När H var 1 år så var vi på en vanligt kontroll på BVC.
Det enda jag minns av detta hemska besök är att BVC sköterskan och läkaren sitter och pratar över huvudet på mig och H.
Hur kan ett barn gå upp så mycket på så kort tid? Det måste vara något fel på henne? Vi måste skicka en remiss till dietist för henne. Inte ett ord till mig.
Hur kul är det för en ung mamma och sitta där som om jag vore oförmögen att ta hand om mitt eget barn som trots allt var barn nummer 2. Hon mådde trots allt äntligen väldigt bra med tanke på hur sjuk hon var hela sitt första levnadsår.
Vi kom till dietisten som log lite och sa ”så aktiv som H är så är det absolut ingen fara med vikten” Trots sina olika långa ben pga reumatismen så var vi på barngympa mm
Den BVC sköterskan har fått skämmas resten av tiden som vi var på BVC besök. Läkaren har gett mig rysningar så fort jag läst hans namn.
Vad var då anledningen till att H vägde för mycket? Jo precis ALLERGI.
Om man är förstoppad av något i vårt fall allergi så lagra allting i kroppen och vipps så väger man för mycket. Det handlade inte om fel mat onyttig mat osv….det handlade om gluten och ägg! Under alla år som H var superallergisk och fick i sig något hon inte tålde så svällde hela kroppen upp och vikten ökade. Det var som om hela ungen fylldes med vätska.
Detta hemska möte ligger fortfarande till grund för min misstro i vården, vi har råkat ut för flera incidenter som inte gjort saken ett dugg bättre och jag undrar hur någon överhuvudtaget kan lita på vården. Man kan lyssna på vad läkare/sköterskor har att säga men sedan kan man välja hur mycket man vill hålla med om och hur saker och ting ska gå till.
Patientcentrerad vård låter fint och fungerar säkert på många ställe men fungerar inte alls på desto fler.
Jag jobbar inom vården och borde ha ett helt annat synsätt men sorry när det gäller mig själv och min familj så finns den inte. Jag får rysningar när jag inte får bestämma själv vad som ska hända. Totalt bränd flera gånger om och det sätter sina spår.
Det finns en anledning till att jag jobbar där jag gör. Jag kan få ge en del av det jag saknat som patient/anhörig.
Jag väljer exakt vem jag vill träffa om jag har möjlighet men det har utökats till fler och fler på en vct som jag har riktig tillit till.
Fördelen är att man lär känna sig själv och sin familj väldigt väl, man vet vad som är bäst. Nu menar jag inte mediciner för det ska man inte kunna själv men allting runt omkring.
Detta är något som jag har fört över på barnen tror jag. Fördel eller nackdel det kan inte jag säga men de vet hur man säger ifrån och kommer någonstans i livet.