Kampen mot klockan

De akuta behandlingarna

På sjukhuset röntgade de mitt huvud för att se hur läget var. De hittade en stor blodpropp i en av de stora artärerna som försörjer den högra hjärnhalvan. De påbörjade behandling för att lösa upp proppen, men det gick inte. Kanske var den gjord av nåt material från yttre rymden? I vilket fall som helst började personal att prata om ambulanshelikopter.

De var inte kloka! Jag ville inte åka helikopter till Sahlgrenska, det betydde ju att jag var jättesjuk, och det var jag ju inte alls.

Helikoptern var för långt borta så de kom fram till att det gick snabbare med ambulans. Jag stuvades jag in i ambulansen som skulle ta mig och sambon till Sahlgrenska. Vi kom fram kl 22.08, fyratimmar efter insjuknandet (propplösande fick jag venöst på väg ner).

Utlämnad och duschad

Väl nere på Sahlgrenska gick det undan, kan inte avgöra hur många som hjälptes åt att klä av mig. Jag är inte förtjust att vara naken inför andra. Frusit hade jag gjort under hela tiden och försökte inte dö av köld då de flyttade mig till en duschvagn, men varmt vatten är aldrig fel.

Dock blev jag kissnödig mitt i spabehandlingen och ville gå på toaletten, vilket någon kvinna sa inte gick, Jag upprepade ett antal gånger att jag minsann var kissnödig, varpå kvinnan sa: – Du kan väl kissa här? I mina ögon lät det fruktansvärt, men kvinnan fortsatte:
– Du har väl kissat i duschen nån gång?
Hade jag kunnat i det ögonblicket hade jag med glädje kissat på henne. Hon blev märkbart irriterad på mig och ordnade så att jag istället fick en kateter. Då sätter man först bedövningsmedel på toppen på katetern, så det känns inte så mycket att få en sådan. Det är inte min drömbehandling utan jag hade hellre tagit en ryggmassage.

Angående duschen så har jag själv duschat många människor i en sådan anordning men det som var jobbigast för mig i detta utsatta läge, var att det kändes som man befann sig i en fullsatt fotbollsarena och blev duschad av hela fotbollslaget …

Operation

Först skulle man göra en kontraströntgen, en så kallad CT-skalle, på mig. Man sprutar in kontrastvätska i in i pulsådern för att sen ta bilder av det aktuella området för att få kunna se bättre inför operation, vilket också var duschens syfte – att förbereda mig för operation.

Jag var avtrubbad och inte rädd, men då de började hala in instrument via ljumsken på mig med syftet att via pulsåder gå upp till hjärnan och plocka ut proppen blev jag orolig. Jag fick då lugnande medicin och här försvinner jag bort i tid och rum så vissa intryck och händelser under denna operation känner jag bara till tack vare läkare och sambo.

Då de opererade ut proppen gick den sönder i 3 delar, och då de skulle få tag i sista proppdelen så skadades ett litet kärl och orsakade en blödning. Vilket jag skulle få erfara konsekvenserna av inom närmaste tiden. Det berättar jag om i kommande inlägg.

Läs mer om trombektomi.

 

^Madeleine lastas in i en ambulans

 

 

4 svar på ”Kampen mot klockan”

  1. Hej Madeleine!

    Jag hittade din blogg o ska följa din resa, du är en kämpe. Jag har själv jobbat i vården, min fd sambo hade stroke 2 ggr m afasi. Han dog i cancer -06. Möter ny man, gifter oss o 2013 får han hjärnblödning på Teneriffa ,intensiven där 4 v och i fjol propp i hjärtklaffen o stroke, ny blödning.
    Vården har gått framåt visst men mkt kan bli bättre bla rehab efter.
    Önskar dig allt gott på din väg framåt!
    hälsningar Inger

    1. Hej Inger
      Så oerhört jobbigt för dig och de dina att uppleva sådana händelser inte bara 1 gång utan flera ggr.
      Hoppas du finner min blogg intressant och inte alltför svårsmält, tragedier är tugnt och tror att som anhörig känns det svårare än som patient. Kommer skriva mer om rehabiliteringen och annat som kan hända (som har hänt mig iaf)
      Kram på dig/er
      //Madde

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *