Friheten visar mitt fängelse

Jag började efter första permissionen få komma hem varje helg. Det var både psykiskt jobbigt och underbart. Jag kände av alla mina begränsningar när jag var hemma och vilken börda jag var. Att gå från en mycket glad och sprallig person till en amöba, kändes rent av skitjobbigt.

Att se ut genom bilfönstret på allt vackert; natur och glada människor var som om någon visade mig allt bara för att håna mig ”du kommer aldrig kunna gå ut och gå, plocka svamp, cykla, åka skridskor.Det var mycket jobbiga upptäckter som jag inte tänkte på när jag var inne i den skyddade sjukhusvärlden, men allt blev så verkligt när jag kom ut i friheten. Jag kände hur fängslad jag hade blivit av den sketna proppen.

Utifrån dessa tankar kom andra än mer svåra att hantera som jag tror många får då man vill ” vara snäll ”mot sin partner och man tror att partnern kanske inte vågar eller orkar lämna en sjuk, värdelös människa, att det är etiskt omoraliskt. Så för att partnern skulle slippa känna sig låst vid en krympling, tänkte jag att det vore bäst om jag flyttade så han kunde få en fullt fungerande kvinna.

Jag tänkte dessutom att det hade varit bäst för många om jag inte överlevt. Jag kan säga att de tankarna snuddade jag vid tills jag kom på att jag mååååste vara superegoistisk och tänka på vilken förlust för mänskligheten det hade varit om jag inte funnits.

De här tankarna kom inte när jag var hemma utan när jag låg vaken på kvällar eller vaknade på nätterna, vilket hände mer och mer ofta. Jag pratade med någon om sömnproblem och vips, tabletter finns det till allt.

Jag berättade också för partnern om mina tankar, på att han borde ha en fullt frisk människa vid sin sida. Då sa han:
– Det spelar ingen roll att du inte kan gå, vi får anpassa våra liv och det finns många andra som har andra problem som gör att de inte fungerar i samhället. Du tränar och kommer bli bättre och bättre. Sedan får andra anpassa sig utifrån dina förmågor och det du inte fixar får vi lösa på olika sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *