Doftljus

Denna hysteri kring dessa eländiga giftbomber.
Till och med släckta och inpaketerade sprider de sin fruktansvärda stank.
Finns i var och varannan butik och i var och varannat hem.
Lanseras som något uppfriskande och trevligt.

Well, inte för oss.
Inte för oss som får andnöd, rinnande ögon, hosta, heshet, huvudvärk, hjärndimma och you-name-it av dem. Inte så uppfriskande. Inte så trevligt.

Jag har haft många obehagliga erfarenheter av doftljus. De flesta är bara otäcka, men några är faktiskt nästan komiska. I all sin dumhet.

En av dessa erfarenheter var på arbetsplatsen.
En dag på jobbet började jag plötsligt må illa, det stack i ögonen och bihålorna började bulta. Alla på arbetsplatsen visste att jag hade besvär av dofter. De flesta som arbetade där försökte åtminstone undvika de allra starkaste parfymerna. Värre var det med besökarna. Men just den här dagen var det relativt lite folk på kontoret och inga besökare.

Efter en sväng i korridoren märkte jag att det var en av enhetscheferna i samma korridor som hade tänt ett doftljus inne på sitt rum och lämnat dörren vidöppen. Jag frågade lite försiktigt om hon skulle kunna tänka sig att släcka det eftersom jag inte tål doftljus.

“Jaha, jag trodde bara att det var parfym du var allergisk mot”.

Hon menade förstås inget ont med sitt doftljus. Det skulle kanske bara vara lite trevligt.
Men för mig var det ytterligare en arbetsdag förlorad.

Kvinna sitter vid ett bord som det står massvis av olika doftljus på. Kvinnan säger "Det är väl bara parfym du är allergisk mot?". Jag sitter på andra sidan bordet och ser helt förstörd ut.

Stinkande illusioner

En gammal väninna till mig som bodde ute på landet råkade en gång ut för något olustigt. Hon brukade cykla hem på lunchrasten för att rasta sina hundar.
En blåsig dag när hon cyklade mellan åkrarna så hade hon oturen att bli nedstänkt av gödsel (sannolikt grispiss). Utöver hundrastningen fanns ingen tid till att duscha och byta om på sin korta lunchrast. Så vad gjorde hon, i all hast?

Jodå, hon sprutade på sig parfym. För att maskera grispisset.
Sen cyklade hon tillbaka till jobbet.

True story! En historia som kanske tycks unik i sitt slag. Men hur unik är den egentligen?

Är du en av dem som någon gång stått med skorna på i ytterdörren, redo att gå hemifrån när du i sista sekunden upptäcker att du minsann luktar lite svett under armarna.
Pscht pscht med deon, problem solved.

Grattis! Nu luktar du BÅDE svett OCH parfym. Lyckat.

Varför tycks många storrökare så generösa med parfymen?
Tror de verkligen att vi inte känner stanken av rök under stanken av parfym och mentholtuggummin?

Varför kan jag knappt gå in på en offentlig toalett utan att knockas av stanken av doftblock och så kallade air fresheners?

Tydligen räcker inte stanken av piss och skit där inne utan den behöver visst toppas med stanken av parfym. Gör parfymen det renare där inne? Är parfymen bakteriedödande? Nej.

Den är bara en stinkande illusion.
Som gör mitt liv onödigt besvärligt.

En smutsig gris står framför en spegel och sprutar på sig parfym. Grisen ser sin spegelbild som en mycket finare gris än den egentligen är. Ovanför bilden är en tankebubbla med texten "Beauty or the Beast?..."

Chanel no 5

En tidigare kollega till mig var av den bestämda uppfattningen att dyrare parfymer inte påverkade mig lika mycket som billiga.

Hon reagerade nämligen själv på vissa parfymer, men inte alla.

Hon pratade om “lätta” dofter och “tunga” dofter och tyckte själv att de “lätta” dofterna gick an medan de “tunga” gav henne huvudvärk.

Att jag skulle reagera på både “lätta” och “tunga” dofter köpte hon inte alls.

Att jag dessutom skulle reagera på dyra och exklusiva parfymer var otänkbart.

Jag försökte förklara att det var ju skönt för henne att hon bara reagerar på “tunga” dofter men tyvärr så reagerar jag även på de hon kallar “lätta”.

“Nej, Frida, jag vill inte diskutera det här. En parfym som till exempel Chanel no 5 innehåller inga kemikalier och det finns ingen risk att någon skulle må dåligt av den. Du får tycka som du tycker, men såhär tycker jag”.

Det kanske kan låta som om denna människa var exceptionellt obildad och unik med sin åsikt. Tyvärr har jag mött betydligt fler som för liknande resonemang. Som tycker sig själva veta vad jag rimligen borde tåla och inte.

Som tycker att en produkt är oparfymerad. Inte för att den är det, utan för att de tycker det. Som tycker att någon annans parfym ger dem huvudvärk men att deras egen parfym inte gör det. Som därmed tycker att ifall de tål sin egen parfym, så borde jag också tåla den.

Som tycker att de har ju använt med den här doften i åratal och det har aldrig varit några problem för dem. Som tycker att de kan avgöra vad jag tål och inte, vad jag reagerar på och mår dåligt av.  

Som om det handlar om tycke och smak. Som om det handlar om åsikter. Deras åsikter.

Kvinna med linne med texten "Chanel no 5" slår mig i ansiktet med boxarhandskar. Ena boxarhandsken står det "tunga dofter" på och den andra boxarhandsken står det "lätta dofter" på. Kvinnan säger "Lite får man faktiskt tåla!"

En bal på slottet

En del sociala aktiviteter är jag inte jättedeppig över att gå miste om.
Teater, opera, konserter, bio, dansföreställningar och stela middagar kan jag leva utan.
Men fester. Och lajv*. Jag önskar verkligen att jag kunde gå på fler fester och åka på fler lajv.

I sådana fall behöver arrangören till lajvet eller festen gå ut med ett meddelande till samtliga som skall närvara att ingen får använda parfym eller andra starkt doftande produkter.

Några kommer inte att bry sig ett skvatt.
Några kommer att försöka.
Få kommer att lyckas.

Säg att jag bestämmer mig för att gå på festen eller åka på lajvet.

För en del är det en självklarhet att människor tar hänsyn till varandra och respekterar om någon har speciella behov. Men för tillräckligt många är det bara besvärligt.

Jag är besvärlig. Jag är hon som gjorde det så krångligt för folk att göra sig i ordning och som ändå bara stannade en liten stund.

En liten stund som kanske straffar sig med ett migränanfall på en betydligt längre stund.

Ett lajv jag varit på två år i rad sätts nu upp en tredje gång. Ett helt underbart lajv med fantastiskt tema och en massa härliga människor.

Ska jag åka eller inte?

Hur många kommer att försöka vara doftfria?
Hur många kommer att lyckas?

Hur länge kommer jag att kunna stanna?
Hur sjuk kommer jag att bli?
Kommer det att vara värt det?

*https://sv.wikipedia.org/wiki/Levande_rollspel

Jag står och håller en parfymflaska som har formen av en dödskalle och säger till den "To breathe or not to breathe? That is the question..."

 

Ta en tablett

Jag får ibland käcka tips på hur jag kan leva ett bekymmersfritt liv trots min åkomma.

En klassiker är: “Ta en tablett”.

För att respondera på det, en gång för alla:  

Om det fanns en tablett jag kunde ta, TROR DU INTE ATT JAG HADE TAGIT DEN DÅ?

Doftöverkänslighet är ingen allergi. Du kan inte “ta en tablett” och sedan må bra.

Det enda du kan göra är att undvika det som gör dig dålig.

Det kanske låter enkelt, men du har ingen aning.

Ingen aning om hur mycket i luften som påverkar oss. VARJE DAG. 

Det är inte bara det där helt galna stinkmonstret som, till och med du, vänder dig om efter på gatan och tänker: “Herregud, har människan badat i ett badkar med parfym innan han gick hemifrån”?

Det är inte bara tonårsgänget, som tycks tävla om vem som kan spraya på sig mest Axe.

Det är inte bara piffiga tanten på gården, hon som barnen pekar på och håller för näsan.

Det är inte bara pscht pscht-parfymen.

Det är parfymen i tvättmedlet, sköljmedlet, sminket, schampot, hårsprayen, hudkrämen, läppbalsamet, handtvålen, duschkrämen.

Det är parfymen och kemikalierna i rengöringsmedlet och diskmedlet.

Det är wonderbaums, doftljus och så kallade air fresheners till höger och vänster.

Det är nästan alla. Nästan överallt. Nästan hela tiden.

Det är din granne, din mamma, din svärmor, din kompis, din läkare, din syster, din kollega.

Det är barnens kompisar. Det är kompisarnas barn.

Det är hantverkaren, det är tandhygienisten.

Det är hon i affären, han på gatan, hon i kassan, han på posten.

Det är på skolan, på dagis, på jobbet och på bussen.

Det är i affären, i din hobbygrupp, på festen, på tåget.

Det är ganska många människor och platser att undvika.

Om det fanns en tablett jag kunde ta, TROR DU INTE ATT JAG HADE TAGIT DEN DÅ?

Jag i gasmask, omgiven av olika människor som alla säger åt min att ta en tablett.