade orkat men den hjärntrötthet jag drabbats av gjorde det omöjligt. Det var också svårt att få ihop familjelivet vilket gjorde att jag aldrig kunde träna på måndagar. Efter en helg med alla familjemedlemmar hemma fick måndagar bli en vilodag.

Mer på 1177.se

Dolda funktionsnedsättningar efter stroke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *