Kortisonpåverkad

Nu har jag varit i Göteborg varje dag denna veckan. Jag fick strålning mot ryggen från måndag till torsdag och i fredags började jag med cellgifter. Planen framöver är att få cellgifter varje fredag på obestämd tid (jag antar att det kommer att följas upp med kontrollröntgens för att se hur kroppen svarar på behandlingarna). Jag har käkat kortison i snart tre veckor och det börjar märkas. Jag har svullnat upp något enormt och det är jättejobbigt. Jag har fått mycket biverkningar av kortisonet och det är det som är det absolut jobbigaste just nu. Jag ser ut som en gravid hamster, mina knän samlar på sig vätska, jag är kissnödig hela tiden. Men värst av allt är hur jag mår rent psykiskt på kortisondoserna. Det går inte riktigt att förklara känslan men det pendlar hela tiden mellan alla känslolägen. Supersömnig, jättepigg, manisk, tillfreds, orolig, ledsen, överlycklig, stressad, frustrerad, helt normal.

Imorse hade jag ett mentalt breakdown som tog riktigt långt tid att återhämta mig efter och har påverkat mig hela dagen. Det är jobbigt det här. Jag håller på att sakta men säkert trappa ner på både morfin och kortison eftersom smärtorna faktiskt har avtagit (så lycklig över just detta!) men det är en lång väg dit. Det gäller att inte trappa ner för fort då biverkningar av avtrappningssymptom kan vara ännu värre. Tålamod krävs. Inte min bästa sida, men jag försöker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *