Apoteket

Min svärmor kom en dag hem till oss och luktade så fruktansvärt mycket parfym att vi var tvungna att be henne åka hem igen. Det visade sig att det var hennes nya hårspray som var källan. Svärmor själv var dock inte övertygad.

“Hårsprayen kan det inte vara! Den har jag ju köpt på Apoteket!”

Som att ett apotek bara säljer parfymfria produkter.

Jag förstår hur hon tänker.

Även jag har fortfarande kvar bilden av Apoteket som en sorts förlängning till vården.  Som en plats jag förknippar med hälsa. För bara 10-15 år sedan minns jag att Apoteket var en någorlunda fredad doftzon. Det var dit man gick för att hitta de parfymfria alternativen, såsom deodorant och hårprodukter.

Nuförtiden kan man hitta produkter som dessa på betydligt fler platser än på Apoteket och de andra apoteken. Många av dem finns till och med i vilken mataffär som helst.

Men vad kan man idag hitta på ett apotek, som jag inte kan dra mig till minnes att det fanns i sortimentet för 10-15 år sedan?

Jag minns inte att Apoteket sålde Zlatan-parfym.

Jag minns inte heller att det var ungefär lika plågsamt att, som doftöverkänslig, gå in på ett apotek som det är att gå in på Åhlens eller NK:s kosmetik-avdelning.

På ett modernt apotek är det mesta parfymerat.
Kunderna går väl inte att göra så mycket åt.
Men produkterna?
Och personalen?

Borde det inte finnas någon doftfri policy?
På åtminstone något av de dominerande apotekskedjorna?

Olika förpackningar innehållande "Äkta toalettvatten", "Usch-kräm", "Dr Reek's hårbalsam", "Stinkande essential", "Odörant"" och "Ajabaja-olja". Text ovan som säger: "Bara naturliga dofter!"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *