Svamelsurium 1A – Om att komma ut.

Mamma tycker inte det var speciellt jobbigt att jag kom ut och mina bröder brydde sig knappast. Min lillasyster visste nog sen vi var små. Den enda i min familj som reagerade negativt var min pappa. En jul ringde han. Plockade upp telefonen och sa ”Det är synd om dig Robin”.

Att komma ut är en något som sker i en process. En process som aldrig tar slut. Först måste en erkänna för sig själv, sen våga säga det till sig själv. Det är först därefter, om det går, en börjar berätta för andra. När en börjat berätta för andra så slutar det berättandet inte någonsin. För en kommer aldrig bara ut en gång och sen är det överstökat. Tyvärr.

Varje ny person, varje nytt sammanhang jag stöter på kommer jag förr eller senare komma ut. En kan inte ha yviga handgester, en bögröst, eller utseende som mitt (egenskaper hos mig själv jag tycker mycket om tack så mycket gumman) utan att få frågan ”är du homo?!”.  Kanske skyndar det på komma ut-processen, något.

Oavsett om du bryter reglerna för hur könsrollerna ska fungera eller inte krävs det ofta att HBTQ-personer behöver komma ut. Runt om i våra fikarum eller mötesrum förutsätts det ofta att alla runt bordet är heterosexuella, samt att alla strävar efter att skaffa partner av motsatt, sen gemensam bostad, en gullig hund, några fina ungar och så vidare. För det är i den ordningen saker och ting i det välordnade livet sker. Bryter du mönstret, regeln, hamnar du utanför. Som exempelvis som homo hamnar du utanför den mallen direkt och det förväntas en förklaring varför  – Komma ut.

Vad ska vi göra åt saken? Den naiva drömmen, den jag ändå någonstans hoppas på, är att det ska sluta förutsättas hur vi strukturerar upp våra liv. Att frågorna kommer från nyfikenhet och inte ställs för att fylla på jobbets skvallermaskin.

Nej, mamma tycker inte det var speciellt jobbigt att jag kom ut och mina bröder brydde sig knappast. Alla har inte samma tur som jag. Få har samma tur som jag. Det går inte att tvinga ut någon ur så kallade garderoben, inte heller går det förvänta sig att alla kommer acceptera eller ens höra vad det är en säger.  Och det är verklighet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *