Jag har genom åren fått många tips och råd på vad jag kan göra åt min barnlöshet – allt ifrån att skaffa katt till att prova hypnos. Men ett av de vanligaste råden som många slänger ur sig utan att tänka är olika varianter av – stressa inte, slappna av, försök inte så hårt, tänk inte så mycket på det – så ska du se att ni blir gravida när ni minst anar det.
Ingen skulle säga så till någon som har cancer – ”bara du slappnar av blir du nog frisk”. Eller till någon som behöver glasögon – ”om du inte försöker så hårt så ser du nog bättre”. Infertilitet är en sjukdom och det hjälper inte att slappna av vare sig om problemet är att äggen är för gamla eller om mannen har för dåliga spermier eller om det är något annat fysiskt fel.
Jag tror inte att det är illa menat, men det landar alltid fel. Precis som med andra tips och råd skuldbelägger det bara den barnlösa som slår hårdare och hårdare på sig själv och bara blir mer, istället för mindre, stressad. ”Om jag bara kunde slappna av….” Det är som att säga till någon som är sur att sluta sura – personen i fråga blir bara ännu surare, eller i det här fallet ännu mer stressad och fast i självanklagelser.
Alla vet att långvarig stress kan vara skadlig, och stress hjälper säkert inte, även om det faktiskt inte finns några klara bevis för att stress påverkar fertiliteten. Säkert är dock att det på intet sätt hjälper att säga till någon som är barnlös att inte stressa. Att vara ofrivilligt barnlös, att misslyckas när alla runt omkring lyckas, är i sig en oerhörd stress. Hela IVF-cirkusen med sprutor, hormoner, ultraljud, äggplock och ruvartid är stressande. Att försöka få cirkusen att inte inkräkta för mycket på jobbet adderar ytterligare stress. Och det är knappast så enkelt att ingen som är spänd och stressad kan bli gravid. Då skulle det aldrig bli några barn under krig.
”Tänk inte på det” är nästan ännu värre. Det är som att säga till någon som har förlorat en nära anhörig att sluta tänka på det för att slippa bli så ledsen, eller att säga till någon som har förlorat ett ben att inte tänka på det så kan man nog gå bättre. Det går inte att bara släppa tankarna på att bli gravid när din barnlängtan och din önskan att bli förälder i perioder är det enda du kan tänka på och när du ständigt påmins i vardagen.
Så jag tycker att vi kommer överens om att sluta säga ”slappna av”, ”sluta stressa” eller ”tänk inte på det” och sluta berätta historier om någon som adopterat, släppt tankarna på biologiska barn, slappnat av och blivit gravid. Även om det finns sådana fall kan du inte vara säker på anledningen till att det till slut fungerade.
Barnlöshet sitter inte i huvudet och den är inte ditt fel. Var snäll mot dig själv.
Det gör ont att varje dag mötas av och behöva konfronteras med alla påminnelser om det du själv saknar. Du ser dem varje dag, det går inte att undvika. 