Lucia

“Lusse Lelle, Lusse Lelle, elva nä-ätter före jul”.
4-åringen går glatt runt och nynnar på luciasångerna.
Det är ju precis hur gulligt som helst.

Naturligtvis vill jag se min dotter gå i luciatåget med tindrande små ögon och sjunga i sin lilla pepparkaksdräkt.

Men det kan jag inte.

Alla föräldrar, de piffade dagisfröknarna, skocken man måste stå i.

Jag har försökt delta på mina barns luciafirande flera gånger.
Det har faktiskt inte varit värt det.

Ett år var vi utomhus. Då tänkte jag att det kanske skulle kunna funka.
Men till och med utomhus spred sig parfym-oset kubikmeter på kubikmeter.

Jag fick flytta mig så långt bort från folkmassan att jag knappt såg min son.
Han såg knappast mig heller.

I sammanhang som dessa kan det kännas lite knäppt att delta.
När alternativen för att kunna delta är att:

1) Stå 50 meter bort från de andra föräldrarna, eller:
2) Ha en stor, fet andningsmask på sig.

I vilket fall blir det lite freakish.

Luciaklädda barn står inomhus och sjunger "Ute är mörkt och kallt". Jag står utanför fönstret och tittar in.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *