Hemgång

MaddeMin sjukhusvistelse varade från januari till mars och det hände otroligt mycket under den tiden. Men jag ville hem från dag ett. Även om det var tryggt på sjukhuset så ville jag leva. Men att leva betyder också att konstant kämpa mot hjärntrötthet och kroppsliga funktioner som inte fungerar.

Att bli utskriven betyder samtal med läkare och säga hejdå till all härlig personal på Uddevalla sjukhus rehabavdelning. Jag fick också samla ihop mina presenter. De var hur många som helst. Jag är fortfarande förundrad över att jag fick så många presenter, besök, samtal och fina meddelanden.
Det lades också upp en fortsatt plan, för mig som är i arbetsför ålder:

  • Fortsatt rehabträning, jag fick sex veckor till att träna på Uddevalla dagvårdsträning, så bra!
  • Hemträningsprogram
  • Remiss för att testa synen
  • Remiss för att testa om jag får behålla körkortet Jag fick åka till Mobilitetscenter, där provas olika hjälpmedel ut för bil. För min del går att köra med en hand och en fot.
  • Ansöka om intensivträning på några av Sveriges rehabcenter. I mitt fall fick jag beviljat sex veckor på Frykcenter.
  • Uppföljningstid.

Omtumlande hemkomst

Att komma hem är omtumlande, det är så mycket man vill göra men det är så lite som fungerar. Helt plötsligt var jag en egen individ som nästan kunde göra vad jag ville. Man upptäcker mest hinder i vardagen, men det går oftast att lösa det mesta, även om det krävs mycket med energi. Jag fortsätter med träningen och kämpandet tillbaka in i samhället. Försäkringskassan har hela tiden varit mycket bra och även den vård jag har fått.

Idag går jag hos en sjukgymnast som passar mig i smaken. Jag fick efter en minuts förmaning (10 november i år) stå på huvudet igen. Det var inte snyggt, rakt eller proffsigt men JAG VILL kunna göra det mesta som är roligt

Tips att förenkla livet

  • Robotdammsugare
  • Diskmaskin
  • Antiglidunderlägg, det har varit det bästa hjälpmedlet. Jag kan öppna allt med en hand med hjälp av dem. Jag har två stycken som arbetsterapeuten skrev ut.
  • Parkeringstillstånd för funktionshindrad. Det hjälpte kuratorn till med.
  • Dosett, för att dela upp medicinerna veckovis, då glömmer man inte, eller ser om man glömt. Tänk på att ha ett låst skåp till mediciner om du har barn eller någon annan som kan bli sugen på dina mediciner.
  • Halkstrumpor – tack alla söta kollegor för dem!
  • Saxar – går att klippa kött, kyckling, sallad. De är mycket användbara.
  • Skärbräda med fasthållningsfunktion, den hade jag mycket nytta av tills jag kom på att använda saxen.
  • Rutiner

Jag har lagt upp fyra videos på hur min utveckling gått från amöba till potentiell fungerande individ. Jag kommer att försöka dela med mig fler filmer när jag är lite mer alert.
Till filmerna

Här slutar min blogg med en dikt jag skrev då jag skulle lämna sjukhuset.

När livet försvinner
Och ditt liv bara iväg rinner
Klamra dig då hårt fast
Även om det känns helt kasst
Alla tråkigheter ger något nytt i livet
Även om du aldrig får det nedskrivet
Kärlek lycka glädje och en ny vän
Och känslan av att kunna
Leva åter igen
Tänk på allt du hade missat
Om du livet hade dissat
Man kan alltid finna lycka
Även om du går med krycka 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *