Blodprover i vardagspusslet

Helgen har bestått av jobb och studentfirande av en jobbarkompis. Jag försöker hela tiden att hålla igång livet ”bredvid sjukhuset” så mycket jag bara kan. Jag arbetar heltid, vilket alla inom sjukvården verkar tycka är ganska galet. Men jag tycker inte det. Jag tror att jobbet och mitt vardagliga liv håller mig piggare, gladare och mer med i huvudet. Men det kan vara ett moment i sig att försöka pussla bland olika instanser ganska ofta.

Jag är nog i snitt på sjukhusrelaterade saker ca 2-3 gånger i veckan. Det är läkarbesök, blodprover, röntgen, behandlingar osv i all evighet. Har nästan alltid fått kallelser någonstans när jag går ner och hämtar posten i min brevlåda. Nu i och med cellgiftsbehandlingen så ska jag ta blodprover två gånger i veckan. Efter att ha fått säkert upp mot 300-400 stick i armen de senaste 3,5 åren så börjar mina kärl bli ärriga och jag måste bli bättre på att ta prover via min port-á-cath. Tyvärr är detta väldigt omständigt. Det finns få sköterskor som vet hur man hanterar en port, jag måste boka tid och på min vårdcentral krävs det nästan två lediga sköterskor som ska hjälpas åt. Det tar upp så mycket tid, jämfört med att bara sticka in huvudet på vårdcentralen, få ett snabbt stick i armen och sedan åka vidare.

Eftersom min mamma är sköterska så kom vi fram till, i samråd med onkologmottagningen och vårdcentralen, att mamma borde kunna ta det hemma på mig, i port-a-cathen, för att underlätta. Hittills har det gått rätt dåligt, vi har inte hittat backflöde, så jag har fått sticka in huvudet på vårdcentralens lab och fråga om de kan hjälpa mig med stick i armen i alla fall, haha. Men när vi väl får det att funka så tror jag det kommer underlätta min vardag enormt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *