Det är inget fel på homosexuella – bara homosexualiteten

”Det är inget fel på homosexuella, bara homosexualiteten”, hörde jag mig själv säga det när jag gick i femman. I nian frågade en kille i klassrummet; ”Robin, du är bög va?” Det lät inte värderande men jag som blev rädd sa; ”Nä, usch.” För visst såg jag att läraren tittat upp. Väntat vaksamt på mitt svar.

Under min kristna skolgång ville jag vara säker på att jag inte gjorde något fel, så länge det jag var förblev outtalat kunde jag vara säker. Hur sku någon som jag bli som folk?

Homosexualitet och tro var saker som inte skulle gå ihop. Bögar som mötte Jesus, tog emot frälsning, blev i samma veva hetero. Sen talade en i tungor och skaffade en true-love-waits-ring. Jo, visst! Så var det. Lika naturligt som tyngdlagen, sades det. Ändå fanns jag och tyngdlagen behöll mig på jorden? Gjorde detta mig onaturlig?

Det skulle ta år att reda ut det som skapats i mig. En av nycklarna till att inte ursäkta min sexuella läggning mer, i kristna sammanhang specifikt, blev Markus 12:30-31 där Jesus får frågan om vilket som är det viktigaste budet. Jesus svarar ”… och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.” Om jag vetat det jag vet idag om bibel och bibeltolkning så hade mycket kunnat besparats.

Vad jag inte visste då var att det fanns andra i klassrummet. Andra som jag, som inte passade in mallarna för hur vi förväntades att bli.

Till er säger jag;

Förlåt. Jag var rädd. Det var aldrig fel på oss. Så be inte om ursäkt något mer utan älska det svårälskade. Hela spretigheten som är att vara människa. Tänk att det är så det blir folk av oss. Vi är, och kommer alltid vara, älskade av Gud. Det kan ingen människa ändra på. Jag lovar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *