Inget personligt

Trots att de flesta i min närhet redan vet att jag inte tål parfym är jag ändå jag tvungen att säga till någon ibland. Kanske har de glömt? Kanske har de råkat missa något?

En typ av människor har inga som helst problem med att jag säger till dem.
De förstår att det helt enkelt handlar om något de har på sig och inte om dem personligen.

Några typer av människor verkar till och med uppskatta det.
De har inte tänkt på det själva och naturligtvis vill de inte att jag ska bli sjuk.

Sedan finns det den här tredje typen av människor som blir arga.
De tycks uppleva det som ett personligt påhopp. De blir upprörda och kränkta.

De kan till och med förneka att de har någon parfymerad produkt på sig, trots att det känns på långa vägar.

Det här tycker jag är lite konstigt.

Låt oss låtsas att jag har en öppnad påse nötter i fickan som jag går och mumsar på.
Jag träffar någon som har svår nötallergi.
Personen upplyser mig om sin allergi och ber mig undvika att hantera nötter i hens närhet.

Skulle jag blåneka att jag just ätit nötter och att jag hade nötter i min ficka?
Skulle jag bli kränkt? Arg? Sårad? Känna mig påhoppad?
Skulle jag ta det personligt?

Nja. Jag skulle väl snarare bli lite bekymrad. Jag skulle genast göra mig av med nötterna och tvätta händerna. Vill jag göra en medmänniska svårt sjuk? Helst inte.

Kvinna står med armarna i kors och säger "Jag har inte alls parfym på mig!". Pilar som visar var hon har parfym runtomkring kroppen. Pilarna lyder: "Skoputs", "Tvättmedel", "Sköljmedel", "Hårspray", "Deo", "Schampoo", "Smink" och "Hudkräm".

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *