Backupplan…

Vissa perioder i mitt liv svajar mer än andra.  Stress och upplevda krav är ofta inblandat då, inledningsvis.

Det här inlägget kommer att handla om min ”plan” tillbaka då det just blir svajigt.

Nätverk:

Viktigt att prata med mina anhöriga , de känner mig också väl och kan på ett bra sätt vara uppmärksamma på eventuella förändringar i mitt mående. En väldig tillgång att ha mina anhöriga och att de är så måna om mig.

Vuxenpsykiatriska mottagningen :

Vänder mig hit, då jag behöver råd om allt från biverkningar till oro, ångest och mer som rör min sjukdom.

Akut psykiatriskmottagning:

Hit vänder jag mig om läget är som namnet heter mer åt det ”akuta” allvarliga hållet. Har varit så dålig att jag behövt vara inlagd några gånger och jag tycker det är bra att det finns, men det är inget ställe jag precis längtar till. Så ska det nog vara också.

I den här ordningen: Nätverk, vuxenpsykiatriskamottagningen, och akut psykiatriskmottagning är den väg jag brukar gå när jag mår dåligt. Men innan jag tar till dessa åtgärder så är det viktigaste för mig att försöka undvika att komma dit. Det gör jag genom att leva i livet med balans , mina mediciner och att sysselsätta mig o.s.v.

Det närmar sig jul…

Idag är det den 2a advent , det är med andra ord 15  dagar kvar till julafton.
För mig är julen, dagarna innan julafton , en härlig tid men själva julafton innebär ofta ångest. Varför? Jo därför att  julafton liksom många andra högtidsdagar brukar alla i släkten samlas och fira ihop. Något som känns dubbelt, tycker mycket om mina släktingar men när alla är samlade på ett och samma ställe känns det ibland helt enkelt för mycket. Jag får symtom på ångest och det blir extra jobbigt om jag inte skulle ha möjlighet att gå ifrån firandet en stund.

Något som jag tycker är skönt är att min familj alltid har varit öppen med släkten om min sjukdom och mina svårigheter från start. Inga hemligheter.
Det innebär en ökad förståelse om jag t.ex. skulle behöva gå iväg en stund och vara ensam för att senare återvända till gänget med ” ny kraft”.

Det är just det, att vara bland mycket folk och samtidigt inte ha någonstans att ta vägen om det skulle behövas som jag har svårt för. Ett begränsat utrymme. Som t.ex. en fullsatt tågkupe.
Jag drabbas av tunnelseende, yrsel och vill bara fly från situationen väldigt fort.

När det var som värst minns jag att jag t.o.m. fick lov att äta ensam. Tyckte det var jobbigt att äta med andra. Numera fungerar det bra.

Känns som att en hel del har gått framåt vad gäller min sociala fobi ,medan annat  med den är ungefär kvar i samma situation. Tycker tillexempel fortfarande det är jobbigt att handla då det är mycket folk , så är jag alltför trött eller stressad undviker jag faktiskt tider på dygnet då det är så. Annars vill jag ändå utmana mig själv ,  då åker jag tillexempel  och handlar fast det kanske tar emot lite.

Är som vanligt lite orolig för denna julafton. Återkommer med uppdatering från själva julafton …

Kommentera gärna…

 

Vill du läsa mer?

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Social-fobi/

 

/Malin

Resans lärdomar…

Att leva med en sjukdom som bipolaritet är och har förstås många gånger varit jobbigt. Men jag känner att  jag har fått en del erfarenheter under resans gång. Jag har också lärt mig en del om mig själv och min sjukdom som kommer vara ”viktigt att ta med mig i framtiden”.

Vad behöver jag för att må bra?

• En samtalskontakt inom vården så att jag kan ”ventilera” mina tankar.
• Balans i livet , mat, motion , mediciner, ekonomi
• Rutiner  och kontinuetet t.ex vara i ett sammanhang  såsom på min arbetsprövning, betyder mycket för mitt välmående och det känns som mina dagar har fått en”mening”.
• Delaktighet, få känna gemenskap
• Medicinering- en medicin /mediciner som fungerar för mig
• Mina projekt- små som större (sysselsättning) , få göra saker som jag ”brinner” för.

Har känt att punkterna/områdena ovan behövs i mitt liv och hör ihop på ett eller annat sätt.  Går inte att ersätta det ena med det andra utan jag behöver alla, fast kanske i olika mängd och vid olika tillfällen för att må bra.

Stresskänslighet

Har ju också fått kunskap om  hur jag är och hur jag fungerar under mitt sjukdomsskov jämfört med under de bra perioderna. Det som verkar vara en gemensamt faktor för hur jag är när jag inte befinner mig i ett skov och vad som ibland verkar bidra till ett skov, hos mig är min stresskänslighet.  Jag är en väldigt stresskänslig person. Kunskapen om att jag är just detta är bra , då kan det lättare förebyggas,  även om det är svårt.

Känslig

Är även en skör och känslig person. Minns någon som sa att jag nästan ”har känslorna utanpå”.  Detta med skörhet / känslighet kan bli jobbigt men jag ser det som ett mynt med två sidor. Att vara känslig kan ju även innebära att man kan ha lättare till alla sina känslor, alltså inte enbart negativt.

Trötthet

Min brist på energi är något som påverkar mig ganska mycket eller kanske snarare begränsar mig. Jag får ibland  planera min lediga tid efter mängden energi jag har kvar och det är oftast ganska lite. Önskar jag hade mer energi.

Som sagt kunskapen och erfarenheten om mig själv efter många år med denna sjukdom bär jag med mig , vilket är viktigt och bra.

Kommentera gärna!

/Malin

 

 

 

 

Från den ljusa sidan…

Det här inlägget kommer att handla om mitt aktiva val att trots min sjukdom fokusera på det positiva och det som  fungerar bra i mitt liv. Att se på mitt liv ” från den ljusa sidan”.

 

Det kan låta som en ”klyscha” men det har kommit perioder då det har blivit jätte viktigt för mig att ”ta till detta” för att orka inte minst. Tror det är viktigt att jag inte låter negativa tankar få ta över för mycket och självkritiken vinna för att i längden orka.

Skör person…

Förr hade jag väldigt mycket tankar som var just självkritiska, så mycket att de hindrade mig i vardagen.  Jag kände mig helt annorlunda ”udda” vart jag än befann mig. Nu har jag mer ”förlikat” mig med att jag är känslig som person och att jag har min/mina sjukdomar och den bakgrund jag har. Jag är en skör person.

 Energi…

Fortfarande kan dessa ”orosmoln” dyka upp hos mig men det är då jag ”plockar” fram mina ”verktyg” som jag fått under resans gång. Från psykolog, på behandlingshem o.s.v.  som har varit just positiva för mig och gett mig energi snarare än att dränera mig på den.

Mobbning…

Det skulle bli särskilt jobbigt om omgivningen var av kritisk eller ovanligt negativ natur under en  lång period. En period som dränerade mig kraftigt på detta  var då jag under flera år blev utfryst i skolan. Tyst mobbning kan verkligen också kännas hemsk. Jag fick aldrig deltaga, minns en situation när jag bad att få låna ett suddigum av en tjej som hade varit hemma hos mig tidigare, då fick jag det kastat på mig. Stämningen var överlag inte heller den bästa i klassen. På tal om kritik och negativism så låg det i luften ständigt.

Konsekvenser…

Minns att jag gick till kurator och gjorde ett försök att byta klass,  då ville jag nästan ge upp , så slutkörd och ”nere” var jag.  Märker idag att jag har många negativa minnen från detta med mobbningen.  Det har ibland kännts som att jag förväntar mig att bli behandlad lika dåligt som då i förväg för att slippa bli besviken ifall jag skulle ha förväntat mig att bli bra behandlad.

Positiv och negativ spiral

För mig leder alltså negativa tankar oftast till fler och det blir en spiral nedåt, medan positiva snarare ger en spiral uppåt.

Det är ju sant att man inte kan veta vad omgivningen tycker och tänker om en och detta har jag nu ändå lite lättare att förhålla mig till  (efter tidigare negativa erfarenheter som mobbningen), det faktum att jag aldrig kan veta vad någon tycker och tänker om mig är fortfarande lite svårt,  brukar resultera i  att jag förväntar mig att de ska tycka det” värsta”.  Förövrigt  dras jag överlag mer till positiva människor och mår bäst i deras sällskap . Kanske just för att det positiva redan finns där och jag behöver inte själv ” jobba” med negativa eller kritiska tankar inombords vilket kan bli jobbigt i längden.

Det är alltså inte helt lätt, men jag strävar fortfarande efter att se saker och ting ” från den ljusa sidan” för det känns viktigt för mig.

Kommentera gärna!

 

/Malin