Ett avslutande inlägg, efter ett långt uppehåll.

Nu har det gått nästan en månad sedan mitt senaste inlägg, och det var inte riktigt som jag hade planerat. Jag har helt enkelt glömt av bloggen. Det har varit fullt upp i slutet av sommaren. Sedan sist har jag helt trappat ner med mina mediciner. Inget mer kortison, inget mer morfinpreparat. Lagom till att allt började kännas normalt igen så fick jag en propp i lungan. Vaknade upp en natt av att det smärtade något enormt i lungan, centrerat till en punkt bak i ryggen till vänster. Hemskt. Jag har nu fått Fragmin-sprutor som jag ska ta resten av mitt liv och efter några veckor på dem så har smärtan minskat.

Det här blir mitt sista inlägg här, något rörig kanske. Jag ser fram emot en höst som förhoppningsvis blir fylld med jobb, umgänge med nära och kära, god mat och så lite sjukhusbesök som möjligt. Min högsta önskan är att resultatet från torsdagens kommande röntgen på lungan ska visa att glädjen jag känt den här sommaren (i kombination med cellgifterna) har gjort någon verkan på tumörerna och att de har minskat. Jag vill ju gärna tro att jag kan med psyket tvinga bort mina tumörer och att döden inte kommer för tidigt för någon som är lycklig och nöjd med livet, men så är det ju tyvärr inte. Men jag kan ju få fortsätta hoppas. 

Tack för att ni har läst (om någon har läst), vill ni fortsätta följa mig så finns jag på aggeoa.blogg.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *