Lyssna, bara lyssna…

Innan jag går vidare i min berättelse om hur det är att vara ofrivilligt barnlös vill jag be dig som läser om en tjänst. Försök att lyssna, bara lyssna, när jag berättar om hur det är att vara barnlös…

Kommentera gärna
Kommentera gärna!

Du får mer än gärna kommentera mina inlägg – berätta om din egen relation till barnlöshet, ställa frågor, tala om vad mina ord väcker för känslor hos dig eller associera fritt till någon annan erfarenhet som kanske också ger samma känsla. Men jag ber dig om en sak – snälla, kom inte med tips och råd om vad jag ska göra åt min barnlöshet.

 

Jag har varit ofrivilligt barnlös i nästan 15 år. Jag har aktivit försökt att få barn i snart 6 år. Jag har läst tjocka fackböcker, vetenskapliga artiklar och medicinska studier om fertilitet och immunologi. Jag har besökt gynekologer, läkare och kliniker både i Sverige och utomlands. Jag har googlat, googlat och googlat. Jag har redan all kunskap om vad jag kan och inte kan göra. Jag har redan hört alla välmenande råd och jag behöver inga fler.

Jag förstår att du bara vill hjälpa, men alla råd stjälper mer än de hjälper. Om jag hade fått en hundralapp varje gång någon hade sagt: ”Har du provat det här…?” eller ”Jag hörde om en som blev gravid när hon….”, skulle jag vara rik idag, istället för ruinerad av alla försök.

Du vet inte vad problemet är. Att komma med förslag på en dunderkur för spermierna är helt meningslöst om det är äggen som är problemet. Säg inte heller: ”ni kan ju alltid adoptera, det finns ju så många barn som far illa i världen”, för jag har hela tiden enligt svenska regler varit för gammal för att adoptera och nu när reglerna är på väg att ändras är det för sent. Jag orkar inte. Det är inte ”bara att adoptera”, det är oftast en lång och mödosam process det också.

Bra råd
Inga råd, hur bra de än är.

Ett stort problem med alla tips och råd är också att de ofta handlar om vad jag som kvinna ska göra och äta för att bli gravid, eller vad jag absolut inte ska göra och äta. Det får mig bara att känna mig otillräcklig. Det skuldbelägger mig och får mig att känna att barnlösheten är mitt fel, trots att jag vet att jag har gjort allt jag kan och lite till.

Jag förstår att min barnlöshet kan väcka ångest hos andra. Kanske särskilt hos dig som själv är förälder. Jag förstår att det för dig känns otänkbart och fruktansvärt att någon annan ska tvingas vara utan barn. Och det är mänskigt att vilja hjälpa, jag vet. Vi lider av att se andra lida och vill bara försöka lösa problemet, skjuta det ifrån oss, erbjuda hopp.

Men jag behöver inte det. Min resa för att försöka få barn är inte riktigt slut än, men jag har accepterat att det kanske aldrig blir några barn för min del. Och det är okej. Jag har mycket annat som är bra i mitt liv och vissa dagar kan jag till och med känna att det kanske är bättre som det är, utan barn. Det är okej om det blir så, det blir bra det med.

Så ge mig inga råd, jag har kommit för långt för det. Jag vill bara att du ska lyssna och försöka förstå hur det känns för alla oss som bär på den sorg som ofrivillig barnlöshet innebär. En sorg som för vissa blir livslång.

Deal? Häng med. Stå kvar. Lyssna. Gärna frågor, gärna reflektioner, gärna känslor. Men inga tips och råd. Tack!

En allt överskuggande längtan

Vad innebär det egentligen att vara ofrivilligt barnlös? Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom. Men den är inte livshotande och inget du dör av. Ändå gör den fruktansvärt ont, varje dag. Mest i själen (även om två av mina tre missfall har varit det mest smärtsamma jag varit med om även rent kroppsligt).

BarnlängtanDet gör ont att varje dag mötas av och behöva konfronteras med alla påminnelser om det du själv saknar.  Du ser dem varje dag, det går inte att undvika. Varje morgon ser du barnen på bussen, tunnelbanan och genom bilfönstret när du stannar för att släppa förbi dem över övergångsstället på väg till skolan. På jobbet möts du av kollegans svällande gravidmage, en annan kollegas frånvaro pga VAB och diskussionerna kring fikabordet om helgens utflykt till badhuset med barnen eller stressen kring att hinna hämta och lämna. När du kommer hem öppnar du Facebook eller Instagram och möts av bilder på stökiga barnrum, skrattande ettåringar med kladdiga munnar och händer, utklädda barn på väg till maskerad och inlägg om fotbollsträningar och andra aktiviteter tillsammans med barnen. De finns överallt – barnen, och familjelivet, som du saknar.

Att vara ofrivilligt barnlös är att ständigt befinna sig på andra sidan, i ett enormt utanförskap. Det är att leva med ett ständigt böljande flöde av känslor som ibland anses fula och förbjudna. Det är att leva med en stor sorg. Det är att förtäras av en allt överskuggande längtan som färgar varje andetag.

Att vara ofrivilligt barnlös

Jag heter Emelie Ljungberg, är 47 år och ofrivilligt barnlös. Det är förstås inte hela sanningen om vem jag är, men det går inte att förneka att barnlösheten har tagit stor plats i mitt liv under väldigt lång tid. Ofrivillig barnlöshet blir för många en utdragen livskris som pågår under många år och innebär att leva med en stor sorg och saknad som dagligen gör sig påmind.

Det är vanligare med ofrivillig barnlöshet än många tror. Det sägs att det drabbar mellan 10-15% av alla hetrosexuella par. Lägg till det ensamstående män och kvinnor och homosexuella par, så är det ännu fler. Du känner säkert någon. Men du vet kanske inte om det, för de flesta pratar inte om infertilitet, barnlöshet, IVF-försök och missfall.

WHO klassar ofrivillig barnlöshet som en sjukdom och inom vården är definitionen: ett par som har försökt bli gravida på naturlig väg ett år utan att lyckas.  Men det säger i mina ögon väldigt lite om vad ofrivillig barnlöshet egentligen innebär.

I den här bloggen vill jag försöka ge er läsare en inblick i mitt liv som ofrivilligt barnlös och ta med er en bit på min och min mans långa resa för att försöka få barn. Jag ska berätta hur jag upplever barnlösheten och hur den känns för mig.

Jag hoppas att bloggen ska få andra barnlösa att känna sig mindre ensamma. Men jag hoppas också öka förståelsen och kunskapen kring ofrivillig barnlöshet hos er som aldrig ens har reflekterat över hur det är att kanske aldrig få bli någons mamma.

Emelie Ljungberg ofrivilligt barnlös
Det här är jag – strax före en hysteroskopi i Grekland.