Att tillhöra…

Delaktighet:

För mig har det varit viktigt att få känna delaktighet och samhörighet med omvärlden trots min sjukdom i den utsträckning jag klarar av.

På tal om delaktighet vill jag också säga att för mig så har min arbetsprövning känts som något väldigt positivt. Jag är medveten om att det inte passar alla som är sjuka/ sjukskrivna men i mitt fall verkar det ändå finnas en viss arbetsförmåga och jag har trivts väldigt bra på min arbetsprövningsplats. Så det känns ju positivt.

Vänner:

Som tur är har de flesta under de senare åren innan jag började medicinera med litium (vilket gjorde mig mer stabil i måendet) haft förståelse för mina svängningar och inte ”lämnat mig” utan stannat vid min sida. Det är jag jätte glad och tacksam för.

Tyvärr har det under åren ändå varit ganska många som ”tagit avstånd” i samband med olika sjukdomsbesked, det är lite tråkigt.
Jag får ”vårda” de relationer jag har kvar för de är ”guld” värda för mig.

Eftersom jag även har en underdiagnos i form av ”social fobi” så har jag svårt att knyta nya kontakter. Det är något jag upplever som ett handikapp i vardagen. När det är som sämst begränsar mig den sociala fobin i sådan utsträckning att jag ibland upplever att jag  nästan måste ” ta omvägar” eller ” ursäkta mig” för att undkomma att prata med personer. Oftast trotsar eller går jag emot denna känsla, vilket har hjälpt mig.

Kanske har du något tips eller råd på hur du kan underlätta i vardagen vid psykisk ohälsa/ funktionsnedsättning?

 

Kommentera gärna!

Vill du läsa mer?

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/bipolar-sjukdom/

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Social-fobi/

 

/Malin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *