Roulette

Jag var på loppis förra veckan.
Ni vet den där karaktäristiska unkna loppis-lukten.
Klart jag inte mår bra av den.
Mixen av källare, fukt, damm, mögel, rök och smuts.

Lägg till en stor folkmassa på det.
Dålig idé. Mycket dålig idé.

Men jag tycker att det är så ROLIGT att gå på loppis.
Så ibland spelar jag roulette.

Jag vet att det är hög risk att jag kommer få bli sjuk av en viss miljö, men jag går dit ändå.
Bara för att få känna att jag lever lite. Det har faktiskt hänt att jag klarat mig!

Den här gången straffade det sig ganska omedelbart.
Redan inne på loppisen började bihålorna att bulta.
På hemvägen kom ögonflimret, illamåendet och tröttheten.
Hela kvällen blev jag sängliggandes.

Dagen efter var jag bara mör. Ont i huvudet och trött.

Dagen efter det var en katastrof. Migrän hela dagen. Bihålorna dunkade så att det kändes som huvudet skulle sprängas. Ingen aptit, kunde knappt få i mig någonting.
Illamående, alldeles mosig i huvudet. Fick ha solglasögon och keps inomhus, för att ljuset skar så i ögonen. Bad till Gud att det skulle gå över. Ville nästan dö.

Jag förlorade i roulette mot migränen. Igen.

Var det värt det? Nja.
Kommer jag att göra om det? Förmodligen.

Men inte idag.

Jag sitter och spelar roulette. På snurran står det "Flygresa", Julbord", "Loppis", "Migrän" och "Fika på stan". Bollen landar på "Migrän" och jag får en yxa i huvudet av "Migränmannen" som säger: "Och här är din vinst!!!"

 

Canary in a coal mine

Ända fram till 80-talet använde gruvarbetarna kanariefåglar i sitt arbete.
De tog med sig en kanariefågel i en bur när de var nere i gruvorna.
Kanariefåglar är nämligen väldigt känsliga för toxiska gaser såsom kolmonoxid och metangas.

När kanariefågeln dog så visste gruvarbetarna att det var dags att dra därifrån.
Syret började tryta.

Ibland känner jag mig som en kanariefågel i en bur.

De ämnen jag reagerar på är ju egentligen inte bra för någon.
Cigarettrök, parfymerade produkter, målarfärg, mögel, avgaser, lösningsmedel med mera mår väl ingen bra av?

Min tröskel råkar bara vara extremt låg.
Som doftöverkänslig triggas man av minsta dos.
Så är det även för gravida kvinnor, barn och särskilt nyfödda.

Borde vi inte lära oss något av detta?
Och skapa en miljö som vi alla kan må bättre i?

Jag sitter instängd i en bur, inne på ett köpcenter. I bakgrunden åker folk rulltrappa. Två kvinnor pekar på buren och den ena säger "Dags att avrunda? Frida har snart dött!".

 

Lucia

“Lusse Lelle, Lusse Lelle, elva nä-ätter före jul”.
4-åringen går glatt runt och nynnar på luciasångerna.
Det är ju precis hur gulligt som helst.

Naturligtvis vill jag se min dotter gå i luciatåget med tindrande små ögon och sjunga i sin lilla pepparkaksdräkt.

Men det kan jag inte.

Alla föräldrar, de piffade dagisfröknarna, skocken man måste stå i.

Jag har försökt delta på mina barns luciafirande flera gånger.
Det har faktiskt inte varit värt det.

Ett år var vi utomhus. Då tänkte jag att det kanske skulle kunna funka.
Men till och med utomhus spred sig parfym-oset kubikmeter på kubikmeter.

Jag fick flytta mig så långt bort från folkmassan att jag knappt såg min son.
Han såg knappast mig heller.

I sammanhang som dessa kan det kännas lite knäppt att delta.
När alternativen för att kunna delta är att:

1) Stå 50 meter bort från de andra föräldrarna, eller:
2) Ha en stor, fet andningsmask på sig.

I vilket fall blir det lite freakish.

Luciaklädda barn står inomhus och sjunger "Ute är mörkt och kallt". Jag står utanför fönstret och tittar in.

Nu är det jul igen

Att jag blir dålig av parfym har jag vetat länge. Att jag blir dålig av andra saker har jag fått veta successivt. Kanske väntar fortfarande överraskningar.

För fem år sedan skulle jag köpa en julgran. För julstämningens skull! För barnens skull!
Såklart skulle det vara en riktig gran också, ingen plastgran!

Jag valde gran, nätade in den och satte den i baksätet på bilen och körde hemåt.
Så fort jag satt mig vid ratten började det.
Host, host, host, harkel, harkel, harkel.
Ögonen tårades och jag fick svårt att andas.

Symptom jag känner igen, men triggat av vadå? En gran?

Vi tog hem granen och ställde den i ett separat rum och öppnade fönstret dit.
Kanske granen bara behövde luftas lite?

Det hjälpte inte. Jag fortsatte att bli kraxig och tungandad av granen. Vi fick ge bort den.

Jag lärde mig att det finns en hel del fler saker än parfym som triggar en reaktion hos oss doftöverkänsliga. Många av dem finner vi i julens dekorationer.

Förutom kampen att undvika “det vanliga” behöver vi nu kryssa oss runt än fler doftfällor.
Harklande och hostande genom hyacinter, amaryllis, julstjärnor och julgranar.

Ett begränsat liv, som blir än mer begränsat i juletider.

Jag sitter under en bild på en julgran och tänker "Jul, jul, stinkande jul". På julgranen är också bilder på en julstjärna, hyacint och amaryllis.