Även om jag har varit medveten om mycket under sjukhusvistelsen så är tidsbegreppet inte solklart. När jag vaknade upp mer ordentligt började jag fundera på.JOBBET! (hur i all världen kunde jag tänka på jobbet som prio 1?) och att jag var tvungen att sjukskriva mig och så vidare. För i min värld blev jag sjuk den 3/1 och nu trodde jag det hade gått en dag, vilket betydde att det var söndag 4/1 när jag vaknade upp (trodde jag).
Ohh … jag måste ringa chefen och berätta att jag inte kommer imorgon, tänkte jag och fick tag i min mobil och lyckades ringa. Vad jag inte visste var att det var den 6/1 och hon hade redan fått information, så hon blev nog lite paff och fundersam över hur många hjärnceller som strukit med i stroken.
Blev smått bekymrad när sambon berättade att han kontaktat min mamma, systrar och pappa och att de var på väg till Göteborg – de 40 mil bort så det lät ju extremt onödigt tyckte jag.
Att jag var så dålig och hade varit nära på att stryka med, det förstod eller ville jag inte kännas vid. Inte heller förstod jag vidden av förlamningen (förnekelse blandat med neglekt-återkommer mer om vad neglekt är längre fram i bloggen).
Orkade knappt tänka en mening utan somnade snabbt om igen och så höll det på. Sambon var ständigt närvarande och försökte aktivera mig, vilket var bra. Dock i den stunden ville jag mest sova och det tog lång tid för mig att svara och tänka. Detta är en dold funktionsnedsättning som man kan få efter en stroke.
Här filmar sambon mig dagen efter jag vaknat upp och är mer talför.
Att vara hjärntrött är en intressant upplevelse, superjobbig och väldigt hindrande i vardagen. För mig kändes det ungefär som att ha blivit barn på nytt.
Ett barn springer runt runt, leker och stensomnar huxflux vart som helst mitt i en aktivitet. Och det gjorde jag med. Mycket med intryck (någon pratade med mig i fem minuter: zzzzz) eller att fundera på något, gjorde mig snabbt extremt trött. Jag har aldrig känt en sån trötthet tidigare i mitt liv. Någon kunde lika gärna smällt till mig så jag tuppat av, lika hastigt blev jag trött.
I nästa inlägg kommer jag reflektera över besökare och märkliga saker som matning, blöjor och annat som jag förknippar med barn och gamla.