Under många nyår planerade jag i detalj inför det kommande året. Det som gjorde mig mycket besviken var att jag ofta misslyckades med att uppnå vad jag planerat för.
Mycket beroende av en kombination av för högt sätta mål med tanke på sjukdomens skov. Blev mycket olyckligt när samma sak hände gång på gång. Är dessutom väldigt envis vilket har inneburit att jag tidigare inte accepterat mitt förändrade läge i form av sjukdomens försämringar i första taget.
Har accepterat att jag har en sjukdom men vill samtidigt fortsätta göra det jag kan varje dag och kämpa det känns viktigt för att orka och känna en mening.
Har också hittat en balans på mina mål där sjukdomen är mer inkluderad eftersom jag nu har accepterat den, accepterat att jag ibland får skov trots min medicininering. Jag är dessutom väldigt envis vilket har inneburit att jag inte accepterat mitt förändrade läge i form av sjukdomens försämringar i första taget.
Det innebär inte att jag har gett upp nya utmaningar , tvärtom har jag nog inte utmanat mig själv såhär mycket som under detta år, pålänge.
Däremot innebär acceptansen för mig att jag inte längre behöver bli lika förkrossad vid ev. misslyckanden som beror på sjukdomens försämring nu när jag är medveten om att den finns med sina olika perioder bättre som sämre.
Det nya året hoppas jag personligen blir minst lika bra som det förra, ett år av nya personliga utmaningar, glädje, lite lagom med överraskningar, och återhämtning för det kommer komma perioder i mitt liv då detta behövs mer eller mindre.
Nu ska vi ( mamma, pappa jag och min pojkvän fira nyårsafton…Imorgon är det ett nytt år… 2019
Kommentera gärna…
/Malin