Att vara ofrivilligt barnlös

Jag heter Emelie Ljungberg, är 47 år och ofrivilligt barnlös. Det är förstås inte hela sanningen om vem jag är, men det går inte att förneka att barnlösheten har tagit stor plats i mitt liv under väldigt lång tid. Ofrivillig barnlöshet blir för många en utdragen livskris som pågår under många år och innebär att leva med en stor sorg och saknad som dagligen gör sig påmind.

Det är vanligare med ofrivillig barnlöshet än många tror. Det sägs att det drabbar mellan 10-15% av alla hetrosexuella par. Lägg till det ensamstående män och kvinnor och homosexuella par, så är det ännu fler. Du känner säkert någon. Men du vet kanske inte om det, för de flesta pratar inte om infertilitet, barnlöshet, IVF-försök och missfall.

WHO klassar ofrivillig barnlöshet som en sjukdom och inom vården är definitionen: ett par som har försökt bli gravida på naturlig väg ett år utan att lyckas.  Men det säger i mina ögon väldigt lite om vad ofrivillig barnlöshet egentligen innebär.

I den här bloggen vill jag försöka ge er läsare en inblick i mitt liv som ofrivilligt barnlös och ta med er en bit på min och min mans långa resa för att försöka få barn. Jag ska berätta hur jag upplever barnlösheten och hur den känns för mig.

Jag hoppas att bloggen ska få andra barnlösa att känna sig mindre ensamma. Men jag hoppas också öka förståelsen och kunskapen kring ofrivillig barnlöshet hos er som aldrig ens har reflekterat över hur det är att kanske aldrig få bli någons mamma.

Emelie Ljungberg ofrivilligt barnlös
Det här är jag – strax före en hysteroskopi i Grekland.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *