Sjukhus nummer 2 i raden …

Karantän

Jag fick åka med färdtjänst i en buss som tar rullstolar (kändes inte så roligt då jag som personal förknippar den med äldre människor). Chauffören körde som en galning. Det kändes det som mitt huvud klarade inte av rörelseändringar nåt vidare och jag var nära på att spy ett flertal gånger.

Kom till nästa sjukhus i min hemkommun och där sattes jag i karantän, helt isolerad från andra besökare och obefintlig kontakt med personal. Eftersom det hade varit ett utbrott av MRSA (antibiotikaresistenta bakterier) ett år tidigare på det på sjukhus jag hade opererats på, så testades tydligen alla för detta.

Personal tar odling från:

  • näsa/näsöppningen
  • svalg
  • perineum (området mellan anus och vagina eller pung)
  • sår (någon liten öppning i huden, behöver inte vara blödande.)

Efter att jag var ”fri från misstankar om MRSA” fick jag komma till mitt rum.

Sanitär olägenhet

Efter ett par dagar uppmärksammade jag att varenda kotte i personalstyrkan som kom in till mig ville hjälpa mig med dusch: på morgonen, under dagen och kvällen. Till slut frågade jag om jag luktade så illa.
En händelse jag minns extra väl var när jag ville duscha men behövde hjälp från rullstol till duschpall och få av mig på underkroppen, så jag larmade.
In kommer en förskrämd kille (kanske 18 år) och ser helt förskräckt ut när jag säger:
– Jag vill duscha!
– Jaha…, vad vill du jag ska göra? frågade han nervöst (jag trodde han svalde hela adamsäpplet).
– Hjälpa mig till duschpall, ta fram handduk och ta av mig på underkroppen, sen får du inte vara kvar, jag sköter mig själv.
Han blev så lättad, inte över att slippa själva duschen, men från att slippa duscha någon som var yngre än 89 år.

En annan festlig händelse var då arbetsterapeuten kom och undrade över min personliga hygien och duschsituation, om hon kunde bistå med något.
– Jo, jag ser ut som en gorilla på benen och behöver raka mig, så en rakhyvel vill jag ha.
Hon ordnade med detta men hon fick vackert stanna utanför badrummet, medan jag försökte raka mina ben. Höger ben gick rätt bra, även om jag nästan trillade av duschpallen. Men vänster gick inte då jag inte hade styrsel över fot eller ben. Jag höll på att skära upp hela benet.
Under tiden (berättade hon vid senare tillfälle) satt hon utanför, blek och nervös. Det är nämligen så att självmordsstatistiken är mycket hög på strokepatienter och hon hade precis gett mig en rakhyvel …

Personalen blev lite fundersamma då jag sa att det såg ut som en schimpans hade duschat och de behövde sanera duschen efter allt hår jag ändå lyckats få bort.

Tycker det är fantastiskt att få duscha i princip när man vill, få välja mat från matsedel (det fick jag nog för jag började bli lite för liten). Det kändes superlyxigt. Personalen försökte dessutom anpassa allt för att jag skulle ha det bra. Den var helt underbart och snällt

Depression

Vid kriser i livet drabbas människor på olika sätt, en del gråter, andra blir på andra sätt, kanske blir personlighetsförändrade. Jag kände mig inte särskilt nere, mest frustrerad och irriterad över att mina mål som jag hade innan inte var möjliga att nå på det sättet jag hade planerat. Däremot, efter många samtal med olika professioner inom neurologi, utgick man från att jag var deprimerad, eller hade risk för att bli det. Jag fick till och med veta vad personalen hade undrat över på sin fikarast:
– Vi har funderat över när du ska gråta?

Måste man det? Jag kämpade för att bli ledsen, men det hjälpte inte alls att gråta. Inte för mig, inte än. Jag var heller var jag speciellt orolig, förutom för sprutor.

 

Läs mer

MRSA

Depression efter stroke

2 svar på “Sjukhus nummer 2 i raden …”

  1. En del ska inte köra taxi och speciellt inte färdtjänst, så är det bra… Intressant att läsa din blogg tycker jag! Har en väninna med förvärvad hjärnskada (dock inte från stroke utan olycka).
    /Linda

    1. Linda, helt klart är det så, sen är det nog inte alltid lätt att förstå hur sjuka många är som åker fördtjäns och många jag har åkt med kör både färdtjänst och ”vanlig” taxi och då får de ingen kunskap om att köra sjuklingar(stor skillnad på de som bara kör färdtjänst).Tråkigt med din vän, men roligt att du gillar att läsa om min resa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *